Pirateskeppet Pirates öde skakar
om rättstatens grundvalar

Polisen i Karleby hjälpte till att stjäla den amerikansk-finländske Kalle Lindroos´ skepp. Lindroos har blivit känd, t.o.m. världsberömd för att värna om arvet.

Karl (Kalle) Edmund Lindroos, 73, flyttade till Florida 1978, och där förverkligade han den amerikanska drömmen. T.ex. blev han en ägare till den största Elvis Presley -temat samlingen i världen.

Den framgångsrike affärsmannen i möbelhandeln, Lindroos, skaffade förmogenheten med fastigheter i USA. En del av den ville han bli en magnet för turister i sin hemstad Karleby. Han planerade Elvis anställningar med mycket rock musik på sin ”Pirate Park”. Projektet som startades i 2010 blir en ögönsten bland Lindroos motspelare och Lindroos själv var i stormens öga med Finska myndigheterna. Bode hans hälsa och skaffade förmogenhet kollapsade.

I Förenta Staterna stiftade den i Finland mycket framgångsrike möbelhandlaren Lindroos bekantskap och lärde sig en hel massa om fastighetsbranschen, gjorde ca 1000 fastighetsaffärer, och förutom att han skapade sig en stor förmögenhet så uppbyggde han även den största enskilda privata samlingen av ägodelar och föremål, som har tillhört rocklegenden Elvis Presley, i världen. En del av sin förmögenhet samt de ägodelar som hade tillhört Elvis Presley ville han hämta till sin gamla hemstad Karleby, där dessa föremål skulle utgöra ett dragplåster för turistbranschen, i och med att de skulle utgöra en del av de attraktioner som skulle ingå i den sjörövartemapark som man hade för avsikt att grunda. Detta turismprojekt som inleddes år 2010 förvandlades dock till ett byte och offer för herr Lindroos´ intrigerande fiender, samtidigt som han även blev en nagel i ögat för de finländska myndigheterna. Detta ledde i sin tur till att hans häls och förmögenhet totalt kollapsade.

Herr Lindroos´ ekonomiska problem hade sin upprinnelse i ett misstag som hade begåtts av myndigheter i anslutning till mervärdesskatten i samband med anskaffningen av hotellskeppet Pirate, som skulle komma till användning i den tilltänkta Sjörövartemaparken. Den utredning som nu inleddes skulle komma att pågå från och med början av år 2011 ända till och med november år 2013.

Alla skatter samt därmed relaterade frågor borde ha varit i sin ordning och utredda sommaren 2014, när Lindroos återvände till sina gamla hemtrakter i Karleby.  Han hade ännu för avsikt att under hösten år 2014 slutföra en storaffär som omfattade totals fastigheter i Florida, ett s.k. ”pensionspaket” varefter han hade för avsikt att flytta tillbaka till Finland, och bosätta sig här permanent. Dessförinnan skulle han s.as. lägga sista handen vid några ärenden gällande Pirate-skeppet i Karleby.

Herr Lindroos hade anlänt till Karleby från Florida tillsammans med sin familj. På morgonen den 24 juni 2014 cyklade Lindroos från sitt hem i Nedervetil mot landsvägen, hans hustru Nina samt deras två pojkar blev kvar hemma för att sova.

Samtidigt gjorde sig en grupp poliser vid Österbottens Polisinrättning, i Karleby, beredda för att anhålla Lindroos, Den nya ledaren för avdelningen för ekonomisk brottslighet, kriminalkommissarie Kristina Boholm hade ånyo inlett en gammal utredning gällande herr Lindroos´ oklarheter i anslutning till beskattningen.  Boholm hade redan tidigare ingått i den grupp av utredare som hade deltagit i en utredning som redan tidigare av två av hennes tidigare kolleger, och förmän, hade fattat beslut om att föra ärendet vidare till förundersökning, eftersom man ansåg att det inte fanns tecken som tydde på att ett brott hade begåtts. Även skattemyndigheterna i Förenta Staterna hade kommit fram till samma slutsats. I sin nya roll hade dock Boholm, till skillnad från sina föregångare, kommit fram till det beslut att det trotts allt fanns i Lindroos´ verksamhet fanns tecken som tydde på brottslig verksamhet, varpå hon hade beordrat två polisbilar att åka till Lindroos´ hem. Herr Lindroos, som rörde sig med cykel, mötte polisbilarna vid Sjöbacka vägskäl, två kilometer från sitt hem.

En grupp poliser försedda med vapen samt iklädda skottsäkra västar, och ett rop hördes ”Lämna er cykel där! Ni är misstänkt för grovt skattefusk” Boholm antecknade klockan 9.40 som tidpunkten för anhållandet. Klockan 10.00 ringde hon upp tingsrättsdomaren Liisa Männikkö med krav om herr Lindroos skulle häktas.

Det här är polisen, öppna dörren!

Kalle fick sätta sig i polisbilen varpå han fördes till sitt hem, ”Det här är polisen, öppna dörren! Vi har rätt att göra en husrannsakan!” 

Poliserna rusade in i huset på ett sätt som man ser poliser göra i amerikanska filmer. Modern och de bägge sönerna väcktes och blev förskräckta ”Vad är det som pågår?”  Pojkarna kördes ut ur huset, en polis blev kvar där ute för att övervaka s att ingen av husets invånare sätter sig i bilarna som stod parkerade utanför huset. Klockan 9.50 ringde Boholm och beordrade de två kriminalkonstaplar som befann sig vid huset att även fängsla Nina Lindroos. Klockan 11.00 ringde Boholm upp åklagaren och uppgav att hon även ville fängsla Nina.  Kalle fick sätta sig ner vid ändan av köksbordet alltmedan han övervakades av en polis. Hustrun kommenderades in i ett annat rum där även hon sattes under övervakning av en annan polis.

Polisen Fråntog Kalle både hans finländska samt även hans amerikanska pass. I det snokande som totalt pågick i sex timmer och vari även en polishund som har specialtränats i konsten att spåra upp gömda pengar, och som hade hämtats från Uleåborg, hittade dock sist och slutligen ingenting.

 Klockan 15.00 beordrade Boholm per telefon konstapel Jari Särkiniemi att i samband med husrannsakan beslagta paret Lindroos´ ägodelar.

Till polisinrättningen bars nu papper, dokument, arkivmappar, telefoner, datorer, dittan och dattan, Tjänstemän från Vasa utmätningsverksbyrå katalogiserade och fotograferade allt lösöre, som t.ex. värdeföremål, prydnadsföremål, tavlor och möbler.

Efter det att husrannsakan hade genomförts anhölls paret Lindroos och transporterades i två skilda bilar till polishäktet i Karleby.

Förhöret av Kalle inleddes klockan 17.45. Förhöret utfördes av konstapel Teuvo Nissilä. Den misstänkte uppgav att han var pensionär, undersergeant till sin millitära grad samt att han ville att förhöret skulle genomföras på finska, han var nämligen inte särskilt bevandrad inom lagstiftningen. ”Jag har varit borta från Finland i 36 år” sade den misstänkte. Förhöret gällde inköpet samt restaureringen av skeppet Pirate, samt de pengatransaktioner som hade ägt rum inom det av herr Lindroos ägda företaget KOK-palvelut.

Förhöret avslutades klockan 20.19, varpå Boholm arresterade Lindroos och antecknade tidpunkten för gripandet: klockan 20.44.  En minut senare antecknade Boholm även Nina som anhållen, varpå en vakt följde Nina till en cell. Enligt lagen borde polisen genast ha underrättat det amerikanska konsulatet om att paret Lindroos hade blivit arresterade, det gjorde inte Boholm. Nina Lindroos blev inte förhörd, hon blev anhållen på samma grunder som Kalle, misstänkt för samma brott, även om hon var en oskyldig utomstående, vilket Boholm blev tvungen att erkänna vid et senare tillfälle. Anhållandet av paret Lindroos grundade sig på en felaktig misstanke om ”grovt skattefusk” som enligt Boholm skulle ha ägt rum under slutet av år 2010 när Kalle Lindroos´ finländska företag bad skattemyndigheten att återbörda den summa som uppgick till ca 200 000 euro som oskälegen hade betalats som mervärdesskatt för skeppet Pirate.

(Senare blev det klarlagt att Boholm hade handlat felaktigt i samband med brottsutredningen. I sitt beslut den 25.1.2016 slår Helsingfors förvaltningsdomstol fast att Lindroos´ företag hade laglig rätt att kräva ett återbördande av mervärdesskatten)

Polisen inleder en brottshärva

Följande dag får Kalle besök av en kvinna i sin cell. Kvinnan uppger sig att vara förundersökningsledare Boholm, Kristina Boholm. Stilen var som hämtad ur en James Bond-film, Klockan 13.40 underrättas Kalle om att häktningsframställande håller på att framställas för närvarande, även Nina underrättas om det samma för hennes egen del. Kalles andra förhör inleds klockan 16.25. Under förhöret ställs ytterligare frågor gällande återbördandet av mervärdesskatten gällande Skeppet Pirat som företaget KOK-Palvelut var berättigad till.

Kriminalkommissarie Kristina Boholm hade inlett en omfattande utredning gällande ekonomisk brottslighet. 

Lindroos´ tidigare medarbetare, vice domare Erkki Jääskeläinen hade nu vänt sig mot sin tidigare och bussade nu Polisen i Karleby på Paret Lindroos med hjälp av sina osanna angivelser, den första av dessa gjorde han den 17.6.2014. Jääskeläinen ville ha skuldebreven som hade uppgjorts gällande skeppet Pirate, även om en del av köpesumman för skeppet ännu var obetald, samt att erläggandet av den totala köpesumman var ett villkor som måste uppfyllas innan man kunde överlåta skuldebreven. Jääskeläinen uppmanade polisen att i skyndsam ordning söka upp Lindroos innan han igen smiter iväg till Förenta Staterna. Jääskeläinen uppgav att herr Lindroos förnärvarande befinner sig i Nedervetil, ”där hans hustru Nina har ett egnahemshus” Jääskeläinen förlorade senare sitt mål i rätten.

Två dagar senare den 26 juni befann sig Kalle och Nina Lindroos samt Boholm framför tingsdomare Liisa Männikkö i Mellersta Österbottens tingsrätt. Som sitt stöd hade Boholm kriminalkommissarie Juha Koistila. Boholm krävde inför domare att både Kalle och Nina skulle fängslas för åtminstone en period av sex månader.  Under den tid som förundersökningen ännu pågick skulle makarna Lindroos förbli kvar i polishäktet för att senare bli förflyttade till fängelset i antingen Vasa eller Uleåborg. Brottsmisstanken gällde en skattegranskning som hade genomförts under åren 2011 – 2013.

Kalle Lindros biståddes av advokat Reima Raappana, han poängterad att fängslande av makarna Lindroos var onödigt eftersom det inte ens fanns någon risk att några bevis skulle förstöras.  Materialet hade redan i många års tid varit i myndigheternas ägo. Allt material i anslutning till skattegranskningen fanns dessutom redan prydligt insatt i arkivmappar.

Boholm ville fängsla Kalle var faran för att Kalle skulle fly, som grund för detta angavs att han inte hade någon bostad i Finland, även om man justa hade genomfört en husrannsakan i huset i Nedervetil. Kommissarien motiverade även fängslandet av Nina genom att uppge att Hon, Nina, inte hade någon gast, stadigvarande bostad i Finland, detta trots att hon just hade blivit hämtad till polisinrättningen från det hem som hon ägde. I Boholms anhållningsrapport hade man antecknat Ninas hemadresser både i Finland samt Förenta Staterna.

Inför domaren förundrade sig Lindroos över kravet om att han skulle häktas. Ärendet var ju redan utrett. Han hade frivilligt hjälpt till att utreda ärendet. Han hänvisade även till det faktum att han var 67 år gammal samt till att han led av en sjukdom som krävde kontinuerlig vård. Dessutom skulle han snart även genomgå en knäoperation i Florida

Vidare poängterade Lindroos att detta skatteärende redan hade varit anhängigjorda i snart fyra års tid. Han var dessutom skatteskyldig endast i Förenta Staterna, dit han redan nu betalade alla skatter, vidare var beskattningen visavi företaget KOK-Palvelut helt i sin ordning. Ett bilateralt avtal mellan Finland och Förenta Staterna omöjliggör nämligen dubbelbeskattning.

Misstanken om grovt bedrägeri gällde ett gammal hus pråm vid namn Lighthouse som hade blivit ombyggts till sjörövarhotellskeppet Pirate. Ombyggnaden av skeppet medförde kostnader som totalt kom att uppgå till 1,146 miljoner euro, den mervärdesskatt som ingick i denna summa skulle man inte ha behövt betala, eftersom revisorn sedan av misstag betalade skatten två gånger, så blev det en verklig soppa av allting. Skattemyndigheten gick inte med på att korrigera detta misstag som hade begåtts, även om man medgav att ett misstag faktiskt hade begåtts. Sålunda gick Lindroos´ företag miste om en summa på 400 000 euro, vilket bidrog till att de ekonomiska problemen ytterligare förvärrades.

Lindros förklarade för rätten hur de material- samt personalkostnader, som kanaliserades via Förenta staterna uppgick till totalt 557 000 euro, av denna summa godkände skattemyndigheten endast en summa på 100,000 euro som utgifter, vilket ledde till att det såg ut som om Lindroos med hjälp av s.k. dold dividendutdelning via sina utländska bolag hade försökt undgå att betala skatt.

(Högsta förvaltningsdomstolen avgjorde ärendet gällande återbördande av mervärdesskatten till Lindroos´ fördel år 2018. Staten har dock inte återbetalat några pengar. )

Tingsdomaren biföll Boholms krav, och därmed fängslades Kalle Lindroos. Boholms krav på att ven Lindroos´ hustru Nina också skulle fängslas gick domaren dock inte med på att bifalla, eftersom det ansågs vara oskäligt, Domaren frigav omedelbart Nina Lindros, i all tysthet.

Kalle Lindros blev förfärad över rättens beslut, detta ledde i sin tur till att hans hälsa försämrades. Boholm lyckades hålla Lindroos fängslad i Karleby polishäkte i två månaders tid, t.o.m. den 21 augusti 2014.

Kommissarie Boholms polisutredning gällande mervärdesskattetvisten svällde upp till stora mått, man gjorde förfrågningar i Förenta Staterna. Snart fanns det, förutom Kalle, totalt 11 personer som misstänktes för brott, samtidigt blev de summor som omnämndes allt större och större, snart uppgick de till flera miljoner.

(Alla misstänkta befriades från åtal, utan rättegång, alla förutom Kalle, som dömdes till ett villkorligt fängelsestraff, samt näringsförbud p.ga av utebliven källskatt på totalt 16 000 euro, år 2016. P.ga sin försämrade hälsa kunde han inte närvara när hans besvärsbehandling i hovrätten.  Av någon anledning hade Lindroos´ biträde levererat något läkarutlåtande till hovrätten, vilket skulle ha lett till att datumet för behandlingen av besväret skulle ha flyttat framåt. Skatten som totalt uppgick till 16 000 euro hade blivit betald i Förenta Staterna, och ett intyg om detta hade leverats till de finländska myndigheterna samt till det finländska rättsväsendet.)

De överlappande samt pararella utredningarna har tillsammans blivit till en historia som omfattar tusentals sidor som har behandlats i olika domstolar i sex års tid.

Maraton i New York

 Karl Lindroos som föddes i Karleby är en amerikaniserad företagare inom fastighetsbranschen, som f.r.om år 1978 har varit bosatt i West Palm beach-området i Florida. Han har blivit världsberömd p.g.a. sin samling med föremål som har tillhört rock legenden Elvis Presley. Under en tid var samlingen den största och mest omfattande i hela världen, om man inte beaktar Elvis-centret Graceland som ligger i Memphis, Tennessee, som är en av de mest populära turistmålen i Förenta Staterna, efter Vita Huset.

Lindroos´ Elvis-utställning har förevisats i bl.a., New York, London, Tokio, Amsterdam, Manchester, temaparken High Chapparal i Sverige, på Beatles-museet i Liverpool, Bally-casinot i Las Vegas, I kemi, Nådendal samt på Borgbacken i Helsingfors i samband med en Elvis-musikal. Elvis-utställningen som arrangerades på Piratstranden i Karleby förminskades när en stor del av de saker som ingick i utställningen stals i samband med en transport under sommaren 2011. I snart tio års tid har dessa saker nu varit på okänd ort.

Elvis motorcykel är det mest populära föremål som någonsin har rest kors och tvärs över Europa många gånger.

Kalle Lindroos köpte Elvis´motorcykel år 1982. Hösten 2019 blev han tvungen att sälja den i New York
p.g.a. a ekonomiska problem.

Även Lindroos fick upp ögonen för Elvis motorcykel. Motorcykeln kom att utgöra startpunkten för samlingen. Lindros fick syn på motorcykeln av en ren slump i samband med att han var på en semesterresa i Phoenix Arizona år 1982 där man anordnade en bilauktion. Den berömde hjärnkirurgen Lonnie Hammargren, som var en stor kändis i både Nevada och Las Vegas, stod i beråd att sälja Elvis motorcykel. Lindroos fick köpa motorcykeln direkt av honom utan mellanhänder för 10 000 dollar. Han lånade 2000 dollar av sin reskamrat till handpenningen för motorcykeln och betalade den resterande delen av köpesumman senare. Motorcykeln transporterades till Florida med långtradare. P.ga av sina ekonomiska problem blev Lindroos tvungen att sälja motorcykeln på en auktion i New York i slutet av år 2019.

Kalle har med hjälp av sitt handelmannamaneér lyckats få människor på båda sidorna av världshavet att både beundra samt ogilla honom. Redan när han som ung man på 1970-talet när han arbetade som möbelhandlare i Karleby, blev han i likhet med sin far Helge, en mycket rik man. De bästa resultaten, de största kapen, gjorde han inom möbelhandeln samt inom fastighetsbranschen.

P.ga av anspelning och rykten som spreds av en av hans bittra vänner blev han år 1977 i sin egenskap av möbelhandlare utsatt för taxering enligt uppskattning. Han upplevde situation som arbitär, han ansåg att han med total årsomsättning på 12 miljoner mark inte skulle kunna betala en taxeringsuppskattningskatt som uppgick till 30 miljoner mark.

Han sålde all den egendom som han ägde i Finland och flyttade år 1978 till Florida i Förenta staterna, där man aldrig har haft eller använt sig av uppskattningtaxering. Även Finland blev tvunget att avskaffa uppskattningstaxeringen den 1.1.1995 på uppmaning av Europeiska Unionen.  I lake Worth, på ett område som beboddes av inflyttade finländare, lärde sig Lindroos ett nytt språk, här lärde han sig också hur allting fungerade i hans nya hemland, dess seder och bruk, här började han också idrotta. Lindros deltog i några maraton-lopp en gång deltog han t.o.m. i New York-maratonloppet. År 1983 vann han mästerskapet i trekamp för personer över 35år i en lokal klubb. Kalles allra tuffaste medtävlare på sträckan 100 meter var den kände brottningsmästaren samt sångarlegenden Eino Grön som hade köpt en vinterbostad i Florida. Efter det han hade tillbringat några år i soliga Florida började livet igen att le: De elaka ryktena samt skatteskulden i det forna hemlandet var snart ett minne blott.

Kalle kunde ibland se hur personer som hade flytta från Finland och bosatt sig i Lake Worth -området blev upphämtande och transporterade till Finland för att in för rätten i Finland ställas till svar för misstanke om skattebrott. Några sådana besök fick Kalle dock aldrig själv. År 1986 beviljades herr Lindroos amerikanskt medborgarskap, något som inte skulle ha gjorts om han skulle ha gjort sig skyldig till ett bott. Kalle besökte Finland för allra första gången efter det att han hade flyttat till Florida, först år 1991 i samband med att hans son firade sitt bröllop.  Han ville försäkra sig om att det inte fanns några som helst ouppklarade ärenden mellan honom själv och de finländska skattemyndigheterna.

Sådana här Elvis-relaterade saker och ägodelar hade man för avsikt att ställ ut som en del av en avdelning på ett visst skepp i Karleby sjörövarpark.

Fängslad misstänkt för att ha kapat ett skepp som man själv äger

Som en 67 år gammal pensionär sitter Kalle nu i Karleby polishäkte den 30 juni år 2014. Detta var något som han tog mycket hårt, han kunde inte förstå hur man kunde misstänka honom för att ha kapat sitt eget skepp.

Kommissarie Boholm trodde att Kalle hade stulit sitt eget skepp baserat på den brottsanmälan som Erkki Jääskeläinen hade gjort den 30:e juni Jääskeläinen påstod, lagstridigt, skulle ha stulit skeppet Pirate av honom, som han enligt egen utsaga, skulle ha köpt till sig själv av Lindroos hösten 2013. Senare konstaterade rätten att Jääskeläinens brottsanmälan saknade giltig grund.

Situationen tedde sig något komisk. Jääskeläinen uppgav för polisen att skeppets lagliga ägare var en tjuv, för att på så sätt genom svek själv kunna tillskansa sig skeppet, till vilket inte hade någon som helst rätt.

Cirka ett halvår tidigare hade den tidigare skattechefen Jääskeläinen från Åbo anlitats av Lindroos som sitt biträde i samband med man utförde skatteutredningar. Vice domare Jääskeläinen hade blivit tvungen att avgå från sin höga post efter det att han hade dömts till ett straff för ett brott i Åbo. Han fungerade på uppdrag av Lindros som biträde till Lindros i samband med den affär, i vilken man försökte sälja skeppet till ett estniskt företag vid namn RDevelopment, som man hade fått kännedom om via en av Jääskeläinens bekanta, affärsmannen Rami Virtanen.

Virtanen å sin sida befann sig i ett mycket brydsamt ekonomiskt läge, han hade ca en miljon i utmätning, huvudsakligen bestående av skatteskulder till finska staten, dessutom hotades han av att gå i personlig konkurs i Estland. Han ingick i tiotals finländska och estniska företag, i vilka han även han hade affärsverksamhet och affärsuppgörelser som sköttes via omvägar, förbi de lagligt utsedda och utnämnda ansvariga personerna inom dessa företag, t.o.m. utan att de visste om det.

I ett polisför den 24.6.2020 påstod Virtanen att han inte kom ihåg vilka bolag han var med i. Han uppgav t.ex. för polisen att han inte hade något som helst att göra med företaget BP-Icon. Ändå hade Virtanen köpt en fastighet i Pargas i BP-Icons namn av en änka som led av en minnessjukdom i maj 2014. Erkki Jääskeläinen, den gamle änkans betrodde, sålde fastigheten till Virtanen till ett mycket lågt pris. Affären upphävdes senare och Jääskeläinen dömdes till ett villkorligt fängelsestraff, från vilket dock Åbo Hovrätt slutligen befriade honom i maj 2020.

Även inköpet av skeppet Pirate med hjälp av ett köpebrev den 2.11.2013 var inte det heller giltigt eftersom Virtanen saknade fullmakt samt en sådan position i företaget Rdevelopment, som hade berättigat att köpa skeppet i åt företaget.

Jääskeläinen bedrog sin huvudman Lindroos, och började i stället i samband med affären agera till förmån för sin kompis Virtanen. Med hjälp av den brottsanmälan som Jääskeläinen gjorde till polisen i Karleby, ville Jääskeläinen åstadkomma en situation i vilken man inte skulle tvingas betala det överenskomna priset för skeppet. Skeppet skulle tas av Lindroos med hjälp av en handpenning. Samtidigt lät man även bli att betala alla andra redan överenskomna betalningar, som t.ex. kostnaderna för förflyttningen av skeppet från Karleby till Tallinn. Den totala köpesumman för skeppet uppgick till 375 000 euro, av denna summa skulle 200 000 betalas som handpenning, endast 180,000 euro betalades dock som handpenning, den återstående delen av köpesumman, 175 000 lät man totalt bli att betala. Samtidigt lät man bli att betala också andra utgifter som man redan hade kommit överens om med köparen, som t.ex. bogseringen av skeppet från Karleby till Tallinn, 50 000 euro samt hamnavgifter

I juni 2014, när Jääskeläinen krävde att äganderätten till skeppet skulle övergå till honom själv, återstod ännu ca 250 000 euro att betala för skeppet Pirate.

 Man lyckades med den otroliga planen på att stjäla skeppet, eftersom kommissarie Boholm vid Karleby polisinrättning nu började hjälpa Jääskeläinen och Virtanen i en situation i vilken Rami Virtanen hade brutit mot redan uppgjorda avtal och lät bli att betala redan överenskomna avgifter. Vid denna tidpunkt var fartyget änne i Lindroos´ företags ägo och på dess ansvar, liggande i Karleby, varifrån skeppet skulle bortföras senast den 30.6.2014, då bogseringen till Tallinn även inleddes.

En ”affär” uppgjord med hjälp av ett protokoll

Kalle Lindroos´ planer på att grunda en pirat-temapark publicerades i april 2010. Iden om sjörövartemaparken grundade sig på äventyrsfilmen Pirates of the Caribbean från Hollywood. Till en början såg allting lovande ut, men mycket snart började motståndare till projektet sätta ut stenar i Lindroos´ väg och lyckades därigenom urvattna planerna på en sjörövartemapark och Kalle blev tvungen att ge upp idén.

Bildtext: En visionsbild av Sjörövarstranden år 2011. I mitten ses flaggskeppet Pirate, till vänster ses skeppet Hullu Helmi (den galna pärlan) och till höger skräckskeppet Mystic Wind.

Lindros sålde fyra skepp till affärsmannen Toivo Sukaris bolag. Sukari hade planer på att tillsammans med Lindroos grunda, och bygga ett sjörövar-underhållningscenter vid Ideapark i Lempäälä. Projektet blev dock aldrig verklighet eftersom Sukari redan under hösten år 2011 hade fått ekonomiska problem, pengabrist.

Det mest spektakulära av alla skepp vid Karleby sjörövarpark var definitivt hotellskeppet Pirate. Skeppet, en ca 40 meter lång hus pråm, byggd i Polen år 1975. Skeppet hade 16 hytter som kunde användas som inkvartering. Skeppet hade år 2006 förts från Sverige till Sundmuns campingområde i Karleby där det skulle användas som inkvarteringsplats, under namnet Lighthouse.  År 2010 köpte Lindroos skeppet för sitt eget hotellföretags räkning, han bytte namnet på båten till Pirate (Pirat) Sålunda hade skeppet förvandlats till ett exklusivt hotellskepp.

From sommaren 2011 stod skeppet Pirate och samlade dam till ingen nytta i Karleby. Samtidigt drabbades bolaget som ägde skeppet av ekonomiska problem. Under ett par års tid försökte Kalle sälja skeppet till utländska köpare, i länder som t.ex. Ryssland, Sverige, Tyskland samt Honduras, försäljningen gick trögt, Inte ens ett erbjudande som hade framförts i ett TV-program lockade några köpare. De tilltänkta köparna saknade an plats där skeppet kunde stå, invid stora turistflöden.

Hösten 2013 fick Lindroos några nya affärskumpaner i Tallinn och sålde därför både skeppet samt des verksamhetsplatsavtal den 2.11.2013 till Rami Virtanen som påstod sig företräda det estniska bolaget Rdevelopment. I sin egenskap av ny ägare, och köpare av skeppet, skulle det estniska bolaget låta flytta skeppet till Tallinn, eller det var åtminstone vad Lindroos trodde, enligt vad som stod antecknat i de avtal som hade uppgjorts. Förutom köpesumman skulle Lindroos´ bolag dessutom få hyresinkomster, medan skeppet stod kvar på sin affärsverksamhetsplats.

Ändå gick det som så att Jääskeläinen redan i december 2013 övergav sin huvudman Lindroos och i stället började fungera som biträde åt Rami Virtanen. Det framkom att det förekom formfel samt även andra brister i det “Köpebrev” som Jääskeläinen hade upprättat den 2.11.2013. Dessa brister försökte Jääskeläinen senare använda sig av. I sinom tid avslöjades det att Virtanen inte ens hade fullmakt att köpa fartyget i det företags namn som omnämns i köpebrevet.

 I stället för att hålla fast vi det avtal som hade ingåtts, i stället Började Virtanen och Jääskeläinen nu ordna saker och ting så att Skeppet snart skulle vara utom räckhåll för Lindroos. I april 2014 gjorde de uppe om en ”Affär” sinsemellan om skeppet, som ingendera av dem ägde. Jääskeläinen “överflyttade”, skeppet Pirate på ett annat estniskt bolag utan något som helst köpebrev. Man endast ”konstaterade” att skeppet Pirate hade bytt ägare under ett styrelsemöte hos skrivbordslådeföretaget General Partners den 14.4.2014 i Tallinn. Företaget administrerades av Virtanen. Vid denna tidpunkt var skeppet ännu i Lindroos´ företags ägo och låg kvar i Karleby, eftersom köpesumman ännu inte hade blivit erlagd. Detta bekom dock inte Jääskeläinen det allra minsta, när han författade ”överföringspappren” i Tallinn.

Inga pengatransaktioner ägde rum i samband med skeppets ”överföring”, Man helt enkelt bara antecknade “Affären” i protokollet.  Rättsinverkan os en handling som denna är det samma som skulle ske om en person skulle göra en antäckning i sin anteckningsbok om en annan persons bil, ange sig själv som ägare till bilen i registret och därefter, efter att den rättmäktige ägaren vägrat att överlåta bilen, skulle beskylla honom för att vara tjuv, be polisen hämta bilen åt honom, medan man sätter bilens rättmäktige ägare i fängelse. I fallet med kapningen av skeppet Pirate har man tillsvidare lyckats med detta. Så gick alltså den verkliga förskingringen av skeppet Pirate till. Skeppets ”överföring var olaglig och ogiltigt.

När båten Lighthouse förvandlades till skeppet Pirate, fungerade amerikanen Bruce Dundee, som expert. På bilden kan han ses stående i Sundmuns hamn år 2010, bredvid det som skall komma att bli hans arbetsplats.

Döljandet av skeppets ägarförhållande genomfördes på så sätt man med hjälp av en mängd ”Överföringar”, utförda genom ett flertal olika bolag redan i juli år 2014 hade fört in skeppets ägarförhållanden på personer i Virtanens närmaste bekantskapskrets., sålunda uppgavs nu det brittiska bolaget Capew Ltd, som ägdes av Virtanens morbror Teppo Lahtinen, nu vara ägare till skeppet. Enligt fartygsregistrets uppgifter ägdes skeppet Pirate fortfarande av Lindroos´ bolag.

Med hjälp av dessa ogiltiga överföringarna lyckades man dölja det faktum att skeppet var, och i mars 2021, fortfarande är obetald Lindroos´ företag har fortfarande inte fått några pengar som betalning. Den ursprungliga avsikten med dessa överföringar torde ha varit att undvika betalning av köpesumman för båten.

Personal som har anställts av Kalle Lindros för att flytta skeppet till Nagu sommaren 2015. KLK.

Polisen i Karleby förstår inte

Från juni till oktober 2014 förhördes herr Lindroos med anledning av skatteärenden sam skuldebreven i anslutning till skeppet Pirate totalt 8 gånger, gällande tvisten om vem som egentligen äger skeppet Pirate förhörs han tio gånger, Förhören står och stampar på stället. Man ställde samma frågor och gick igenom samma saker gång på gång

Karlebypolisens oförmåga att på basen av de uppgifter som fanns tillgängliga i dokument inte kunna fastslå att Lindroos inte hade stulit sitt eget skepp förefaller vara märklig.

Boholm kunde tillsammans med sina medhjälpare genast ha kunnat konstatera att Jääskeläinen, som påstod sig vara skeppets ägare, inte hade genomfört någon giltig båtaffär. Förvisso hade Jääskeläinen nog försökt registrera skeppet i sitt eget namn i början av juni år 2014, men Trafi Com förkastade hans ansökan.

Jarmo Viitanen VD för Ab Shipsforsalefinland Oy, ett professionellt bolag inom båt- och skeppsaffärer, kunde bevisa att Jääske4länens “köpebrev” Var totalt ogiltigt. Härav följer att all de förflyttningar som genomfördes på basen av detta köpebrev även de p.ga detta också är olagliga.

Under sinaförhör klargjorde Jarmo Viitanen för kommissarie Boholm att skeppet Pirate ägdes av herr Lindroos´ bolag.

Detta hade dock ingen som helst effekt på Boholms fortsatta åtgärder. Hon trodde under hela den tid som förundersåkningsen pågick fortfarande att Lindrods var skyldig. Boholm samt åklagare Lilja Limingoja ville få Lindroos dömd till ett fängelsestraff. Ett år efter det att Lindroos hade blivit fängslad, den 24.6.2015 friade Mellersta Österbottens tingsrätt Lindroos från an alla dessa skepssrelaterade åtal som Jääskeläinens ogiltiga och ogrundade angivelse hade lett till. 

I rätten uppgav sig Rami Virtanen att vara målsägande när han krävde att skeppet Pirate skulle övergå i företaget Rdevelopments ägo, vars styrelse hade en enda medlem, Terho Virtanen, Ramis farbror.  Senare under år 2019 berättade Terho Virtanen för polisen att han inte hade varit medveten om att han hade suttit i företagets styrelse, han viste inte heller någonting om båtaffären. Han hade inte heller gett fullmakt åt vare sig Virtanen eller Jääskeläinen att representera företaget någonstans. Kalle Lindroos var den enda lagliga målsägaren i förhållande till skeppet Pirate. Som ”lön” för sin ogrundade angivelse krävde Jääskeläinen i rätten 20 000 euro åt sig själv, samt 200 000 euro som i ersättning åt det estniska bolaget. Rätten förkastade hans krav samt även åtalen gällande grov förskingring samt bedrägeri.

Sommaren 2014 tog Jääskeläinen polisen till hjälp för att kunna stjäla båten. Kommissarie Boholm hjälpte Jääskeläinen genom att vidta kraftiga polisiära åtgärder, även om polisen saknade befogenheter i anlutning till detta ärende. Rätten att fälla ett avgörande i en fråga gällande en äganderättstvist tillhör Domstolen.

Polisen avbröt skeppets förflyttning

Lindroos gjorde Boholm många gånger uppmärksam om att Lindroos företag enligt fartygsregistret hos Trafi –com var ägare till båten. Boholm ändrade dock inte åsikt, utan hon var övertygad om att herr Lindroos var en brottsling och vidtog därför omedelbart polisiära åtgärder genom att den 30:e juni ge order om att båten som ägdes av Lindroos skulle beslagtas av Lindroos.

Boholms order ljöd enligt följande: ” Fartyghotellet Pirates färd avbryts p.g.a. av att båten skall tas i beslag” Båten Pirate kommer att förhindras från att avlägsna sig från Finlands territorialvatten. I fall det blir nödvändigt bör Skeppet Pirate bogseras till en därför lämplig plats” Boholm motiverade sin order med att uppge att ”Herr Lindroos är misstänkt för att ha gjort sig skyldig till grov förskingring. Fartyget beslagtas för att man skall kunna utreda förhållandena kring skeppets äganderätt. “Denna polisiära order var sannerligen underlig: den ena parten beskylldes för förskingring även om man just endast hade inlett undersökningarna för att kunna fastställa äganderätten.

Nästa dag, den 1 juli klockan 08.09 meddelade Polisen kaptenen ombord på bogserbåten Kemi 1 att det skeppshotell som han för närvarande bogserar “måste genomgå vissa undersökningstekniska åtgärder av polisiär natur och därför bör skeppshotellet bogseras till Latokari” Vid denna tidpunkt befann sig skeppet utanför Åbo, i höjd med Gustavs, på ett avstånd av ca 450 kilometer från Karleby.

 Klockan 17.20 låg skeppet i hamn i Latokari, där det ”togs om hand av polisen” Därefter hade polisen, baserat på Jääskeläinen grundlösa angivelse, tagit fartyget i beslag och placerat det vid en kajplats tillhörande sydvästra Finlands sjöbevakning.

Efter det “kapning av skeppet Pirate som polisen hade genomfört, gick Boholm ut i offentligheten med Lindroos´ namn, samtidigt som hon även i offentligheten uttalade sig om misstanken om förskingring samt beslutet om att beslagta skeppet Pirate. Boholm krävde att Lindroos skulle fängslas, baserat på Jääskeläinen grundlösa anklagelse., häktningen fortsatte.  

Det första förhöret gällande forskingen av skeppet, hölls den 4.7.2014. Förhöret gjordes av Teuvo Nissilä, som antecknade ” Karl Lindroos hörs som misstänkt till grov förskingring, detta efter som det har uppstått misstanke om att ett brott har begåtts. Han misstänktes för olaglig förflyttning av Skeppet Pirate. Nissilä poängterade att ”Enligt information som polisen har fått, så har ”Lindroos´ företag KOK Palvelut sålt skeppet. Hur kommenterar du de här nyssnämnda misstankarna om brott?” frågade Nissilä, till vilket Lindroos svarade ”jag är helt oskyldig och detta är en totalt ogiltig anklagelse gentemot mig” ett år senare, sommaren 2015, gav tingsrätten samma svar ”Oskyldig”

Pressen förde fartygets rörelser och Rundradion kunde den 10 juli i sina nyheter berätta att man efter ett beslut i Rätten fortsättningsvis kommer att hålla ”ägaren till sjörövarskeppet i fängsligt förvar”, d.v.s. ägaren som Boholm trodde var en tjuv!

Rundradion kunde berätta att tingsrätten hade fattat beslut om att affärsmannen Karl Lindroos. Fortsättningsvis skulle hållas fängslad. Vidare uppgav förundersökningsledare Boholm att hon förnärvarande undersökte Lindroos´ verksamhet under åren 2008-2014. Hon uppgav även att hon också, förutom skeppet, hade beslagtagit även annan egendom som Lindroos ägde. Boholm poängterade att Lindroos´ brottshärva utgjorde en omfattande helhet, och att förundersökningen förutom till Förenta Staterna, även kunde utsträcka sig till andra länder.

Efter detta visste Kalles kunder och samarbetspartner i Förenta staterna definitivt om hur det stod till med affärsmannen Lindroos, han satt i fängelse i Finland, misstänkt för ekonomisk brottslighet. Som ett resultat av Boholms offentliga uttalande började kalles affärsverksamhet i Förenta staterna att gå allt sämre. När nyheten om att han hade blivit fängslad hade nått över nyhetströskeln även i Förenta Staterna började både människor och pengar att undvika Kalle.  Det var ett hårt slag samtidigt som det innebar slutet för hans internationella affärsverksamhet.

Sommaren 2010 bekantade sig Kalle med båten Elbe som härstammade från andravärldskrigets dagar. Det var meningen att Elbe skulle bli ett tillhåll för alla barn som besökte Sjörövarstranden samtidigt som det skulle utgöra platsen för en mycket omfattande och stor Elvisavdelning. KLK.

Komisarien ger skeppet till de personer som försökte tjäla det

Den 24.10 begärde Boholm om 4 månader tilläggstid av mellersta Österbottens tingsrätt i anslutning till hennes förundersökning samt belagtagande, för att hon skulle kunna väcka åtal mot Lindroos, som ansågs ha förskingrat skeppet Pirate, eftersom Lindroos, efter vad Boholm kunde förstå, på brottsliga grunder hade ämnat förflytta skeppet Pirate utanför landets gränser.

Boholm gjorde an framställan om att skeppet fortsättningsvis skall förbli beslagtaget, på så sätt att polisen rätt till innehav av skeppet upphör samt att det överlåts till den eller de personer som innehade äganderätten till skeppet innan hon fattade misstankar om grov förskingring, d.v.s., skeppet skulle återbördas till Lindroos+ bolag som hade innehaft äganderätten till skeppet den 29.6.2014, då Lindros hade gett rederiet Idäntie i uppdrag att bogsera skeppet Pirate till Tallin

På framställan av Boholm fattade tingsrätten den 30.10 beslut om att skeppet bår återbördas till sin ägare samt till den instans i vars ägo skeppet hade varit den 29.6.2014. Tingsrätten fastställde dock inte den dåtida ägaren. Hos Lindros´ drog man en suck av lättnad, äntligen skulle allting ställas till rätta.

Strax därefter fick man sig en överraskning: Boholm meddelade sjöbevakningen att fartyget skulle överlämnas till Jääskeläinen!

Lindroos trodde att det rörde sig om ett misstag och sände därför den 31.10 ett epost-meddelade till Boholm i vilket han bad henna att genast rätta till felet och genast meddela sjöbevakningen om att fartyget skall överlämnas till Erik Nylund, som är representant för rederiet Idäntie. genast för förflyttning till Tallinn i enlighet med domstolens beslut.

Boholm svarade honom per e-post : ”Det är inte alls   frågan om något missförstånd, så här förhåller det sig. Fartygets besittningsrätt överlåts i enlighet med det tillstånd som var rådande innan misstanke om grov förskingring förelåg. I det här fallet när beslutet om beslagtagande är i kraft kommer båtens nycklar att överlämnas till Jääskeläinen Hälsningar Kristina Boholm.”

Kommissarien fattade sitt beslut stick i stäv med tingsrättens beorder, samtliga parter visste mycket väl om att Jääskeläinen aldrig hade haft någon som helst rätt till båten.

Lindroos berättar att han senare hade sökt upp Boholm på hennes tjänsterum och att han då hade ställt kommissarien frågan ”Varför handlade du felaktigt i samband med överlåtelsen av båten?” Enligt Lindroos skall Boholm ha svarat honom att ” i annat fall hade jag erkänt att jag hela tiden hade haft fel”

Stölden av skeppet Pirate, som genomfördes med hjälp av kommissarie Boholm, slutfördes i Åbo där gränsbevakningsväsendet, för polisen räkning, hade haft skeppet i sitt förvar samt övervakt det ända sedan den 1.7.2014.

Den 8 december 2014 undertecknade Erkki Jääskeläinen skeppet Pirates överlåtelsehandlingar i egenskap av mottagare samt advokat, även om han aldrig hade varit medlem i Finlands Advokatförbund. I överlåtelseintyget hos Västra Finlands gränsbevakningsväsende står det att ”fartyget har emottagits lagenligt samt att des besittningsrätt, i enlighet med vad som sades i ett e-postmeddelande som man hade fått den 30.10.2014 (av Boholm) nu hade övergått till Jääskeläinen” Efter det att skeppet Pirate hade överlåtits till Jääskeläinen åsamkades det skador på hundratusentals euro efter att det under vintern 2014- 2015 hade övergivets och lämnats vind för våg.

Elvis-samlingen omfattade i sin helhet, som mest, över 200 olika föremål, såsom t.ex. bilar, vapen och kostymer som Elvis hade ägt Värdet på samlingen uppskattades på sin tid uppgå till ett värde av totalt 15 miljoner dollar.

Grundlösa angivelser på löpande band

Rätten befriade Lindroos från samtliga anklagelser i anslutningen till båtaffären den 24.6.2015. Tre gjorde Erkki Jääskeläinen en ny brottsanmälan, han bad att polisen i Åbo skulle igen skulle undersöka ifall Lindroos hade gjort sig skyldig till något brott i samband med förflyttningen av skeppet Pirate.

Han vädjade nu till polisen på samma grunder som han hade gjort i samma ärende, som för en kort tid sedan hade förlorat i domstolen. Den 16.7 2015 krävde han att polisen skulle undersöka omständigheterna i anslutning till bogseringen av skeppet Pirate från skeppsvarvet i Ramstedt, därifrån det i december 2014, på order av Boholm hade överlåtits till Jääskeläinen.  Jääskeläinen framställde återigen Lindroos som den skyldige, som på felaktiga grunder skulle ha fått en kvinnlig sekreterare som var anställd på båtvarvet att i strid med ett uttalat förbud skulle ha gett nycklarna till den ifrågavarande båten åt honom” Jääskeläinen bifogade även ett antal gamla dokument till sin brottsanmälan, som enligt honom ”otvivelaktigt bevisade att Lindroos inte hade någon som helst ägande-eller besittningsrätt till båten”.  Polisen i Åbo lät sig dock inte längre vilseledas även om man hos polisen i Karleby hade låtit sig vilseledas. Hos polisen i Karleby, och då i synnerhet Kristina Boholm, som hade fungerat som förundersökningsledare, känner man mycket väl till båtens, skeppets historia förklarade Jääskeläinen för Polisen i Åbo.

Han bad återigen om polisens hjälp för att båten ”så snart som möjligt skulle återbördas till båtens rättmäktige o, laglige ägare”, d.v.s. antingen till företaget General Partners som han uppgav sig företräda. Äldre kriminalkommissarie Teijo Ristola vid Åbo Polisen, sydvästra Finlands polisinrättning, förkastade dock Jääskeläinen brottsanmälan genast, eftersom han inte kunde finna några tecken på att ett brott skulle ha begåtts i anslutning till detta ärende, i motsats till Boholm vad hade gjort i Karleby ett år tidigare. Ristola gav sålunda ej heller Jääskeläinen någon polisiär handräckning när det gällde att utreda omständigheterna i anslutning till vem so innehade äganderätten till båten, På detta sätt borde även Boholm ha handlat ett år tidigare.

Jääskeläinen nöjde sig dock inte ännu heller med detta, Han prövade polisväsendets tålamod ännu en gång genom att den 8.9.2015 kräva att mellersta Österbottens tingsrätt att fastställa att skeppet Pirate antingen ägdes av antingen företaget General Partners, eller också av honom själv. Detta misslyckades han dock med.

Ännu den 24.11.2015 krävde Jääskeläinen i företaget General Partners namn att polisen skulle ge honom ”handräckning” så att båten skulle komma i dess rättmäktige ägares ägo” efter som företaget, enligt honom, ägde båten, tre dagar senare avslog kommissarie Teijo Ristola Jääskeläinens begäran för andra gången i rad.

Tvisten gällande båtens ägandeförhållanden anhängiggjordes i laga ordning av Lindroos den 22.9.2015 i Egentliga Finlands tingsrätt, som denna dag fungerade som Sjörätt. Efter cirka ett år konstaterade rätten i sitt domutslag, den 19.12.2016, att båten Pirate ägs av det företag som Lindroos företräder.

General partners överklagade domen i Åbo hovrätt, även om det inte var kärande part i ärendet, p.ga detta borde Åbo hovrätt alltså ha förkastat besväret. Detta gjorde Åbo hovrätt dock inte, utan in stället förkastade man Sjörättens beslut den 6.4.2018 och fastslog att båtens äganderätt tillhörde företaget General Partners. Detta beslut var dock ett omöjligt beslut i laglig mening eftersom företaget General Partners hade ägt båten.

Hovrättens besynnerliga domslut förbereddes av föredragare Emmi Koiranen, det slutgiltiga domslutet fastställdes enhälligt av Leena Virtanen-Salonen, Juha Laaksonen samt Virpi Vuorinen.

Efter det att sjörätten hade fattat sitt beslut flyttade Lindroos båten Pirate till Tallinn på våren 2017. Efter Åbo hovrätts beslut kom Jääskeläinen samt Virtanens medsvarsparter ombord på skeppet sommaren 2018 och tog båten i sin besittning. P å hösten 2019 hade skeppet Pirates äganderätt ännu en gång med hjälp av Rami Virtanens morbror Teppo Lahtinen överförts till ett nytt bolag igen. Redan from juni 2014 hade Erkki Jääskeläinen försökt att registrear fartyget i sitt eget namn, men hans ansökan hade inte godkänts. Efter hovrättens beslut inkom ett meddelande till Traficoms fartygsregister den 8.4.2018 om att båten Pirates (registernummer 12415) äganderätt hade övergått till företaget General partners. Efter som båten inte kunde registreras i ett estniskt företags namn så pågick utredningen i ett och ett halvt år och avgjordes den 12.9,2019 till företaget Ab ELF invest Oy:s fördel, i och med att Teppo Lahtinen köpte skeppet Pirate av Teppo Lahtinen som företrädde företaget General Partners. Båten som tidigare hade varit känt under namnet Pirate, slog i juni 2019 upp sina dörrar i egenskap av restaurangbåt med namnet Pirate ship Victoria, i Tallinns hamn. Under vintern 2021 har båten varit upptagen i vinterförvar i närheten av hamnen i Tallinn.

Motförundersökningen ledde ingenvart

För Kalle Lindroos har båten Pirates “sjörövarfärd” varit en mycket tung och svår erfarenhet. Under processens gång har såväl hans hälsa som hans ekonomi kollapsat. Dessutom har hans skepp tagits ifrån honom utan att man har erlagt den köpesumma som man hade kommit överrens om.

I Finland har försöken att återbörda skeppet Pirate till sin rättmäktiga ägare under årens lopp strandat p.ga av att de överklaganden samt förundersökningar som har gjorts, har blivit liggande på utredarnas bord i åratal. De för missbruk misstänkta Boholm, Virtanen samt Jääskeläinen har av myndigheterna ansetts vara oskyldiga.

Lindroos lämnade t.ex. in en begäran om att polisen skulle inleda en undersökning med anledning av Jääskeläinens falska angivelse i juli 2015.  Det dock ända till våren 2019 innan man på Österbottens polisinrättning fattade ett beslut om att Jääskeläinen inte kommer att åtalas. I beslutet hänvisade man till den “förflyttning” av båten som hade gjorts den 14.4.2014, och som hovrätten i Åbo hade fastslagit som en laglig överlåtelse i april 2018.

 Begäran om en förundersökning i anslutning till Kristina Boholms eventuella tjänstefel inlämnades i oktober 2014. Även denna gång fick man vänta på Österbottens Åklagarämbete, åklagare Jaana Nyrhinens beslut om att inte väcka något åtal, ända till 25.3.2019, en fördröjning på ca 5 år med andra ord. Åklagare Nyrhinen hänvisade till Åbo hovrätts beslut, den 6.4.2018. Åklagaren kunde inte finna några sannolika skäl att anklaga Boholm för någonting. Man genomförde endast ett formellt förhör i anlutning till detta ärende den 2.5.2017, Boholm svarade undvikande på alla frågor som ställdes och uppgav att hon inte kom ihåg någonting, förhörsledaren, konstapel Tommi Wahlroos, nöjde sig sålunda med detta.

Detta berättar något om inställningen hos myndigheterna gentemot detta ärende, eftersom Boholm förhördes först ca 3 år efter det att begäran om undersökning hade inlämnats, Boholm vidtog däremot själv omedelbart åtgärder för att kapa herr Lindroos´ skepp omedelbart efter det att Jääskeläinens ogrundade angivelse hade inkommit sommaren 2014.

 Gällande Jääskeläinen och Boholm genomfördes aldrig någon grundlig undersökning i anslutning till de händelser som polisen ombads undersöka. Däremot undersökte polisen nog omständigheterna i anslutning till totalt ovidkommande händelser fyra år senare, detta för att befästa intrycket av att Lindroos inte hade fåt några problem eller lidit någon skada p.ga av de åtgärder som Jääskeläinen samt Boholm vidtog eller utförde. Myndighetsåtgärderna föreföll mera vara en typ av ”vit-tvätt”, med vilken avser att man genomför en skenundersökning heller utredning, varvid man strävar till att rentvå den misstänkte samt försöker få alla spår heller tecken på skuld, att försvinna.

 Bland olika handlingar från ett stort antal rättegångar kan man se att det finns tecken på stora motstridigheter i myndigheternas ätt att tolka lagen. Utgående från ett och samma bevis har man gjort helt motsatta, och motstridiga beslut.

Lindroos´ advokat, Pekka Ylikoski, försökte sommaren 2018 upphäva den tillsvidare sista domen från Åbo Hovrätt, som ansågs vara felaktig, i ärendet gällande skeppets äganderätt.  Högsta domstolen tog inte upp ärendet till behandling, om man hade gjort det, så skulle vi ha fått ett utlåtande från den allra högsta juridiska instansen om huruvida man i en domstol kan anse att en stöld egentligen kan anses vara en laglig form av förflyttning av egendom.  Högsta domstolen var dock, som sagt, inte intresserad av att ta upp denna fråga till behandling.

Sålunda förblev alltså Åbo hovrätts beslut i kraft, enligt vilken båten överlämnades till en ”köpare”, som, med hjälp av en finsk domstols bifall, lyckades komma att få en värdefull båt i sin ägo, utan att man för den skull skulle behöva erlägga, betala den överenskomna köpesumman. Sommaren 2018 återstod det ännu en summa på totalt ca 500 000 Euro i form av den uteblivna, överenskomna köpesumman, samt övriga utgifter, som Lindroos´ bolag var berättigat till. 

Den 24 september 2018 gjorde Erkki Jääskeläinen ett uttalande i vilket han försäkrade att ”den återstående delen av köpesumman på 175 000 euro som omnämns i det köpebrev som uppgjorde, den 2.11.2013 borde ha ”Betalats åt min uppdragsgivare Karl Lindroos, eller till en av honom angiven instans” Summan har dock aldrig blivit erlagd, betald, p, g.a. de ”överförelser som Jääskeläinen själv hade gjort.

Kalle Lindroos i sitt kök i sitt hem i Nedervetil i december 2020. På bordet kan man se resultatet av den första förundersökning som utfördes av Polisen i Karleby år 2014: 1166 sidor, som tillsammans väger sex kilo.  Som ett resultat av ett stort antal undersökningar, rättegångshandlingar samt inlagor, har det uppstått ett arkiv som totalt omfattar tusentals sidor. P.S

Tingsrätten i egentliga Finland, fastslog i sin dom, som man hade gjort i egenskap av Sjörätt, den 19.12.2016 att båten tillhörde det bolag som Lindros företrädde.  Den 6.4.2018 kom Åbo hovrätt å sin sida fram till rakt motsatt beslut. Hovrätten valde att tro på Virtanens historier och motiverade sitt beslut, domen, genom att hänvisa till det faktum att den ”överföring” av båten som ägde rum den 14.4.2018 varvid Jääskeläinen överlät båten till företaget General Partners, som de facto ingick i Virtanens intressesfär, var en giltig affär, vilket det dock enligt lagen inte kan anses vara. Trots detta upphävde hovrätten därmed sjörättens beslut.

Hovrättens sätt att se på Jääskeläinens ställning ombord på båten förefaller vara mycket besynnerligt, Hovrättens synsätt är nämligen i stark kontrast till t.om Jääskeläinens egen berättelse. Jääskeläinen har nämligen även själv bekräftat han endast fungerade som en form av mellanhand.

I sin besvärsskrift skrev advokat Pekka Ylikoski att det utgående från den dom som Åbo hovrätt fastställde klart går att se Virtanens och Variks berättelser hade haft en betydande roll när det gällde för hovrätten att ta ställning till frågan om huruvida Jääskeläinen hade laglig rätt att överföra båten Pirate i företaget General Partners ägo. ”Eftersom dessa felaktiga utsagors betydelse har varit särdeles stor med tanke på den dom som fastställdes, belastas domen p.ga detta av ett hävandeskäl. “Dessutom saknar domen juridisk grund. I samband med att man i hovrätten gick igenom materialet i anslutning till detta ärende, valde hovrätten att inte fästa uppmärksamhet vid det faktum, vilket också fans omnämnt i handlingar, nämligen att företaget General Partners redan hösten 2017 hade fört fram sin egen åsikt, att företaget inte var ägare till båten.  Dessutom hade Jääskeläinen under rättegången vintern 2015 uppgett att båten ägdes av ett annat bolag, inte General Partners, vilket hovrätten i sin dom fastslog, nämligen Båten redan den 14.4.2014 hade övergått i företaget General partners ägo.

Enligt Ylikoski har hovrätten inte ens velat ta ställning till fakta i detta ärende, utan man har i stället närmast grundat sitt beslut på påståenden som har framförts för företaget General Partners del. 

Hovrättens dom är mycket motstridig med tanke på Sjörättens dom. I sjörättens domutslag gällande den ”överföring” av båten, som ägde rum den 14.4.2014 står det att läsa: ”Arrangemanget mellan General Partners och Jääskeläinen skall ses som ett försök att överföra båtens besittningsrätt åt Virtanen utan att betala den återstående delen av köpesumman.” Så gick det också i slutändan, båten förblev obetald.

Dessutom konstaterade sjörätten att ”ett fasställande av General Partners besittningsrätt, skulle även fastställa det lagrum som köparen har försökt uppnå genom detta överlagda avtalsbrott samt genom att använda sig av sådana metoder och tillvägagångssätt, som nästan borde tas upp till straffrättslig behandling. ”

Sjörätten konstaterade vidare att ”ett tillvägagångssätt” varmed en part medvetet handlar på ett sätt som är i strid med vad som har kommit överens, kan inte komma i åtnjutande av rättsskydd” Men trots alla de bevis, och emot gällande lagstiftning så gav ändå Åbo hovrätt ändå rättsskydd åt denna ”Överföring”

Hur var detta möjligt?

Efter tre förlorade rättsprocesses samt fyra brottsanmälningar som alla hade visat sig sakna laglig grund så ville Jääskeläinen och hans kumpaner ännu överklaga domen i Åbo hovrätt, trodde de kanske att de hade ett stort inflytande i sin egen hemstad?

I hovrätten blev situationen märklig. Rami Virtanens advokat Mika Haavisto fick tillåtelse att representera bolaget General Partners i egenskap av målsägande, som aldrig ens hade innehaft besittningsrätt till båten., och således ej heller kunde vara målsägande. P.ga borde hovrätten inte ens ha tagit upp ärendet till behandling.

P.ga ett processfel fick Haavisto och Rami Virtanen med hovrättens godkännande, spela upp sin föreställning i rättssalen. Ett av Virtanens samt hans kumpaners axiom var att de estniska som hade varit med i samband med ”överföringen” den 14.4.2014 hade varit självständiga och separata bolag, och detta trodde hovrätten på, även om överföringen av båten på inget sätt kunde utgöra en laglig båtaffär, oberoende av vem som ägde dessa bolag.

Under rättssessionen i mars 2018 frågade advokat Haavisto av sin klient Virtanen, som uppträdde som vittne om det fanns några avtal mellan företagen Rdevelopment och Gemeral Partners, som inte framgår ur officiella dokument? ”Virtanen besvarade frågan med ett ”nej”

När Haavisto frågade om du någon gång har ägt företaget General Partner via mellanhänder, svarade Virtanen ”Det har jag aldrig gjort”

Dokument i Estland handelsregister avslöjar dock att Virtanen inte talade sanning, han hemlighöll det faktum att han med hjälp av olika specialarrangemang ägde bägge dessa bolag. Denna information grävde Lindroos´ ombud fram våren 2019, ett år efter hovrättens dom.

Enligt registret ägdes företaget BP-Icon av Virtanen och hans kumpan Mikk Varik, genom vilket de ägde företag BAP Service, som ägde bolaget General Icons, som i sin tur ägde företaget General Partners samt Bolaget Rdevelopment.

Senare, i samband med att hans konkurs behandlades i Harju tingsrätt i Estland, berättade Virtanen att han hade sålt alla aktier i bolaget Rdevelopment till sin morbror Teppo Lahtinen som var bosatt i London den 30.10.2104 till ett pris av 658 280, 40 euro, vilket är en häpnadsväckande stor summa för ett bolag, som vi denna tidpunkt, enligt egen utsago, inte kunde betala köpesumman för båten Pirate, 175,000 euro, samt övriga kostnader.  Under hovrättsbehandlingen misstänkte Polisen samt biträden att Virtanen och Varik hade begått mened., efter en förundersökning som hade pågått två och ett halvt år. Beslöt åklagare Alma Vilpas den 3.11.2020 att inte väcka något åtal mot de misstänkta.

De utsagor som Virtanen gav i rätten har direkt anknytning till rättsväsendets trovärdigt, således är brottet riktat mot den Finska staten.

En kort tid efter det att Rami Virtanen hade vunnit målet gällande båttvisten i rätten, blev han igen indragen i en omfattande polisutredning gällande bedrägeri. Polisen undersökte Virtanens andel i ett fall där man av 3000 investerare hade fått en summa på totalt 40 miljoner. Rundradions program MOT, i vilket man behandlade de misstankar som riktades mot Virtanen sändes den 28.6.2020. ”Avsikten var att Icon skulle bli ett folkets fastighetsfond. Nu misstänker polisen dess grundare för ekonomisk brottslighet. Miljontals euron, som investerarna hade placerat, hamnade i stället på konton som tillhörde fondens grundare.” En mängd skumma transaktioner gjordes till konton som tillhörde estniska skrivbordslådebolag, under vintern 2019 väcktes det dessutom många misstankar om missbruk i anslutning till Icons andra grundare, Rami Virtanens verksamhet”

I december 2019 inlämnade Icon Kiinteistörahastot samt dess dotterbolag en konkursansökan till tingsrätten. ”Nu håller investerarna på att förlora sina pengar” berättade man i Yles program MOT.

Det som är mest frapperande i anslutning till fallet med Båten Pirate, är på vilket omfattande och framgångsrikt sätt Rami Virtanen samt Erkki Jääskeläinen har lyckats dra Finlands rättsväsende och myndigheter vid näsan.

Pirate, som nu har förvandlats till Piratrestaurangskeppet Victoria slog upp sina dörrar i Tallinn sommaren 2019. Under Vintern 2021 var skeppet uppsatt i vinterförvar 6 kilometer från hamnen i Tallinns gamla stan.

Det händelseförlopp som tog sin början i och med Lindroos´ företag KOK-Palvelut samt frågan om mervärdesskatten, har nu nått en punkt där företagets skuld till skattemyndigheten enligt skatteskuldsintyget från januari nu uppgår till en summa på 5 114, 32 euro. Som i huvudsak består av en skattehöjning på 4 600 euro år 2019.

Kommissarie Boholm lyckades hålla herr Lindroos fängslad i två månaders tid, t.o.m. den 21 augusti 2014. Under ledning av domare Lilian Grönlund frigav Österbottens tingsrätt Lindroos, eftersom hans hälsotillstånd hade försämrats väsentligt. Boholm krävde trots detta att han fortfarande skulle hållas fängslad, när detta inte längre lyckades, belades Lindroos., efter att Boholm hade ställt krav därpå, med ett reseförbud samtidigt som även skulle överlämna sitt pass till polisen, som ju redan tidigare i samband med husrannsakan hade omhändertagits av polisen genom att man hade tagit lagen i egna händer. Lindros skulle hålla sig i sitt hem i Nedervetil dagligen mellan klockan 22.00 – 07.00 samt dagligen anmäl sig på Karleby polisstation klockan 10.00. Reseförbudet upphörde den 19 december 2014.

Den största ekonomiska förlusten förorsakades p.ga reseförbudet, p.ga att den amerikanske motparten i samband med den stora fastighetsaffären utnyttjade det faktum att Lindroos inte under hösten 2014 inte kunde ombesörja de affärer som krävde hans personliga närvaro i Florida. De affärsuppgörelser som han härmed förhindrades från att fullfölja uppgår till ett värde på flera miljoner.

På grund av att han hade förlorat sitt rykte och anseende tvingades Lindroos under årens lopp att sälja sin egendom, han blev bl.a. tvungen att sälja största delen av sin Elvis-samling till ett mycket lågt pris med stora förluster som följd, på en auktion i New York under hösten 2019. Ursprungligen hade värdet på hans samling enligt ett expertutlåtande uppgått till åtminstone ett värde på 15 miljoner dollar.

Lindroos ses här stå på terrassen till sitt hem i Nedervetil hösten 2020 en svår sjukdom har gjort att hans rörelser och gång har blivit långsammare, och han måste därför stöda sig på stolen.

Båten Pirate är fortfarande obetald

När Erkki Jääskeläinen förhördes på polisstationen i Åbo den 17 december 2019 uppgav han att det väsentligaste beviset som dokumenten kunde bidra ned var det ”att Företaget Rdvelopment fortfarande inte har betalat summan på 175,000 till det bolag som Kalle har för avsikt att grunda”.  Denna summa samt alla övriga utgifter är i mars 2021 fortfarande obetald.

Eftersom den erfordrade köpesumman inte betalades hösten 2013, och den har inte erlagt därefter heller, så kan Båten Pirate inte på laglig väg, i enlighet med affärsvillkoren, ha flyttats utom Kalles besittningsrätt, eller äganderätt. Med hjälp av Åbo hovrätts beslut, samt tack vare trick som några affärsmän baserade i Tallinn, så har båten nu ändå bortförts på ett sätt där rättssystemet har utnyttjats som brottsmedel

Tiden får utvisa huruvida Förenta Staterna kommer att ta sig an detta ärende där en amerikansk medborgare förlorade både sina pengar och sin egendom, till följd av den finländska ordningsmaktens handlande.

Kalle Lindroos har fortfarande ibland mardrömmar i vilka han tillsammans med sin familj slits upp ur sängen av Polisen i Karleby. ”Ni är arresterad”. Bakom polismannen kan man se hur kommissarie Boholm skrattar.

”Det var en sådan hemsk upplevelse, så att jag kommer att minnas den för alltid, även om det för en utomstående kan te sig som något man kunde skratta åt ” säger Lindroos, som överväger att avsäga sig sitt finländska medborgarskap, eftersom det under de senaste åren endast har förorsakat honom psykiskt lidande samt ekonomiskt trångmål, vilket ledde till att hans häls kollapsade.

Man kunde tro att den med förtjänstmedalj belönade kommissarien Kristina Boholm, redan har pensionerats på grund av arbetsoförmögenhet baserat på hur dåligt minne hon hade när hon 2017 förhördes som misstänkt i samband med det tjänstefel som hon begick sommaren 2014. Så är dock inte fallet, I oktober 2020 inledde Boholm sin karriär som föreläsare vid polisyrkeshögskolan på deltid.

---

Man hade även för avsikt att upprätta en permanent utställning tillägnad rocklegenden Elvis Presley, med tillhörande imitationsuppträdanden, ombord på skeppet. Under sommaren 2011 blev de kostymer och kläder som hade tillhört Elvis, och som förvarades i Karleby, stulna

HMS Bounty som byggdes på 1780-talet användes som modell och förebild när man byggde piratskeppet Pirate. En kopia av skeppet HMS Bounty hade byggts och användes i samband med inspelningen av filmen Myteriet på Bounty från år 1962 med Marlon Brando i huvudrollen. Senare kom skeppet att fungera som turistbåt. Robin Walbridge, som fungerade som skeppets kapten under den tid som skeppet användes som turistbåt, bidrog med idéer samt gav uppslag till utformandet och användgen av piratskeppet Pirate. Kalle Lindros (i mitten) ses här bekanta sig med skeppet Bounty under vintern 2009 vid Floridas kust.

Huspråmen Lighthouse, som byggdes i Polen år 1975, förvandlades till piratskeppet Pirate år 2010 i Karleby, all nödvändig utrustning, idéer samt personal importerades från Förenta Staterna.

Piratskeppet Pirates dekor fotograferad sommaren 2011 när skeppet ännu var i Kalle Lindroos´ ägo och låg vid Sundmuns strand i Karleby

Pentti Sainio

Bilder Pentti Sainio samt Bruce Dundee

Fakta och material av Piratskeppsäventyret har samlats in genom intervjuer, genom att bakgrundsmaterial
och meddelanden från de inblandade personerna, samt ett stort antal av domstolsrapporter, polismaterial,
skattekontorsrapporter, förfrågningar av skatteinformations, förfrågningar till olika myndigheter,
åklagarmyndighetens domar, Traficoms fartygsregister och artiklar i flera medier har gåtts igenom mellan
2010-2021.