The destiny of the pirate ship shakes the ground of the justice state

In Kokkola, the police facilitated a theft of the pirate ship owned by Finnish-American Karl Lindroos. He was later prosecuted for confiscating the same ship.

In 1978, Karl Edmund Lindroos, 73, moved to Florida and made the American dream a reality. He was to become the owner of the largest private owned memorabilia of Elvis Presley, a rock legend.

Already in Finland, Lindroos was a successful furniture dealer, and later he amassed a fortune in real estate business. A part of his wealth and the Elvis Memorabilia, including some rock performances, were up to be brought to his hometown Kokkola as a magnet at his Pirate Park with some Disney spirit. The tourism project, which initiated in 2010, was to become a subject of a collusion by his opponents. Due to these actions, he was singled out as a target for negative attention by the Finnish authorities, and both his health and wealth collapsed.

The financial problems of Karl Lindroos initiated by an error made by the authorities. It was related to the value added tax of the hotel ship Pirate at Pirate Park. The inflated inspection took totally from early 2011 to late 2013.

The tax issues were assumed to be cleared and finished by the summer of 2014, when Lindroos returned to his childhood town, Kokkola.  In Florida, there was only one massive real estate selling procedure left to be closed. It was supposed to be his ‘retirement fund’ in Florida prior to moving permanently back to Finland. Before that, Lindroos were taking care of some daily errands related to his Pirate ship in Kokkola.

Lindroos traveled from Florida to Kokkola, Finland, and went to biking leaving his home in Alaveteli early in the morning June 24, 2014. His spouse Nina and two sons were still sleeping.

At the same time, a group of police officers at the Kokkola branch of Pohjanmaa Police Authority were preparing to catch Mr. Lindroos. The new chief of the Financial crime inspection department, police lieutenant Kristina Boholm was initially re-opening the old inspection focusing the unclear issues around Lindroos’ taxes. Already before, lieutenant Boholm had been involved in the investigations in which two of her predecessors and supervisiors had made a decision and not to proceed, due to a lack of any evidence for any criminal action. The similar decision was made by IRS, the U.S. tax authority.

Instead after she was promoted, Boholm turned her back to her predecessors and decided that there were hints of an criminal act in Lindroos’ actions and therefore ordered two police patrols to drive to the Lindroos residence. The patrol cars met Mr. Lindroos biking at the Sjöbacka intersection, two kilometers from Lindroos’ home.

A group of police officers equipped with guns and bullet-proof vests emerged from the cars shouting: ‘Leave your bike there! You are a suspect of a felony level tax evasion!’ Boholm logged the stand-off time as 9.40 AM, and at 10AM she called to judge Liisa Männikkö and demanded the arrest of Mr. Lindroos.

It’s Police! Open the door!

Karl was seated in the car and he was driven to his home door. ‘It’s Police! Open the door” We have the home search warrant!’

The police officers raided the house in the American way. Karl’s wife and the sons were awaked terrified. What’s going on? The boys were ousted from the house. One police officer was guarding outside and preventing anyone to visit the cars parked outside. At 9.50am Boholm called and ordered two police officers to arrest also Nina Lindroos. At 11.00am Boholm called the prosecutor and expressed to want also Nina jailed. Karl was seated at the end of the table, guarded by one officer and his wife was ordered to another room under surveillance of another police officer.

The police confiscated Karl’s both passports, the Finnish and the U.S. one. The search took six hours and was also attended by a money detecting K-9 which was brought from Oulu. Finally, nothing was found.

At 3pm, Boholm gave an order to officer Jari Särkiniemi to confiscate several Lindroos’ items during the home search.

Several folders, documents, phones, computers, and notes were brought to the police station. The Vaasa-based bailiff officers were listing and taking photos of the repossessed tangibles like valuables, statues, paintings and furniture.

After the house search, The Lindrooses were transported separately to the police station prison in Kokkola.

At 5.45pm, Karl’s interrogation was initiated by officer Teuvo Nissilä. The suspect announced to be retired, and his military rank was a corporal. He preferred the interrogation to be in Finnish. He said he do not know the law very precisely. “I have lived outside of Finland for 36 years”. The topic of the interrogation was the purchase and restoration of the ship ‘Pirate’, as well as the transactions of the corporation which Lindroos owns, ‘KOK Palvelut’.

The interrogation ended at 8.19pm, and then Boholm arrested Lindroos at 8.44pm. A minute later, she also logged in Nina being arrested and the guard directed her to the prison cell. According to the law, the police should have informed the U.S. Consulate about the arrest of Lindrooses. Boholm did not do it. Nina Lindroos was not interrogated, she was guarded along with Karl, as well suspected about the same criminal acts – however, as an innocent outsider – which was the case later admitted by Boholm.

The arrests were based on the ‘felony level tax fraud’, which was faulty stated by police lieutenant Boholm at the end of 2010 when the Finnish corporation of Karl Lindroos inquired the tax authorities to refund the almost 200 000 euros of paid value added tax, related to the Pirate ship.

(It was later found out that Boholm was wrong in her inspection process. On January 26, 2016, the Helsinki Administrative Court made a judgement, that the Lindroos’s corporation was entitled to demand the VAT refund.)

The Police Initiated a Tangle of Crimes

Next day, the lady, who stepped into Karl’s cell, made a Bond-styled introduction. I am a Lead Inspector Boholm, Kristina Boholm. At 1.40pm Karl was told that the arrest order is being processed. Karl’s second interrogation began at 4.25pm. It covered over and over again the VAT refund of the Pirate Ship to KOK-Palvelut corporation.

Police Lieutenant Kristiina Boholm had initiated a multi-layered financial crime.

The former assistant of Mr. Lindroos, vice chancellor Erkki Jääskeläinen had turned his back to his client and, with his perjuries, encouraged the Kokkola Police to attack Lindroos. The first unfounded claim was registered on June, 17, 2014. Jääskeläinen inquired to have the promissory notes for Pirate, even when the sales amount remained partly unpaid, and full payment was the condition of the endorsement of those promissory notes. Jääskeläinen asked police to reach out Lindroos before he leaves for the United States. Jääskeläinen announced that, `at the moment, Lindroos is in Alaveteli, where his wife owns a single family home.` Later, Jääskeläinen lost his case at the court.

Two days later, Mr. and Mrs. Lindroos along with Boholm were in the front of judge Liisa Männikkö. Boholm was supported by police lieutenant Juha Koistila. Boholm demanded that judge will arrest Karl and Nina Lindroos for six months, first during the upcoming pretrial investigation at the police prison and later on in Oulu or Vaasa penitentiary. They were suspected for criminal actions during the tax inspection which was executed in 2011-13.

Karl Lindroos was assisted by Mr. Reima Raappana, a lawyer. He emphasized the arrest procedure being unnecessary, because there was not an imminent danger for the evidence to be destroyed. The material had already been at the possession of the authorities for years. About the tax inspection, everything was already documented.

Boholm was in favor of Karl’s arrest because of a possible escape out of the country. According to her, Karl did not have a residence in Finland. However, their home was searched not so long ago. Lieutenant Boholm had her grounding also for the arrest of Nina based on non-residency in Finland, even when Nina’s home address in both Finland, and the U.S. were noted in the arrest report by Boholm herself.

Karl Lindroos was surprised about the demand for his arrest. The matters were cleared. He voluntarily assisted during the investigation. He told  that he is 67 years old and sick person, who needs constant medical treatments. Furthermore, a knee operation was scheduled for him in Florida.

Lindroos highlighted, that the same tax matters have been up already for the fourth year now, he had been subject to taxation only in the U.S. where the taxes were fully paid, and the taxation of KOK-Palvelu corporation was in the order. The tax treaty between Finland and the U.S. prevents the dual taxation.

The suspected felonious crime focused on a barge named Light-house, which was a hull for the Pirate ship, a hotel vessel. The total expenditure was 1,146 million euros, which should have not subject to a value added tax and thus that amount should not be paid. The bookkeeper accidentally paid the tax twice, which caused a confusion. The tax authority did not agree to revise, even when the error was acknowledged. Thus, the Lindroos corporation did not receive approximately 400 000 euros, which worsened its payment capability.

At the court, Lindroos clarified the 557 000 euros of labor and material costs paid via the U.S. corporation. The tax authority accepted only 100 000 euros for the expenses. This way, the Lindroos corporations abroad were seen evading the taxes by using the paid covered dividends.

(Supreme Administrative Court solved the case of VAT refund in the favor of Lindroos in 2018. The state has not refunded the payment).

The court judge accepted Boholm’s demand and Karl Lindroos was arrested. However, the demand for the arrest of his spouse was not accepted. It was seen to be extortionate. Silently, the judge freed her immediately.

Karl Lindroos was shocked of the judgement, and his health was ailing. Boholm was able to hold him at the Kokkola Police Penitentiary for two months, until August 21, 2014.

The criminal inspection led by lieutenant Boholm was expanded from a VAT dispute all the way to the U.S.A. In no time, there were 11 other suspects and the monetary amounts were getting larger, up to millions.

 (All of them were freed without a trial, except Karl. In 2016, he was sentenced to a probation and banned from any business operations for unpaid source tax which was past due. Due to his ailing health, he was not able to attend the procedure of appealing at the Court of Appeals. For some reason, his legal assistant did not furnish the court with the doctor’s certificate, which could have allowed the postponement of the court dates. The equivalent tax of 16 000 euros was paid in the U.S., and the receipt had been send to Finnish authorities and justice department.

Holistically, the parallel and concurrent investigations have produced thousands and thousands of pages of documentation, which have been processed at different juridical phases for six years.

A Marathon in New York

Karl Lindroos was born in Kokkola, Finland, but later he has been an ’americanized’ real estate developer, who has resided in the Palm Beaches, Florida since 1978.

He became world-famous with his Elvis Presley memorabilia, which was, for some time, the largest one in the world, excluding Graceland, which is one of the most popular tourist attractions in the United States, and is second only to White House.

The Elvis Memorabilia has publicly been seen i.e. in New York, London, Tokyo, Amsterdam, Manchester, High Chaparal (Sweden), Beatles Museum (Liverpool), Bally Casino (Las Vegas), Kemi and Naantali (Finland), as well as in Linnanmäki amusement park in Helsinki, Finland, where it was adjacent to the Elvis the Musical. In Kokkola, the Pirate Coast exhibition was smaller, because a remarkable part of the genuine items were stolen during the transportation. Those items have not been seen anywhere for 10 years.

Elvis Presley’s motorbike has been the most popular item, which has been touring in Europe a lot.

Karl Lindroos purchased Elvis Presley’s motorbike in 1982. He was forced to sell it in New York in the fall of 2019, due to some financial difficulties.

It was Elvis’s Harley Davidson Lindroos laid his eyes instantly on. During his vacation trip, he saw the bike by coincidence at an automobile auction in Phoenix, AZ. The famous brain surgeon Lonnie Hammargren from Las Vegas, NV was the seller. Lindroos was able to buy the bike from him without any middlemen for 10 000 dollars. He borrowed 2000 dollars for the down payment from his travel companion, and paid the remaining amount later. The bike was transported to Florida by a truck. Amidst the economical difficulties, Lindroos was forced to sell the bike at an auction in New York at the end of 2019.

From both sides of the Atlantic, Karl was admired but also envied for his trade skills. Following his father’s, Helge’s, footsteps, Karl was a wealthy businessman in Kokkola already at a young age. Best results were achieved with furniture sales and real estate.

Because of his friend turned bitter towards him, Karl was a subject for an appraisal tax in 1977. He experienced the situation as a random act by the authorities and estimated that he cannot fulfill the obligations for FIM 30 million with his corporate turnover of only FIM 12 million.

In 1978, he sold his property in Finland and moved to Florida, USA, where an appraisal tax has never been implemented in practicum.  Due the demands implied by European Union, also Finland was forced to discontinue the appraisal tax.

In Lake Worth, the center of Finnish region in Florida, Lindroos learnt a new language, new habits and begin a sporty and healthy life.   

Lindroos finished a few marathons, including the New York Marathon. In 1983 he was a champion of the track and field triathlon among over 35 year olds. The hardest contestant in 100 m run was the legendary Finnish singer Eino Grön, also a wrestiling champion. He had bought a winter residence in Florida.

In a few years, the life turned be better in Florida. The gossips and large tax payments stayed belonged to the previous homeland.

Sometimes, Karl was an eyewitness when some tax criminals were deported from Lake Worth neighborhoods back to Finland. Karl’s door was not knocked for that. Lindroos received the U.S. Citizenship in 1986, which would not have been possible if he had previously committed a crime. Karl visited Finland first time only 1991 and attended his son’s wedding. He wanted to make sure that he has no unsolved matters with the tax authority.

Such Elvis goods were to be exhibited as part of a department on a ship in Kokkola Pirate Park.

Arrested for taking his own ship to his possession

Karl was a 67-year-old retiree and sitting in the Kokkola penitentiary on June 30, 2014. It was really hard for him. He could not understand that he was suspected to have taking his own ship to his possession.

Based on Erkki Jääskeläinen’s criminal report on June 20, Police lieutenant Boholm believed that Karl has confiscated his own ship. Untruthfully, Jääskeläinen stated that Lindroos would have stolen the Pirate ship from. He claimed to have bought the ship in the fall 2013. Later on, the court assumed Jääskeläinen’s crime report to be unfounded.

The situation was an amusing one. Jääskeläinen claimed the legal owner of the ship to be a thief, in order to get the ship into his possession in a fraudulent way. He did not have any ownership with the ship.

A bit more than a half of a year ago, the former regional director of Turku tax authority, Mr. Jääskeläinen had been hired by Lindroos to assist him with the tax clearances.   Vice Chancellor Jääskeläinen was forced to leave his high position after he was convicted for committing a crime.  He assisted Lindroos in the transaction, where the ship sold to an Estonian corporation RDevelopment, owned by a businessman Rami Virtanen, whom Jääskeläinen knew.

Virtanen was having some serious financial problems. more than one million euro was being levied, they were mainly tax debts to Finnish government and a personal bankruptcy was looming in Estonia. He was involved in tens of corporates in Finland and Estonia, where he was driving them also by-passing the persons in charge, sometimes even without those persons were aware of that kind of actions.

During the police interrogation, on June 24, 2020, Virtanen claimed that he does not remember the corporations he is involved with. He said to the police that he has nothing to do with BP Icon. However, it was Virtanen who bought a real estate from a widow suffering a dementia. This transaction took place in Parainen, Finland in May 2014. The real estate was sold at an undervalued pricing by Erkki Jääskeläinen, then a trustee for the widow. Later, the transaction was dissolved and Jääskeläinen was sentenced to a probation, which was discharged by Supreme Court in Turku in May 2020.

Also the purchase of the Pirate ship by the agreement on November 11, 2013 was not valid, because Virtanen was not an authorized person to buy the ship, and he did not have any position in RDevelopment corporation to execute the transaction.

Jääskeläinen betrayed his client Lindroos and started to act for Virtanen, his fellow. The criminal report he left at the Kokkola police, he aimed that he does not need to pay the agreed amount. It will be snatched from Lindroos with only the paid down payment. At the same way, all other agreed payments were left unpaid, including the ship transport from Kokkola to Tallinn.

The total sales amount was 375 000 euros, including the down payment 200 000 euros.  The paid down payment was only 180 000 euros and the remaining 175 000 euros remains still unpaid. Also other agreed expenses remain unpaid, i.e. towing from Kokkola to Tallinn 50 000 euros and some harbor charges. In June 2014, when Jääskeläinen demanded the ship to himself, there was an amount of 250 000 euros still unpaid.

The plot of stealing Pirate was a success, when the Kokkola police and lieutenant Boholm assisted Jääskeläinen and Virtanen at the timepoint where Rami Virtanen had infringed the agreements and not paid the agreed amounts.  Then the ship was still under Lindroos’s ownership and responsibility in Kokkola, where it was to be towed no later than June 30, 2014, when the towing towards Tallinn began.

‘Sales transaction’ made by a protocol

The plan about the pirate themed park was published in Kokkola in April 2010. The idea was based on the adveture film ‘The Pirates of the Caribbean’.  Everything seemed promising, but soon there were some persons who were against the plan and they managed to dilute the master plan. Karl was forced to cease the execution of the plan.

Rendering of Pirate park 2011. The flagship Pirate in the middle, ‘Hullu Helmi’ (left) and the horror ship ‘Mystic Wind’ (right). KLK.

Lindroos sold four ships to the company of businessman Toivo Sukari. Sukari had his own plan worth more than 15 million euros to build a pirate themed experience destination, adjacent to Ideapark, Lempäälä, Finland. The venture collapsed for a lack of funding already in the autumn 2014.

In the Kokkola pirate park, the most magnificent ship was the hotel ship Pirate which was built in Poland 1975. There were 16 cabins available. The ship was imported from Sweden to a camping site for accommodation use in 2006 under the name ‘Lighthouse’. In 2010, Lindroos bought the ship in 2010 on the behalf of the hotel corporation he owned. He changed the name into ‘Pirate’ and did a makeover for a luxurious hotel ship.

Since the summer of 2011, Pirate was vacant and empty in Kokkola. The corporation owning the ship faced some financial difficulties. For about two years, Karl tried to sell his ship to out of country, as to Russia, Sweden, Germany, and Honduras. The sales process was difficult. Even an offer made during a TV show did not attract buyers. The potential buyers did not have a good business location available in adjacent to massive traffic volumes.

In the fall of 2013, Lindroos got the partners in Tallinn and thus sold the ship and its location agreement on November 2, 2013 to Mr. Rami Virtanen, who claimed to represent an Estonian RDevelopment corporation. The buyer had to transport the ship to Tallinn. This what Lindroos assumed, based on the agreements.  In addition to the sales amount, Lindroos’s corporation was to receive a rent from the business location for the ship.

However, already in December 2013 Jääskeläinen abandoned his client, Lindroos, and went to assist Rami Virtanen. In the ’sales agreement’, which was drafted by Jääskeläinen on November 2, 2013, there were some errors and omissions, of which Jääskeläinen intended to use for his own benefit. With the time, it was revealed that Virtanen lacked even the authority to purchase the ship on the account of the company mentioned in the sales agreement.

Instead of holding on with the agreement, Virtanen and Jääskeläinen began to take the ship further off from Lindroos. They entered in a mutual sales agreement of a ship which neither of them owned. Jääskeläinen ‘transferred’ Pirate to another Estonian corporation without a sales agreement. Pirates ownership was just “stated” during the board meeting of Virtanen’s freshly new corporation General Partners, which took place April 14, 2014 in Tallinn. At that time, the ship was still in Kokkola under the ownership of  Lindroos’s corporation, because the sales amount had not been paid. This detail did not bother Jääskeläinen, who created ‘the transfer documents’ in Tallinn.

In the transaction, no funds were transferred, ‘the sales’ was just logged onto minutes. The legal impact of this kind of a procedure is the same if someone would write a note to his/hers notebook concerning someone else’s car, register the car to him/herself and when the legal owner of the car will refuse to surrender the car, blames him/her to be a thief. Then alerts the police to confiscate the car on his/her behalf and lock the de facto owner in the jail. The hijack described above has so far been a success.

It was a real embezzlement. The ‘transfer’ of the ship was unlawful and not valid.

When Lighthouse was turned Pirate, the leading expert was American Bruce Dundee, pictured at Suntinsuu Marina in 2010, next to the ship. KLK.

The fading process of the ownership was steered by multiple transfers among several corporations in a way, that already in July 2014, the ship had been passed to the Virtanen’s inner circle, under the British corporation, Capew Ltd, owned by Virtanen’s uncle, Mr. Teppo Lahtinen. According to Register of Vessels, the Pirate’s owner was Lindroos’s corporation.

Non-validated transfers were blurring the fact, that the ship was – and still is – unpaid to Lindroos’s corporation. The original purpose of those transactions seems to be the avoidance of the sales amount to be paid.

Karl Lindroos hired workers to transport the ship to Nauvo in the summer of 2015. KLK.

Kokkola Police doesn’t understand

Between June and October, 2014, Lindroos was interrogated eight times for taxation and the Pirate promissory notes, as well as ten times for the ownership dispute. The interrogations did not proceed. The same matters were discussed over and over again. The incapability of Kokkola police was strange, they did not realize by going through the documents, that it was not Lindroos who stole his own ship.

Boholm and her assistants would have immediately stated, that a valid sale of the ship had not been executed in the benefit of Jääskeläinen, who introduced himself as an owner of the ship. However, Jääskeläinen had made an attempt to register the ship under his name, but Traficom rejected the registration.

The ship sale professionals, Shipsforsale Finland Oy and its managing director, Mr. Jarmo Viitanen witnessed that the Jääskeläinen’s ‘Bill of sale’, is not valid. This causes that the next transfers are not valid either.

During an interrogation, Jarmo Viitanen clarified to lieutenant Boholm, that the owner of the Pirate ship was Lindroos’s corporation.

It did not have any impact on Boholm’s behavior, instead she continued with the preliminary investigations by assuming Lindroos to be guilty. Boholm and prosecutor Lilja Limingoja pursued a prison sentence to Lindroos. One year after Lindroos was arrested, on June 24, 2015, the District Court of Central Ostrobothnia acquitted Lindroos from all the charges, which were initiated by the perjury made by Jääskeläinen.

Rami Virtanen appeared at the court as a plaintiff demanding the Pirate ship to RDevelopment, which board has only one member, Terho Virtanen, Rami’s uncle. Terho Virtanen later told to police that he did not know to be a board member, nor anything about the ship deal. He had not authorized Virtanen nor Jääskeläinen at any point to represent the corporation. The lawful plaintiff, what comes to Pirate, was only Karl Lindroos. For the perjury he made and as a reimbursement for the task, Jääskeläinen demanded 20 000 euros and 200 000 euros for the Estonian corporation. The court rejected his claims, paralleel to the suit for the felonious embezzlement and fraud.

In the summer of 2014 Jääskeläinen sought police help to repossess the unpaid ship. Lieutenant Boholm assisted Jääskeläinen massively, even though police did not have an authorization to act in that matter. The ownership dispute belongs to a court.

Police intercepted the ship transport

Mr. Lindroos brought many times to the attention of lieutenant Boholm, that according to Traficom Ship Registry, the owner of the ship is Lindroos’s corporation. Boholm did not change her mind, but instead saw Lindroos as a criminal and executed the police operations immediately by giving out an order to confiscate Lindroos’s ship from himself.

Boholm’s order was: ‘The hotel ship Pirate’s voyage will be intercepted for a confiscation. The exit of the Finnish territorial waters will be blocked. If needed, Pirate will be towed to a suitable location.’

Boholm justified her order by stating that ’Lindroos is suspected of a felonious fraud. The ship will be confiscated in order to clarify the ownership’. The police order was a strange one, thus one party was charged for a fraud even when the ownership right was only to be clarified!

Next day, on July 1, at 8.09am, the police signaled to the captain of the ’Kemi’ tugboat, that there are some details related to police investigations, and the ship must be towed to Latokari. At that timepoint, the ship was in the front of Turku, close to Kustavi, approximately 450 km from Kokkola.

At 5.20pm, the ship was in Latokari marina and ’was confiscated by the police’. The police executed the confiscation based on Mr. Jääskeläinen’s perjuries. The ship was then located at the harbor bayou of the Southwest Coastguard.

After the ’confiscation’ of Pirate’, Boholm made Karl Lindroos’ name, a felonious fraud, and the confiscation public. Boholm demanded Lindroos’s arrest based on Jääskeläinen’s perjury. The arrest period continued.

The first interrogation related to the ship fraud took place on July 4, 2014 by officer Teuvo Nissilä, who wrote down: ‘Karl Lindroos is being interrogated as a suspect for a felonious fraud’. He was suspected of an unlawful transfer of the ship. Nissilä emphasized that ’according to the information the police has received’, Lindroos’s corporation KOK Palvelut has sold the ship.

’What do you comment about the aforementioned crime suspection?’, asked Nissilä. Lindroos replied: ‘I am fully innocent, and that is really a perjury against me.’ After one year, in the summer 2015, the district court gave him the same verdict: innocent.

The media was keeping a close eye on the ship and Finnish Broadcast Media (YLE) reported on July 10, 2014, that the district court will extend the arrest period of the ‘owner of Pirate ship’. It was the owner, whom Boholm believed to be a thief!

YLE reported that the district court extended the arrest period of businessman Karl Lindroos and the investigation leader Boholm said to investigate Lindroos’s actions during the years 2008-2014. In addition to the ship, she said to have confiscated also other Lindroos’s property. Boholm emphasized that the tangle of crime is holistically large one and the investigation can reach the U.S. and even other countries.

After all this, Karl’s clients and partners in the U.S. knew how is it with businessman Karl Lindroos, he was jailed as a financial criminal in Finland. The publicity served by Boholm caused a shutdown of Karl’s business ventures in the U.S. People and funding started to avoid him when the arrest became a news item also overseas in the U.S. It was a hard hit and the end for his international ventures.

Karl Lindroos inspecting the ship ’Elbe’ from the II World War era. It was supposed to be a playground ship for kids and the location for the large Elvis Memorabilia. KLK.

Police lieutenant handed the ship to the thieves

On October 24, 2014 at the district court, Boholm requested for four months more for the confiscation and preliminary investigation in order to prosecute Lindroos for felonious fraud of the ship, based on her understanding that Lindroos criminally initiated the transfer of Pirate abroad.  

Boholm proposed an extension for the confiscation period practically so that the police would release the ship and the holding rights will be surrender further as it was right before the felonious fraud, i.e. as of June 29, 2014, when the owner was Lindroos’s corporation and which was the holder as well.. At that timepoint Lindroos gave an assignment to Idäntie corporation to tow Pirate to Tallinn, Estonia.

On October 30, 2014, the district court ruled as Boholm suggested, that the ship must be returned to its owner and holder as it was on June 29, 2014.  However, the district court did not specify the owner at that time.

It was like a sigh of a relief to Lindroos and his peers. Finally, at least something went on the track. But a surprise followed immediately! Boholm send a message to Coast Guard that the ship must be handed over to Jääskeläinen!

Lindroos assumed that it is just a misunderstanding. Therefore, he sent an e-mail to Boholm on October 21. He asked her to correct the process and notify the Coast Guard, that the ship must be handed over to Mr. Erik Nylund of the Idäntie shipping company and immediately to be transported to Tallinn, Estonia, as the court had judged.

Boholm replied via e-mail: ’It is not a misunderstanding. It’s a fact. The holding of the ship will be as it was before the suspected felonious fraud. In this case, and when the confiscation is still in power, the keys will be handed over to Jääskeläinen. Greetings, Kristina Boholm.’

Police lieutenant made her decision against the district court. All those involved know that Jääskeläinen never had any rights to the ship.

Lindroos tells that he later went to Boholm’s office and asked ’why did you do wrong when handing over the ship’s keys?’ According to Lindroos himself, Boholm replied that ’otherwise I would have confessed to be wrong all the time’.

With an assistance of lieutenant Boholm, the theft of Pirate Ship was finalized in Turku, Finland, where Coast Guard had been overseeing the storage period for police since July 1, 2014.

On December 8 2014, Mr. Erkki Jääskeläinen signed the Pirate documents as a recipient and an attorney, even though he has never been a member of Finnish Bar Association. Printed on the document of holder, made out by Southwest Border Guard, says that the ship ’is approved and received and the hazardous responsibility has been transferred to Erkki Jääskeläinen, as stated in the e-mail received on October 30, 2014.’ In the hands of Mr. Jääskeläinen, Pirate suffered damages estimated for hundreds of thousands euros during the winter 2014-15.

The entire Elvis collection covered more than 200 items as cars, guns and outfits. At some timepoint, the collection had an appraised value over 15 million dollars.

Perjuries coming like from a moving belt

The court released Lindroos from any ship related charges on June 24, 2015. After three weeks from that, Erkki Jääskeläinen made a new criminal report. He asked Turku police to inspect if there was any crime when Lindroos transported the Pirate Ship. He grounded his report with the same issue he had lost at the court just a moment ago. On July 16, 2015, he required police to investigate the towing from Ramstedt shipyard, where it was surrendered to Jääskeläinen, based on the order made by Boholm.

Once again, Jääskeläinen indicated the guilty person to be Lindroos, ’who would have misled a female office assistant to hand over the keys, against the specific embargo.’ – some old documents, which indicated – according to Jääskeläinen, with no doubt – that Lindroos does not have any kind of ownership or holder rights of the ship.’ The Turku police did not believe that collusion anymore, even though it was a trustworthy one in Kokkola. ’The history of the ship is well known among the Kokkola police, and especially investigation lead Kristina Boholm knows it’, was written in Jääskeläinen’s statement.

He requested again police assistance in order to pass the ship ‘quickly to the possession of the right owner’, to General Partners corporation he represented.

Jääskeläisen’s investigation request was immediatedly rejected by Mr. Teijo Ristola,  criminal police captain at the Southwest police based in Turku. He did not detect any crime – totally opposite to Boholm a year earlier in Kokkola. Ristola also denied the police assistance to clarify the ownership of the ship. This way, lieutenant Boholm should have acted a year earlier.

Jääskeläinen was not satisfied with the results. He tried to approach authorities and demanded the Center Ostrobothnia district court to verify the ownership to General Partners corporation. This attempt was not a success.

Jääskeläinen still on November 24, 2015, representing General Partners, demanded police to assist him ’in order to receive the ship under the right ownership’, because General Partners was the right owner, according to him. Captain Teijo Ristola rejected Jääskeläinen’s request once again only three days later.

The dispute over the ship’s ownership was legally filed on September 22, 2015 in Turku the Varsinais-Suomi District court as Maritime Court. After one year, on December 19, 2016, its verdict was that the owner of Pirate ship is the corporation represented by Lindroos.

General Partners corporation appealed to the verdict, even when it was not a plaintiff, and therefore the court should have rejected the appeal. Turku Court of appeal did not do so but revoked the judgement and granted the ownership to General Partners. This judgement was not legally possible, because General Partners never owned the ship. The strange judgement was prepared by Emmi Koiranen as a referendary, and ruled unanimously by Leena Virtanen-Salonen, Juha Laaksonen and Virpi Vuorinen.

After Maritime court, Lindroos transported Pirate to Tallinn in the spring of 2017. After Turku court of appeal made its judgement, the associates of Jääskeläinen and Virtanen came omboard and took over the ship in the summer of 2018.

In the fall of 2019, Pirate was rotated by using Rami Virtanen’ uncle Teppo Lahtinen as a middleman to under a new ownership. Since already June 2014, Erkki Jääskeläinen had been making attempts to register the ship under his own name, but the application was not approved. After the verdict made by Court of appeal, the registry of vessels received a notification on April 8, 2018, that Pirate (register # 12415) ownership has been transferred to General Partners. Because it was impossible to register under an Estonian corporation, there was a clearance period of one and half years, which ended on September 12, 2019 in the favor of ELF Invest Oy when Mr. Teppo Lahtinen bought Pirate on the behalf of the corporation from General Partners and Teppo Lahtinen.

The ship formerly known as Pirate had its Grand Opening in the summer of 2019 renamed as Pirate Ship Victoria. During winter season 2021 ship has been stored ashore nearby Tallinn harbor.

Counter investigation did not lead anywhere

For Karl Lindroos, the Pirate voyage has been a heavy experience. During the process, his health and economy collapsed and his ship has been taken away without an agreed sales price.

In Finland, the efforts to get Pirate ship back to its righteous owner were rejected because of the complaints and reports have been standing still on the investigators’ desks. The suspected of malpractice: Boholm, Virtanen and Jääskeläinen have been innocent, according to the authorities.

In example: Lindroos reported Erkki Jääskeläinen for a faulty denunciation in July 2015. Only in the spring of 2019 the Ostrobothnia Police decided to leave Jääskeläinen non-prosecuted. The decision was based on the transport of the ship on April 14, 2014, which was ratified the legal receiving by Turku court of appeal in April 2018.

The report of Kristina Boholm’s malpractice was filed in October 2014. The decision of non-prosecuted was delivered by Ms. Jaana Nyrhinen of Ostrobothnia Prosecutors office only on March 25, 2019 – with a delay of less than five years. Prosecutor Nyrhinen based on the judgement of Turku court of appeal on April 6, 2018. Prosecutor did not find plausible causes to prosecute Boholm of anything. Boholm was bothered with only one interrogation at Kokkola police station on May 2, 2017. Boholm was avoiding questions and appealed not to remember. The interrogator crime inspector Tommi Wahlroos was satisfied with a little.

This all reveals the authorities’ attitude: Boholm was interrogated nearly three years after the report was filed, when Boholm herself acted immediately in order to confiscate Lindroos’s ship after Mr. Jääskeläinen’s perjury in the summer of 2014.

For Jääskeläinen and Boholm, a groundbreaking investigation was not executed for the events the report pointed out. Instead, police inspected some irrelevant events which took place four years after the main event. This was used to state the illusion, that Lindroos did not suffer any damage arising from Jääskeläinen’s and Boholm’s actions. The way authorities acted, it looks like a ‘white cleaning’ referring to a non-plausible investigation, which aims to purify the suspect.

The documents of the numerous court proceedings reveal remarkable controversaries when interpreting the law. The same evidence have been interpreted with contrary judgements. In the summer of 2018, Lindroos’s attorney Pekka Ylikoski tried to abolish the judgement, which, so far, was a faulty one and judged by Turku court of appeal. The Supreme court did not approve the re-trial. It would have provided the highest possible clausula if a theft can be a legal way to transfer the ownership of a property item. This kind of juridical securement was not an attractive option to the Superior court.

This way the judgement of Turku Court of appeal was in power, in that the ship was surrendered to the ’buyer’ who succeeded to receive a valuable ship without paying the agreed sales amount. The transaction was sealed by a Finnish court. The agreed sales price and expenses implied, Lindroos’s corporation was to receive total approximately 500 000 euros in the summer of 2018.

Erkki Jääskeläinen send a statement on September 24, 2018, where he confirmed, that the remaining amount of 175 000 euros mentioned on the sales agreement (November 2, 2013) should have been ’paid to my client Karl Lindroos, or the entity he had defined’, The amount was never paid off mainly because of the ‘transfers of the ship’ made by Jääskeläinen himself.

Karl Lindroos in his kitchen in Alaveteli home, Finland in December 2020. There are the documents piled which were the output of the first preliminary inspection executed by Kokkola police in 2014: total 1166 pages, weighing 6 kilos (approx. 12lbs). The total amount of the inspection and court proceeding documents is thousands of pages. PS.

As an Maritime court, the Varsinais-Suomi district court judged on December 19, 2016  that the ship belongs to the corporation Lindroos represented. At Jääskeläisen’s home field, in Turku, Court of appeals made a totally opposite judgement on April 6, 2018. It was based on the same evidence. Court of appeal believed in Virtanen’s stories and based its decision on the date April 14, 2014, ‘the transport’ of the ship, when Jääskeläinen handed the ship over to General Partners, which belonged to Virtanen’s inner circle – and it was valid, which it lawfully actually cannot be. However, Court of appeal abolished the judgement of Maritime court.

It was peculiar, how the court specified Jääskeläinen’s position, which contradicts other and even with Jääskeläinen’s own stories! Jääskeläinen confirmed to be just some kind of a middleman.

Attorney Pekka Ylikoski wrote in his appeal that the judgement of Turku Court of Appeal reveals the emphasis on Virtanen’s and Varik’s stories when evaluating Jääskeläinen’s right to transfer the ship to General Partners corporation. ‘Because the false statements were in the center, the judgement has a servitude.’ The lawful groundings are also missing from the judgement.

Court of appeal did not pay any attention to the detail, where General Partners as early as in the fall of 2017 had brought up their opinion, that the corporation did not own the ship. Furthermore, in the winter of 2015, Jääskeläinen presented another entity to be the owner of the ship, not General Partners, whom the ship was seen to be transferred as in the Court of appeal judgement on April 14, 2014!

According to Ylikoski, Court of appeal was not reluctant to evaluate the facts but instead has based its judgement mainly on the statements made on the behalf of General Partners.

The judgement at the Court of appeals is deeply contradicting the judgement at the Marine Court. For the same ‘transport’ of the ship on April 14, 2014, Marine court judgement was: ‘The arrangement between General Partners and Jääskeläinen has been an attempt to transfer the ship to Virtanen without paying the remaining sales amount.’ And that what happened; the ship remains unpaid.

Furthermore, Marine court stated: ’To certify the ownership for General Partners, would certify a legal status, to where the buyer has intentionally aimed at by a breach of a contract and proceeding the way which can be evaluated nearly by criminal justice.’

Marine court stated that the ’proceed, where a party acts intentionally against all previously agreed, cannot be legally protected’, but Turku Maritime court provided a juridical protection to ’the transfer’, despite of all documents provided and in contrary to the law.

How was this possible?

After three lost court cases and four criminal reports later stamped as perjuries, Jääskeläinen’s party still wanted to appeal at Turku Appeal of court, in their hometown. Did they trust on their own influence in the city?

At the Court of appeal, the situation was strange. Rami Virtanen’s attorney Mika Haavisto was admitted to represent General Partners as a plaintiff. That corporation has never had an ownership nor thus a right to be a legal party. Therefore, the Court of appeal should have never taken the case.

Due to a process error, the Court of appeal provided a courtroom to Haavisto and Rami Virtanen for their own presentation. One of the basic statements was that in ’the transfer’ on April 14, 2014, the Estonian corporations involved are separate and independent corporations. This one was accepted by the court – however the transfer was not legal, no matter who owned the corporations.

In March 2018, attorney Haavisto asked his client in the courtroom, Virtanen, who was there in the role of a witness, if there are some agreements between RDevelopment and General Partners, ’other than indicated in the official documents’? Virtanen replied: ’No’.

When Haavisto asked, has Virtanen indirectly owned General Partners corporation entirely or partly, Virtanen replied: ’Never’.

The documents obtained at Estonia Trade Registry reveal that Virtanen did not speak truthfully. He covered the fact, that he owned both corporations in the background. The information was available for Lindroos’s assistants in the spring of 2019, after the judgement made by Court of appeals.

According to the registry, in the summer of 2014, Virtanen and his partner Mikk Varik owned BP Icon corporation, which owned BAP Service corporation, which General Icon corporation, which was the owner of both General Partners and RDevelopment corporations.

Later on, when processing his bankruptcy at Harju court, Estonia, Virtanen said that he sold his shares in RDevelopment corporation to his uncle Teppo Lahtinen, a London resident, on October 30, 2014, for a sales price 658 280,40 euros, which is an astonishing amount for a corporation, which pretend not to be capable to pay off the remaining amount of a 175 000 euros and other lesser costs for the Pirate Ship.

In the process at the Court of Appeal, the police and Lindroos’s party suspected Virtanen and Varik for a faulty sworn-in. The prosecutor, who led the investigations for 2,5 years, was replaced only a few days before the judgement. The fresh prosecutor Ms. Alma Valpas decided on November 3, 2020 not to go further.

The statements Mr. Virtanen provided at the court, are directly linked to the plausibility of the juridical system, and thus aiming at Republic of Finland.

Right after winning the case at Court of Appeal, Rami Virtanen was involved in other wide fraud inspections. The police inspected Virtanen’s participation in 40 million euros gathered from nearly 3000 investors. The MOT television program with an investigative approach reported about suspicions focusing on Virtanen. The program was aired on June 28, 2020. ‘Icon was intended to become a real estate fund for entire nation. Now police suspected its founders for financial crimes. Millions of euros invested by investors ended up to the founders.’

Some shady bank transfers were made to some Estonian drawer corporations and in the winter of 2019, some fraudulent transactions came forward; they were related to the other founder of Icon corporation, Mr. Rami Virtanen’s actions.

In December 2019, Icon Kiinteistörahastot and its subsidiaries filed a bankruptcy. ‘Now the investors are about to loose their money’, reported the MOT tv program of Finnish Broadcasting Company (YLE).

In the case of Pirate Ship, it is shocking how widely were Rami Virtanen and Erkki Jääskeläinen able to fool the Finnish justice system and authorities.

Pirate after a makeover into a Pirate Restaurant Ship Victoria. It was opened in Tallinn, Estonia in the summer of 2019.  merirosvoravintolalaiva Victoriaksi avattiin Tallinnassa KLK.

The tangle of events started from the VAT (sales tax) payment due for KOK Palvelut corporation is now at the point, that the amount due was in January 2021 total 5114,32 euros, mainly consisting of a leveraged tax of 4600 euros administrated in 2019.

Police lieutenant Boholm was able to keep Lindroos locked up for 2 months, until August 21, 2014. The Ostrobothnian district court led by judge Lilian Grönlund, freed Lindroos, because of his ailing health. However, Boholm demanded him to be jailed. When that was not possible anymore, Lindroos was prohibited to travel and he needed to surrender his passport to police, even though it was already arbitrary confiscated during the home search. Lindroos needed to stay at his home in Alaveteli daily between 8pm – 7 am and to report every day at 10am at the Kokkola police station. The travel ban ended on December 19, 2014.

The travel ban caused massive financial losses because his American counterpart used that situation for his own benefit when dealing with a sizable real estate sale. Lindroos was unable to be present to make the deal go through in Florida. The blocked business ventures caused losses in millions.

Because of his damaged reputation, Lindroos was forced to sell his properties and estate. In example, he was forced to auction the majority of his Elvis Presley Memorabilia for drastically discounted prices and thus to suffer great losses. Previously, the estimated value of the collection was no less than 15 million dollars, according to an expert.

Karl Lindroos at the home terrace in Alaveteli, Finland in the fall of 2020. The serious illness has slowed him down and the support of a chair is needed.

Pirate remains unpaid

At the Turku Police station on December 17, 2019, Erkki Jääskeläinen was interrogated and he told the essential of those documents is the fact ’that 175 000 euros is still due from RDevelopment to a corporation to be established by Karl Lindroos.’ It remains unpaid with all additional costs as of March 2021.

Because the required sales amount was not paid off in the fall of 2013, and nor afterwards, so according to the sales conditions, the Pirate Ship has not lawfully and in a validated way been transferred out of Mr. Karl Lindroos’ ownership. By the judgement made by Turku Court of appeals and the tricks made by businessmen operating out of Estonia, the ship has practically been transferred in a way, where the justice system has been abused as a part of a crime.

Only time will tell if the United States will interfere with the property losses of its citizen, caused by Finnish authorities.

Mr. Lindroos is still suffering from nightmares, where the Kokkola Police is grabbing him and his family out of the bed in the morning. ‘You are arrested!’ There is police lieutenant Boholm laughing behind the unknown police officer.

’It was such a disturbing event, that it will never be erased from my mind, even though an outsider can laugh at it’, says Lindroos and considers if to surrender the Finnish citizenship, because it has recently brought along mental suffering and financial losses, which caused the collapse of his health.

The rewarded police lieutenant Kristina Boholm can be assumed to be on a disability pension, based on her weak memory in 2017, when she was interrogated as a suspect for misconducts. Totally opposite! In October 2020, she began also to lecture at the Police University College.

The Pirate park in Kokkola was to stage the Elvis Exhibition with memorabilia and imitation shows. Some of the Elvis outfits were stolen in Kokkola in the summer of 2011.

Pirate was constructed by using ideas from HMS Bounty ship (1780). Karl Lindroos in the middle, on the deck of Bounty in Florida in the winter of 2009.

Lighthouse barge was renovated into a Pirate ship ’Pirate’ in Kokkola in 2010. Some material, ideas and professionalism were imported from the United States.

Pirate’s interior when the ship was still owned by Karl Lindroos in Kokkola 2011.

Pentti Sainio

Photos: Pentti Sainio & Bruce Dundee

The facts and materials of the Pirate ship adventure have been collected by interviewing, going through the
background materials and messages provided by the persons involved, as well as numerous court reports,
police material, tax office reports, tax information requests, requests to different authorities, prosecutor’s
office judgements, Traficom vessel register and articles in several media outlets between 2010-2021.

Polisen i Karleby hjälpte till att stjäla den amerikansk-finländske Kalle Lindroos´ skepp. Lindroos har blivit känd, t.o.m. världsberömd för att värna om arvet.

Karl (Kalle) Edmund Lindroos, 73, flyttade till Florida 1978, och där förverkligade han den amerikanska drömmen. T.ex. blev han en ägare till den största Elvis Presley -temat samlingen i världen.

Den framgångsrike affärsmannen i möbelhandeln, Lindroos, skaffade förmogenheten med fastigheter i USA. En del av den ville han bli en magnet för turister i sin hemstad Karleby. Han planerade Elvis anställningar med mycket rock musik på sin ”Pirate Park”. Projektet som startades i 2010 blir en ögönsten bland Lindroos motspelare och Lindroos själv var i stormens öga med Finska myndigheterna. Bode hans hälsa och skaffade förmogenhet kollapsade.

I Förenta Staterna stiftade den i Finland mycket framgångsrike möbelhandlaren Lindroos bekantskap och lärde sig en hel massa om fastighetsbranschen, gjorde ca 1000 fastighetsaffärer, och förutom att han skapade sig en stor förmögenhet så uppbyggde han även den största enskilda privata samlingen av ägodelar och föremål, som har tillhört rocklegenden Elvis Presley, i världen. En del av sin förmögenhet samt de ägodelar som hade tillhört Elvis Presley ville han hämta till sin gamla hemstad Karleby, där dessa föremål skulle utgöra ett dragplåster för turistbranschen, i och med att de skulle utgöra en del av de attraktioner som skulle ingå i den sjörövartemapark som man hade för avsikt att grunda. Detta turismprojekt som inleddes år 2010 förvandlades dock till ett byte och offer för herr Lindroos´ intrigerande fiender, samtidigt som han även blev en nagel i ögat för de finländska myndigheterna. Detta ledde i sin tur till att hans häls och förmögenhet totalt kollapsade.

Herr Lindroos´ ekonomiska problem hade sin upprinnelse i ett misstag som hade begåtts av myndigheter i anslutning till mervärdesskatten i samband med anskaffningen av hotellskeppet Pirate, som skulle komma till användning i den tilltänkta Sjörövartemaparken. Den utredning som nu inleddes skulle komma att pågå från och med början av år 2011 ända till och med november år 2013.

Alla skatter samt därmed relaterade frågor borde ha varit i sin ordning och utredda sommaren 2014, när Lindroos återvände till sina gamla hemtrakter i Karleby.  Han hade ännu för avsikt att under hösten år 2014 slutföra en storaffär som omfattade totals fastigheter i Florida, ett s.k. ”pensionspaket” varefter han hade för avsikt att flytta tillbaka till Finland, och bosätta sig här permanent. Dessförinnan skulle han s.as. lägga sista handen vid några ärenden gällande Pirate-skeppet i Karleby.

Herr Lindroos hade anlänt till Karleby från Florida tillsammans med sin familj. På morgonen den 24 juni 2014 cyklade Lindroos från sitt hem i Nedervetil mot landsvägen, hans hustru Nina samt deras två pojkar blev kvar hemma för att sova.

Samtidigt gjorde sig en grupp poliser vid Österbottens Polisinrättning, i Karleby, beredda för att anhålla Lindroos, Den nya ledaren för avdelningen för ekonomisk brottslighet, kriminalkommissarie Kristina Boholm hade ånyo inlett en gammal utredning gällande herr Lindroos´ oklarheter i anslutning till beskattningen.  Boholm hade redan tidigare ingått i den grupp av utredare som hade deltagit i en utredning som redan tidigare av två av hennes tidigare kolleger, och förmän, hade fattat beslut om att föra ärendet vidare till förundersökning, eftersom man ansåg att det inte fanns tecken som tydde på att ett brott hade begåtts. Även skattemyndigheterna i Förenta Staterna hade kommit fram till samma slutsats. I sin nya roll hade dock Boholm, till skillnad från sina föregångare, kommit fram till det beslut att det trotts allt fanns i Lindroos´ verksamhet fanns tecken som tydde på brottslig verksamhet, varpå hon hade beordrat två polisbilar att åka till Lindroos´ hem. Herr Lindroos, som rörde sig med cykel, mötte polisbilarna vid Sjöbacka vägskäl, två kilometer från sitt hem.

En grupp poliser försedda med vapen samt iklädda skottsäkra västar, och ett rop hördes ”Lämna er cykel där! Ni är misstänkt för grovt skattefusk” Boholm antecknade klockan 9.40 som tidpunkten för anhållandet. Klockan 10.00 ringde hon upp tingsrättsdomaren Liisa Männikkö med krav om herr Lindroos skulle häktas.

Det här är polisen, öppna dörren!

Kalle fick sätta sig i polisbilen varpå han fördes till sitt hem, ”Det här är polisen, öppna dörren! Vi har rätt att göra en husrannsakan!” 

Poliserna rusade in i huset på ett sätt som man ser poliser göra i amerikanska filmer. Modern och de bägge sönerna väcktes och blev förskräckta ”Vad är det som pågår?”  Pojkarna kördes ut ur huset, en polis blev kvar där ute för att övervaka s att ingen av husets invånare sätter sig i bilarna som stod parkerade utanför huset. Klockan 9.50 ringde Boholm och beordrade de två kriminalkonstaplar som befann sig vid huset att även fängsla Nina Lindroos. Klockan 11.00 ringde Boholm upp åklagaren och uppgav att hon även ville fängsla Nina.  Kalle fick sätta sig ner vid ändan av köksbordet alltmedan han övervakades av en polis. Hustrun kommenderades in i ett annat rum där även hon sattes under övervakning av en annan polis.

Polisen Fråntog Kalle både hans finländska samt även hans amerikanska pass. I det snokande som totalt pågick i sex timmer och vari även en polishund som har specialtränats i konsten att spåra upp gömda pengar, och som hade hämtats från Uleåborg, hittade dock sist och slutligen ingenting.

 Klockan 15.00 beordrade Boholm per telefon konstapel Jari Särkiniemi att i samband med husrannsakan beslagta paret Lindroos´ ägodelar.

Till polisinrättningen bars nu papper, dokument, arkivmappar, telefoner, datorer, dittan och dattan, Tjänstemän från Vasa utmätningsverksbyrå katalogiserade och fotograferade allt lösöre, som t.ex. värdeföremål, prydnadsföremål, tavlor och möbler.

Efter det att husrannsakan hade genomförts anhölls paret Lindroos och transporterades i två skilda bilar till polishäktet i Karleby.

Förhöret av Kalle inleddes klockan 17.45. Förhöret utfördes av konstapel Teuvo Nissilä. Den misstänkte uppgav att han var pensionär, undersergeant till sin millitära grad samt att han ville att förhöret skulle genomföras på finska, han var nämligen inte särskilt bevandrad inom lagstiftningen. ”Jag har varit borta från Finland i 36 år” sade den misstänkte. Förhöret gällde inköpet samt restaureringen av skeppet Pirate, samt de pengatransaktioner som hade ägt rum inom det av herr Lindroos ägda företaget KOK-palvelut.

Förhöret avslutades klockan 20.19, varpå Boholm arresterade Lindroos och antecknade tidpunkten för gripandet: klockan 20.44.  En minut senare antecknade Boholm även Nina som anhållen, varpå en vakt följde Nina till en cell. Enligt lagen borde polisen genast ha underrättat det amerikanska konsulatet om att paret Lindroos hade blivit arresterade, det gjorde inte Boholm. Nina Lindroos blev inte förhörd, hon blev anhållen på samma grunder som Kalle, misstänkt för samma brott, även om hon var en oskyldig utomstående, vilket Boholm blev tvungen att erkänna vid et senare tillfälle. Anhållandet av paret Lindroos grundade sig på en felaktig misstanke om ”grovt skattefusk” som enligt Boholm skulle ha ägt rum under slutet av år 2010 när Kalle Lindroos´ finländska företag bad skattemyndigheten att återbörda den summa som uppgick till ca 200 000 euro som oskälegen hade betalats som mervärdesskatt för skeppet Pirate.

(Senare blev det klarlagt att Boholm hade handlat felaktigt i samband med brottsutredningen. I sitt beslut den 25.1.2016 slår Helsingfors förvaltningsdomstol fast att Lindroos´ företag hade laglig rätt att kräva ett återbördande av mervärdesskatten)

Polisen inleder en brottshärva

Följande dag får Kalle besök av en kvinna i sin cell. Kvinnan uppger sig att vara förundersökningsledare Boholm, Kristina Boholm. Stilen var som hämtad ur en James Bond-film, Klockan 13.40 underrättas Kalle om att häktningsframställande håller på att framställas för närvarande, även Nina underrättas om det samma för hennes egen del. Kalles andra förhör inleds klockan 16.25. Under förhöret ställs ytterligare frågor gällande återbördandet av mervärdesskatten gällande Skeppet Pirat som företaget KOK-Palvelut var berättigad till.

Kriminalkommissarie Kristina Boholm hade inlett en omfattande utredning gällande ekonomisk brottslighet. 

Lindroos´ tidigare medarbetare, vice domare Erkki Jääskeläinen hade nu vänt sig mot sin tidigare och bussade nu Polisen i Karleby på Paret Lindroos med hjälp av sina osanna angivelser, den första av dessa gjorde han den 17.6.2014. Jääskeläinen ville ha skuldebreven som hade uppgjorts gällande skeppet Pirate, även om en del av köpesumman för skeppet ännu var obetald, samt att erläggandet av den totala köpesumman var ett villkor som måste uppfyllas innan man kunde överlåta skuldebreven. Jääskeläinen uppmanade polisen att i skyndsam ordning söka upp Lindroos innan han igen smiter iväg till Förenta Staterna. Jääskeläinen uppgav att herr Lindroos förnärvarande befinner sig i Nedervetil, ”där hans hustru Nina har ett egnahemshus” Jääskeläinen förlorade senare sitt mål i rätten.

Två dagar senare den 26 juni befann sig Kalle och Nina Lindroos samt Boholm framför tingsdomare Liisa Männikkö i Mellersta Österbottens tingsrätt. Som sitt stöd hade Boholm kriminalkommissarie Juha Koistila. Boholm krävde inför domare att både Kalle och Nina skulle fängslas för åtminstone en period av sex månader.  Under den tid som förundersökningen ännu pågick skulle makarna Lindroos förbli kvar i polishäktet för att senare bli förflyttade till fängelset i antingen Vasa eller Uleåborg. Brottsmisstanken gällde en skattegranskning som hade genomförts under åren 2011 – 2013.

Kalle Lindros biståddes av advokat Reima Raappana, han poängterad att fängslande av makarna Lindroos var onödigt eftersom det inte ens fanns någon risk att några bevis skulle förstöras.  Materialet hade redan i många års tid varit i myndigheternas ägo. Allt material i anslutning till skattegranskningen fanns dessutom redan prydligt insatt i arkivmappar.

Boholm ville fängsla Kalle var faran för att Kalle skulle fly, som grund för detta angavs att han inte hade någon bostad i Finland, även om man justa hade genomfört en husrannsakan i huset i Nedervetil. Kommissarien motiverade även fängslandet av Nina genom att uppge att Hon, Nina, inte hade någon gast, stadigvarande bostad i Finland, detta trots att hon just hade blivit hämtad till polisinrättningen från det hem som hon ägde. I Boholms anhållningsrapport hade man antecknat Ninas hemadresser både i Finland samt Förenta Staterna.

Inför domaren förundrade sig Lindroos över kravet om att han skulle häktas. Ärendet var ju redan utrett. Han hade frivilligt hjälpt till att utreda ärendet. Han hänvisade även till det faktum att han var 67 år gammal samt till att han led av en sjukdom som krävde kontinuerlig vård. Dessutom skulle han snart även genomgå en knäoperation i Florida

Vidare poängterade Lindroos att detta skatteärende redan hade varit anhängigjorda i snart fyra års tid. Han var dessutom skatteskyldig endast i Förenta Staterna, dit han redan nu betalade alla skatter, vidare var beskattningen visavi företaget KOK-Palvelut helt i sin ordning. Ett bilateralt avtal mellan Finland och Förenta Staterna omöjliggör nämligen dubbelbeskattning.

Misstanken om grovt bedrägeri gällde ett gammal hus pråm vid namn Lighthouse som hade blivit ombyggts till sjörövarhotellskeppet Pirate. Ombyggnaden av skeppet medförde kostnader som totalt kom att uppgå till 1,146 miljoner euro, den mervärdesskatt som ingick i denna summa skulle man inte ha behövt betala, eftersom revisorn sedan av misstag betalade skatten två gånger, så blev det en verklig soppa av allting. Skattemyndigheten gick inte med på att korrigera detta misstag som hade begåtts, även om man medgav att ett misstag faktiskt hade begåtts. Sålunda gick Lindroos´ företag miste om en summa på 400 000 euro, vilket bidrog till att de ekonomiska problemen ytterligare förvärrades.

Lindros förklarade för rätten hur de material- samt personalkostnader, som kanaliserades via Förenta staterna uppgick till totalt 557 000 euro, av denna summa godkände skattemyndigheten endast en summa på 100,000 euro som utgifter, vilket ledde till att det såg ut som om Lindroos med hjälp av s.k. dold dividendutdelning via sina utländska bolag hade försökt undgå att betala skatt.

(Högsta förvaltningsdomstolen avgjorde ärendet gällande återbördande av mervärdesskatten till Lindroos´ fördel år 2018. Staten har dock inte återbetalat några pengar. )

Tingsdomaren biföll Boholms krav, och därmed fängslades Kalle Lindroos. Boholms krav på att ven Lindroos´ hustru Nina också skulle fängslas gick domaren dock inte med på att bifalla, eftersom det ansågs vara oskäligt, Domaren frigav omedelbart Nina Lindros, i all tysthet.

Kalle Lindros blev förfärad över rättens beslut, detta ledde i sin tur till att hans hälsa försämrades. Boholm lyckades hålla Lindroos fängslad i Karleby polishäkte i två månaders tid, t.o.m. den 21 augusti 2014.

Kommissarie Boholms polisutredning gällande mervärdesskattetvisten svällde upp till stora mått, man gjorde förfrågningar i Förenta Staterna. Snart fanns det, förutom Kalle, totalt 11 personer som misstänktes för brott, samtidigt blev de summor som omnämndes allt större och större, snart uppgick de till flera miljoner.

(Alla misstänkta befriades från åtal, utan rättegång, alla förutom Kalle, som dömdes till ett villkorligt fängelsestraff, samt näringsförbud p.ga av utebliven källskatt på totalt 16 000 euro, år 2016. P.ga sin försämrade hälsa kunde han inte närvara när hans besvärsbehandling i hovrätten.  Av någon anledning hade Lindroos´ biträde levererat något läkarutlåtande till hovrätten, vilket skulle ha lett till att datumet för behandlingen av besväret skulle ha flyttat framåt. Skatten som totalt uppgick till 16 000 euro hade blivit betald i Förenta Staterna, och ett intyg om detta hade leverats till de finländska myndigheterna samt till det finländska rättsväsendet.)

De överlappande samt pararella utredningarna har tillsammans blivit till en historia som omfattar tusentals sidor som har behandlats i olika domstolar i sex års tid.

Maraton i New York

 Karl Lindroos som föddes i Karleby är en amerikaniserad företagare inom fastighetsbranschen, som f.r.om år 1978 har varit bosatt i West Palm beach-området i Florida. Han har blivit världsberömd p.g.a. sin samling med föremål som har tillhört rock legenden Elvis Presley. Under en tid var samlingen den största och mest omfattande i hela världen, om man inte beaktar Elvis-centret Graceland som ligger i Memphis, Tennessee, som är en av de mest populära turistmålen i Förenta Staterna, efter Vita Huset.

Lindroos´ Elvis-utställning har förevisats i bl.a., New York, London, Tokio, Amsterdam, Manchester, temaparken High Chapparal i Sverige, på Beatles-museet i Liverpool, Bally-casinot i Las Vegas, I kemi, Nådendal samt på Borgbacken i Helsingfors i samband med en Elvis-musikal. Elvis-utställningen som arrangerades på Piratstranden i Karleby förminskades när en stor del av de saker som ingick i utställningen stals i samband med en transport under sommaren 2011. I snart tio års tid har dessa saker nu varit på okänd ort.

Elvis motorcykel är det mest populära föremål som någonsin har rest kors och tvärs över Europa många gånger.

Kalle Lindroos köpte Elvis´motorcykel år 1982. Hösten 2019 blev han tvungen att sälja den i New York
p.g.a. a ekonomiska problem.

Även Lindroos fick upp ögonen för Elvis motorcykel. Motorcykeln kom att utgöra startpunkten för samlingen. Lindros fick syn på motorcykeln av en ren slump i samband med att han var på en semesterresa i Phoenix Arizona år 1982 där man anordnade en bilauktion. Den berömde hjärnkirurgen Lonnie Hammargren, som var en stor kändis i både Nevada och Las Vegas, stod i beråd att sälja Elvis motorcykel. Lindroos fick köpa motorcykeln direkt av honom utan mellanhänder för 10 000 dollar. Han lånade 2000 dollar av sin reskamrat till handpenningen för motorcykeln och betalade den resterande delen av köpesumman senare. Motorcykeln transporterades till Florida med långtradare. P.ga av sina ekonomiska problem blev Lindroos tvungen att sälja motorcykeln på en auktion i New York i slutet av år 2019.

Kalle har med hjälp av sitt handelmannamaneér lyckats få människor på båda sidorna av världshavet att både beundra samt ogilla honom. Redan när han som ung man på 1970-talet när han arbetade som möbelhandlare i Karleby, blev han i likhet med sin far Helge, en mycket rik man. De bästa resultaten, de största kapen, gjorde han inom möbelhandeln samt inom fastighetsbranschen.

P.ga av anspelning och rykten som spreds av en av hans bittra vänner blev han år 1977 i sin egenskap av möbelhandlare utsatt för taxering enligt uppskattning. Han upplevde situation som arbitär, han ansåg att han med total årsomsättning på 12 miljoner mark inte skulle kunna betala en taxeringsuppskattningskatt som uppgick till 30 miljoner mark.

Han sålde all den egendom som han ägde i Finland och flyttade år 1978 till Florida i Förenta staterna, där man aldrig har haft eller använt sig av uppskattningtaxering. Även Finland blev tvunget att avskaffa uppskattningstaxeringen den 1.1.1995 på uppmaning av Europeiska Unionen.  I lake Worth, på ett område som beboddes av inflyttade finländare, lärde sig Lindroos ett nytt språk, här lärde han sig också hur allting fungerade i hans nya hemland, dess seder och bruk, här började han också idrotta. Lindros deltog i några maraton-lopp en gång deltog han t.o.m. i New York-maratonloppet. År 1983 vann han mästerskapet i trekamp för personer över 35år i en lokal klubb. Kalles allra tuffaste medtävlare på sträckan 100 meter var den kände brottningsmästaren samt sångarlegenden Eino Grön som hade köpt en vinterbostad i Florida. Efter det han hade tillbringat några år i soliga Florida började livet igen att le: De elaka ryktena samt skatteskulden i det forna hemlandet var snart ett minne blott.

Kalle kunde ibland se hur personer som hade flytta från Finland och bosatt sig i Lake Worth -området blev upphämtande och transporterade till Finland för att in för rätten i Finland ställas till svar för misstanke om skattebrott. Några sådana besök fick Kalle dock aldrig själv. År 1986 beviljades herr Lindroos amerikanskt medborgarskap, något som inte skulle ha gjorts om han skulle ha gjort sig skyldig till ett bott. Kalle besökte Finland för allra första gången efter det att han hade flyttat till Florida, först år 1991 i samband med att hans son firade sitt bröllop.  Han ville försäkra sig om att det inte fanns några som helst ouppklarade ärenden mellan honom själv och de finländska skattemyndigheterna.

Sådana här Elvis-relaterade saker och ägodelar hade man för avsikt att ställ ut som en del av en avdelning på ett visst skepp i Karleby sjörövarpark.

Fängslad misstänkt för att ha kapat ett skepp som man själv äger

Som en 67 år gammal pensionär sitter Kalle nu i Karleby polishäkte den 30 juni år 2014. Detta var något som han tog mycket hårt, han kunde inte förstå hur man kunde misstänka honom för att ha kapat sitt eget skepp.

Kommissarie Boholm trodde att Kalle hade stulit sitt eget skepp baserat på den brottsanmälan som Erkki Jääskeläinen hade gjort den 30:e juni Jääskeläinen påstod, lagstridigt, skulle ha stulit skeppet Pirate av honom, som han enligt egen utsaga, skulle ha köpt till sig själv av Lindroos hösten 2013. Senare konstaterade rätten att Jääskeläinens brottsanmälan saknade giltig grund.

Situationen tedde sig något komisk. Jääskeläinen uppgav för polisen att skeppets lagliga ägare var en tjuv, för att på så sätt genom svek själv kunna tillskansa sig skeppet, till vilket inte hade någon som helst rätt.

Cirka ett halvår tidigare hade den tidigare skattechefen Jääskeläinen från Åbo anlitats av Lindroos som sitt biträde i samband med man utförde skatteutredningar. Vice domare Jääskeläinen hade blivit tvungen att avgå från sin höga post efter det att han hade dömts till ett straff för ett brott i Åbo. Han fungerade på uppdrag av Lindros som biträde till Lindros i samband med den affär, i vilken man försökte sälja skeppet till ett estniskt företag vid namn RDevelopment, som man hade fått kännedom om via en av Jääskeläinens bekanta, affärsmannen Rami Virtanen.

Virtanen å sin sida befann sig i ett mycket brydsamt ekonomiskt läge, han hade ca en miljon i utmätning, huvudsakligen bestående av skatteskulder till finska staten, dessutom hotades han av att gå i personlig konkurs i Estland. Han ingick i tiotals finländska och estniska företag, i vilka han även han hade affärsverksamhet och affärsuppgörelser som sköttes via omvägar, förbi de lagligt utsedda och utnämnda ansvariga personerna inom dessa företag, t.o.m. utan att de visste om det.

I ett polisför den 24.6.2020 påstod Virtanen att han inte kom ihåg vilka bolag han var med i. Han uppgav t.ex. för polisen att han inte hade något som helst att göra med företaget BP-Icon. Ändå hade Virtanen köpt en fastighet i Pargas i BP-Icons namn av en änka som led av en minnessjukdom i maj 2014. Erkki Jääskeläinen, den gamle änkans betrodde, sålde fastigheten till Virtanen till ett mycket lågt pris. Affären upphävdes senare och Jääskeläinen dömdes till ett villkorligt fängelsestraff, från vilket dock Åbo Hovrätt slutligen befriade honom i maj 2020.

Även inköpet av skeppet Pirate med hjälp av ett köpebrev den 2.11.2013 var inte det heller giltigt eftersom Virtanen saknade fullmakt samt en sådan position i företaget Rdevelopment, som hade berättigat att köpa skeppet i åt företaget.

Jääskeläinen bedrog sin huvudman Lindroos, och började i stället i samband med affären agera till förmån för sin kompis Virtanen. Med hjälp av den brottsanmälan som Jääskeläinen gjorde till polisen i Karleby, ville Jääskeläinen åstadkomma en situation i vilken man inte skulle tvingas betala det överenskomna priset för skeppet. Skeppet skulle tas av Lindroos med hjälp av en handpenning. Samtidigt lät man även bli att betala alla andra redan överenskomna betalningar, som t.ex. kostnaderna för förflyttningen av skeppet från Karleby till Tallinn. Den totala köpesumman för skeppet uppgick till 375 000 euro, av denna summa skulle 200 000 betalas som handpenning, endast 180,000 euro betalades dock som handpenning, den återstående delen av köpesumman, 175 000 lät man totalt bli att betala. Samtidigt lät man bli att betala också andra utgifter som man redan hade kommit överens om med köparen, som t.ex. bogseringen av skeppet från Karleby till Tallinn, 50 000 euro samt hamnavgifter

I juni 2014, när Jääskeläinen krävde att äganderätten till skeppet skulle övergå till honom själv, återstod ännu ca 250 000 euro att betala för skeppet Pirate.

 Man lyckades med den otroliga planen på att stjäla skeppet, eftersom kommissarie Boholm vid Karleby polisinrättning nu började hjälpa Jääskeläinen och Virtanen i en situation i vilken Rami Virtanen hade brutit mot redan uppgjorda avtal och lät bli att betala redan överenskomna avgifter. Vid denna tidpunkt var fartyget änne i Lindroos´ företags ägo och på dess ansvar, liggande i Karleby, varifrån skeppet skulle bortföras senast den 30.6.2014, då bogseringen till Tallinn även inleddes.

En ”affär” uppgjord med hjälp av ett protokoll

Kalle Lindroos´ planer på att grunda en pirat-temapark publicerades i april 2010. Iden om sjörövartemaparken grundade sig på äventyrsfilmen Pirates of the Caribbean från Hollywood. Till en början såg allting lovande ut, men mycket snart började motståndare till projektet sätta ut stenar i Lindroos´ väg och lyckades därigenom urvattna planerna på en sjörövartemapark och Kalle blev tvungen att ge upp idén.

Bildtext: En visionsbild av Sjörövarstranden år 2011. I mitten ses flaggskeppet Pirate, till vänster ses skeppet Hullu Helmi (den galna pärlan) och till höger skräckskeppet Mystic Wind.

Lindros sålde fyra skepp till affärsmannen Toivo Sukaris bolag. Sukari hade planer på att tillsammans med Lindroos grunda, och bygga ett sjörövar-underhållningscenter vid Ideapark i Lempäälä. Projektet blev dock aldrig verklighet eftersom Sukari redan under hösten år 2011 hade fått ekonomiska problem, pengabrist.

Det mest spektakulära av alla skepp vid Karleby sjörövarpark var definitivt hotellskeppet Pirate. Skeppet, en ca 40 meter lång hus pråm, byggd i Polen år 1975. Skeppet hade 16 hytter som kunde användas som inkvartering. Skeppet hade år 2006 förts från Sverige till Sundmuns campingområde i Karleby där det skulle användas som inkvarteringsplats, under namnet Lighthouse.  År 2010 köpte Lindroos skeppet för sitt eget hotellföretags räkning, han bytte namnet på båten till Pirate (Pirat) Sålunda hade skeppet förvandlats till ett exklusivt hotellskepp.

From sommaren 2011 stod skeppet Pirate och samlade dam till ingen nytta i Karleby. Samtidigt drabbades bolaget som ägde skeppet av ekonomiska problem. Under ett par års tid försökte Kalle sälja skeppet till utländska köpare, i länder som t.ex. Ryssland, Sverige, Tyskland samt Honduras, försäljningen gick trögt, Inte ens ett erbjudande som hade framförts i ett TV-program lockade några köpare. De tilltänkta köparna saknade an plats där skeppet kunde stå, invid stora turistflöden.

Hösten 2013 fick Lindroos några nya affärskumpaner i Tallinn och sålde därför både skeppet samt des verksamhetsplatsavtal den 2.11.2013 till Rami Virtanen som påstod sig företräda det estniska bolaget Rdevelopment. I sin egenskap av ny ägare, och köpare av skeppet, skulle det estniska bolaget låta flytta skeppet till Tallinn, eller det var åtminstone vad Lindroos trodde, enligt vad som stod antecknat i de avtal som hade uppgjorts. Förutom köpesumman skulle Lindroos´ bolag dessutom få hyresinkomster, medan skeppet stod kvar på sin affärsverksamhetsplats.

Ändå gick det som så att Jääskeläinen redan i december 2013 övergav sin huvudman Lindroos och i stället började fungera som biträde åt Rami Virtanen. Det framkom att det förekom formfel samt även andra brister i det “Köpebrev” som Jääskeläinen hade upprättat den 2.11.2013. Dessa brister försökte Jääskeläinen senare använda sig av. I sinom tid avslöjades det att Virtanen inte ens hade fullmakt att köpa fartyget i det företags namn som omnämns i köpebrevet.

 I stället för att hålla fast vi det avtal som hade ingåtts, i stället Började Virtanen och Jääskeläinen nu ordna saker och ting så att Skeppet snart skulle vara utom räckhåll för Lindroos. I april 2014 gjorde de uppe om en ”Affär” sinsemellan om skeppet, som ingendera av dem ägde. Jääskeläinen “överflyttade”, skeppet Pirate på ett annat estniskt bolag utan något som helst köpebrev. Man endast ”konstaterade” att skeppet Pirate hade bytt ägare under ett styrelsemöte hos skrivbordslådeföretaget General Partners den 14.4.2014 i Tallinn. Företaget administrerades av Virtanen. Vid denna tidpunkt var skeppet ännu i Lindroos´ företags ägo och låg kvar i Karleby, eftersom köpesumman ännu inte hade blivit erlagd. Detta bekom dock inte Jääskeläinen det allra minsta, när han författade ”överföringspappren” i Tallinn.

Inga pengatransaktioner ägde rum i samband med skeppets ”överföring”, Man helt enkelt bara antecknade “Affären” i protokollet.  Rättsinverkan os en handling som denna är det samma som skulle ske om en person skulle göra en antäckning i sin anteckningsbok om en annan persons bil, ange sig själv som ägare till bilen i registret och därefter, efter att den rättmäktige ägaren vägrat att överlåta bilen, skulle beskylla honom för att vara tjuv, be polisen hämta bilen åt honom, medan man sätter bilens rättmäktige ägare i fängelse. I fallet med kapningen av skeppet Pirate har man tillsvidare lyckats med detta. Så gick alltså den verkliga förskingringen av skeppet Pirate till. Skeppets ”överföring var olaglig och ogiltigt.

När båten Lighthouse förvandlades till skeppet Pirate, fungerade amerikanen Bruce Dundee, som expert. På bilden kan han ses stående i Sundmuns hamn år 2010, bredvid det som skall komma att bli hans arbetsplats.

Döljandet av skeppets ägarförhållande genomfördes på så sätt man med hjälp av en mängd ”Överföringar”, utförda genom ett flertal olika bolag redan i juli år 2014 hade fört in skeppets ägarförhållanden på personer i Virtanens närmaste bekantskapskrets., sålunda uppgavs nu det brittiska bolaget Capew Ltd, som ägdes av Virtanens morbror Teppo Lahtinen, nu vara ägare till skeppet. Enligt fartygsregistrets uppgifter ägdes skeppet Pirate fortfarande av Lindroos´ bolag.

Med hjälp av dessa ogiltiga överföringarna lyckades man dölja det faktum att skeppet var, och i mars 2021, fortfarande är obetald Lindroos´ företag har fortfarande inte fått några pengar som betalning. Den ursprungliga avsikten med dessa överföringar torde ha varit att undvika betalning av köpesumman för båten.

Personal som har anställts av Kalle Lindros för att flytta skeppet till Nagu sommaren 2015. KLK.

Polisen i Karleby förstår inte

Från juni till oktober 2014 förhördes herr Lindroos med anledning av skatteärenden sam skuldebreven i anslutning till skeppet Pirate totalt 8 gånger, gällande tvisten om vem som egentligen äger skeppet Pirate förhörs han tio gånger, Förhören står och stampar på stället. Man ställde samma frågor och gick igenom samma saker gång på gång

Karlebypolisens oförmåga att på basen av de uppgifter som fanns tillgängliga i dokument inte kunna fastslå att Lindroos inte hade stulit sitt eget skepp förefaller vara märklig.

Boholm kunde tillsammans med sina medhjälpare genast ha kunnat konstatera att Jääskeläinen, som påstod sig vara skeppets ägare, inte hade genomfört någon giltig båtaffär. Förvisso hade Jääskeläinen nog försökt registrera skeppet i sitt eget namn i början av juni år 2014, men Trafi Com förkastade hans ansökan.

Jarmo Viitanen VD för Ab Shipsforsalefinland Oy, ett professionellt bolag inom båt- och skeppsaffärer, kunde bevisa att Jääske4länens “köpebrev” Var totalt ogiltigt. Härav följer att all de förflyttningar som genomfördes på basen av detta köpebrev även de p.ga detta också är olagliga.

Under sinaförhör klargjorde Jarmo Viitanen för kommissarie Boholm att skeppet Pirate ägdes av herr Lindroos´ bolag.

Detta hade dock ingen som helst effekt på Boholms fortsatta åtgärder. Hon trodde under hela den tid som förundersåkningsen pågick fortfarande att Lindrods var skyldig. Boholm samt åklagare Lilja Limingoja ville få Lindroos dömd till ett fängelsestraff. Ett år efter det att Lindroos hade blivit fängslad, den 24.6.2015 friade Mellersta Österbottens tingsrätt Lindroos från an alla dessa skepssrelaterade åtal som Jääskeläinens ogiltiga och ogrundade angivelse hade lett till. 

I rätten uppgav sig Rami Virtanen att vara målsägande när han krävde att skeppet Pirate skulle övergå i företaget Rdevelopments ägo, vars styrelse hade en enda medlem, Terho Virtanen, Ramis farbror.  Senare under år 2019 berättade Terho Virtanen för polisen att han inte hade varit medveten om att han hade suttit i företagets styrelse, han viste inte heller någonting om båtaffären. Han hade inte heller gett fullmakt åt vare sig Virtanen eller Jääskeläinen att representera företaget någonstans. Kalle Lindroos var den enda lagliga målsägaren i förhållande till skeppet Pirate. Som ”lön” för sin ogrundade angivelse krävde Jääskeläinen i rätten 20 000 euro åt sig själv, samt 200 000 euro som i ersättning åt det estniska bolaget. Rätten förkastade hans krav samt även åtalen gällande grov förskingring samt bedrägeri.

Sommaren 2014 tog Jääskeläinen polisen till hjälp för att kunna stjäla båten. Kommissarie Boholm hjälpte Jääskeläinen genom att vidta kraftiga polisiära åtgärder, även om polisen saknade befogenheter i anlutning till detta ärende. Rätten att fälla ett avgörande i en fråga gällande en äganderättstvist tillhör Domstolen.

Polisen avbröt skeppets förflyttning

Lindroos gjorde Boholm många gånger uppmärksam om att Lindroos företag enligt fartygsregistret hos Trafi –com var ägare till båten. Boholm ändrade dock inte åsikt, utan hon var övertygad om att herr Lindroos var en brottsling och vidtog därför omedelbart polisiära åtgärder genom att den 30:e juni ge order om att båten som ägdes av Lindroos skulle beslagtas av Lindroos.

Boholms order ljöd enligt följande: ” Fartyghotellet Pirates färd avbryts p.g.a. av att båten skall tas i beslag” Båten Pirate kommer att förhindras från att avlägsna sig från Finlands territorialvatten. I fall det blir nödvändigt bör Skeppet Pirate bogseras till en därför lämplig plats” Boholm motiverade sin order med att uppge att ”Herr Lindroos är misstänkt för att ha gjort sig skyldig till grov förskingring. Fartyget beslagtas för att man skall kunna utreda förhållandena kring skeppets äganderätt. “Denna polisiära order var sannerligen underlig: den ena parten beskylldes för förskingring även om man just endast hade inlett undersökningarna för att kunna fastställa äganderätten.

Nästa dag, den 1 juli klockan 08.09 meddelade Polisen kaptenen ombord på bogserbåten Kemi 1 att det skeppshotell som han för närvarande bogserar “måste genomgå vissa undersökningstekniska åtgärder av polisiär natur och därför bör skeppshotellet bogseras till Latokari” Vid denna tidpunkt befann sig skeppet utanför Åbo, i höjd med Gustavs, på ett avstånd av ca 450 kilometer från Karleby.

 Klockan 17.20 låg skeppet i hamn i Latokari, där det ”togs om hand av polisen” Därefter hade polisen, baserat på Jääskeläinen grundlösa angivelse, tagit fartyget i beslag och placerat det vid en kajplats tillhörande sydvästra Finlands sjöbevakning.

Efter det “kapning av skeppet Pirate som polisen hade genomfört, gick Boholm ut i offentligheten med Lindroos´ namn, samtidigt som hon även i offentligheten uttalade sig om misstanken om förskingring samt beslutet om att beslagta skeppet Pirate. Boholm krävde att Lindroos skulle fängslas, baserat på Jääskeläinen grundlösa anklagelse., häktningen fortsatte.  

Det första förhöret gällande forskingen av skeppet, hölls den 4.7.2014. Förhöret gjordes av Teuvo Nissilä, som antecknade ” Karl Lindroos hörs som misstänkt till grov förskingring, detta efter som det har uppstått misstanke om att ett brott har begåtts. Han misstänktes för olaglig förflyttning av Skeppet Pirate. Nissilä poängterade att ”Enligt information som polisen har fått, så har ”Lindroos´ företag KOK Palvelut sålt skeppet. Hur kommenterar du de här nyssnämnda misstankarna om brott?” frågade Nissilä, till vilket Lindroos svarade ”jag är helt oskyldig och detta är en totalt ogiltig anklagelse gentemot mig” ett år senare, sommaren 2015, gav tingsrätten samma svar ”Oskyldig”

Pressen förde fartygets rörelser och Rundradion kunde den 10 juli i sina nyheter berätta att man efter ett beslut i Rätten fortsättningsvis kommer att hålla ”ägaren till sjörövarskeppet i fängsligt förvar”, d.v.s. ägaren som Boholm trodde var en tjuv!

Rundradion kunde berätta att tingsrätten hade fattat beslut om att affärsmannen Karl Lindroos. Fortsättningsvis skulle hållas fängslad. Vidare uppgav förundersökningsledare Boholm att hon förnärvarande undersökte Lindroos´ verksamhet under åren 2008-2014. Hon uppgav även att hon också, förutom skeppet, hade beslagtagit även annan egendom som Lindroos ägde. Boholm poängterade att Lindroos´ brottshärva utgjorde en omfattande helhet, och att förundersökningen förutom till Förenta Staterna, även kunde utsträcka sig till andra länder.

Efter detta visste Kalles kunder och samarbetspartner i Förenta staterna definitivt om hur det stod till med affärsmannen Lindroos, han satt i fängelse i Finland, misstänkt för ekonomisk brottslighet. Som ett resultat av Boholms offentliga uttalande började kalles affärsverksamhet i Förenta staterna att gå allt sämre. När nyheten om att han hade blivit fängslad hade nått över nyhetströskeln även i Förenta Staterna började både människor och pengar att undvika Kalle.  Det var ett hårt slag samtidigt som det innebar slutet för hans internationella affärsverksamhet.

Sommaren 2010 bekantade sig Kalle med båten Elbe som härstammade från andravärldskrigets dagar. Det var meningen att Elbe skulle bli ett tillhåll för alla barn som besökte Sjörövarstranden samtidigt som det skulle utgöra platsen för en mycket omfattande och stor Elvisavdelning. KLK.

Komisarien ger skeppet till de personer som försökte tjäla det

Den 24.10 begärde Boholm om 4 månader tilläggstid av mellersta Österbottens tingsrätt i anslutning till hennes förundersökning samt belagtagande, för att hon skulle kunna väcka åtal mot Lindroos, som ansågs ha förskingrat skeppet Pirate, eftersom Lindroos, efter vad Boholm kunde förstå, på brottsliga grunder hade ämnat förflytta skeppet Pirate utanför landets gränser.

Boholm gjorde an framställan om att skeppet fortsättningsvis skall förbli beslagtaget, på så sätt att polisen rätt till innehav av skeppet upphör samt att det överlåts till den eller de personer som innehade äganderätten till skeppet innan hon fattade misstankar om grov förskingring, d.v.s., skeppet skulle återbördas till Lindroos+ bolag som hade innehaft äganderätten till skeppet den 29.6.2014, då Lindros hade gett rederiet Idäntie i uppdrag att bogsera skeppet Pirate till Tallin

På framställan av Boholm fattade tingsrätten den 30.10 beslut om att skeppet bår återbördas till sin ägare samt till den instans i vars ägo skeppet hade varit den 29.6.2014. Tingsrätten fastställde dock inte den dåtida ägaren. Hos Lindros´ drog man en suck av lättnad, äntligen skulle allting ställas till rätta.

Strax därefter fick man sig en överraskning: Boholm meddelade sjöbevakningen att fartyget skulle överlämnas till Jääskeläinen!

Lindroos trodde att det rörde sig om ett misstag och sände därför den 31.10 ett epost-meddelade till Boholm i vilket han bad henna att genast rätta till felet och genast meddela sjöbevakningen om att fartyget skall överlämnas till Erik Nylund, som är representant för rederiet Idäntie. genast för förflyttning till Tallinn i enlighet med domstolens beslut.

Boholm svarade honom per e-post : ”Det är inte alls   frågan om något missförstånd, så här förhåller det sig. Fartygets besittningsrätt överlåts i enlighet med det tillstånd som var rådande innan misstanke om grov förskingring förelåg. I det här fallet när beslutet om beslagtagande är i kraft kommer båtens nycklar att överlämnas till Jääskeläinen Hälsningar Kristina Boholm.”

Kommissarien fattade sitt beslut stick i stäv med tingsrättens beorder, samtliga parter visste mycket väl om att Jääskeläinen aldrig hade haft någon som helst rätt till båten.

Lindroos berättar att han senare hade sökt upp Boholm på hennes tjänsterum och att han då hade ställt kommissarien frågan ”Varför handlade du felaktigt i samband med överlåtelsen av båten?” Enligt Lindroos skall Boholm ha svarat honom att ” i annat fall hade jag erkänt att jag hela tiden hade haft fel”

Stölden av skeppet Pirate, som genomfördes med hjälp av kommissarie Boholm, slutfördes i Åbo där gränsbevakningsväsendet, för polisen räkning, hade haft skeppet i sitt förvar samt övervakt det ända sedan den 1.7.2014.

Den 8 december 2014 undertecknade Erkki Jääskeläinen skeppet Pirates överlåtelsehandlingar i egenskap av mottagare samt advokat, även om han aldrig hade varit medlem i Finlands Advokatförbund. I överlåtelseintyget hos Västra Finlands gränsbevakningsväsende står det att ”fartyget har emottagits lagenligt samt att des besittningsrätt, i enlighet med vad som sades i ett e-postmeddelande som man hade fått den 30.10.2014 (av Boholm) nu hade övergått till Jääskeläinen” Efter det att skeppet Pirate hade överlåtits till Jääskeläinen åsamkades det skador på hundratusentals euro efter att det under vintern 2014- 2015 hade övergivets och lämnats vind för våg.

Elvis-samlingen omfattade i sin helhet, som mest, över 200 olika föremål, såsom t.ex. bilar, vapen och kostymer som Elvis hade ägt Värdet på samlingen uppskattades på sin tid uppgå till ett värde av totalt 15 miljoner dollar.

Grundlösa angivelser på löpande band

Rätten befriade Lindroos från samtliga anklagelser i anslutningen till båtaffären den 24.6.2015. Tre gjorde Erkki Jääskeläinen en ny brottsanmälan, han bad att polisen i Åbo skulle igen skulle undersöka ifall Lindroos hade gjort sig skyldig till något brott i samband med förflyttningen av skeppet Pirate.

Han vädjade nu till polisen på samma grunder som han hade gjort i samma ärende, som för en kort tid sedan hade förlorat i domstolen. Den 16.7 2015 krävde han att polisen skulle undersöka omständigheterna i anslutning till bogseringen av skeppet Pirate från skeppsvarvet i Ramstedt, därifrån det i december 2014, på order av Boholm hade överlåtits till Jääskeläinen.  Jääskeläinen framställde återigen Lindroos som den skyldige, som på felaktiga grunder skulle ha fått en kvinnlig sekreterare som var anställd på båtvarvet att i strid med ett uttalat förbud skulle ha gett nycklarna till den ifrågavarande båten åt honom” Jääskeläinen bifogade även ett antal gamla dokument till sin brottsanmälan, som enligt honom ”otvivelaktigt bevisade att Lindroos inte hade någon som helst ägande-eller besittningsrätt till båten”.  Polisen i Åbo lät sig dock inte längre vilseledas även om man hos polisen i Karleby hade låtit sig vilseledas. Hos polisen i Karleby, och då i synnerhet Kristina Boholm, som hade fungerat som förundersökningsledare, känner man mycket väl till båtens, skeppets historia förklarade Jääskeläinen för Polisen i Åbo.

Han bad återigen om polisens hjälp för att båten ”så snart som möjligt skulle återbördas till båtens rättmäktige o, laglige ägare”, d.v.s. antingen till företaget General Partners som han uppgav sig företräda. Äldre kriminalkommissarie Teijo Ristola vid Åbo Polisen, sydvästra Finlands polisinrättning, förkastade dock Jääskeläinen brottsanmälan genast, eftersom han inte kunde finna några tecken på att ett brott skulle ha begåtts i anslutning till detta ärende, i motsats till Boholm vad hade gjort i Karleby ett år tidigare. Ristola gav sålunda ej heller Jääskeläinen någon polisiär handräckning när det gällde att utreda omständigheterna i anslutning till vem so innehade äganderätten till båten, På detta sätt borde även Boholm ha handlat ett år tidigare.

Jääskeläinen nöjde sig dock inte ännu heller med detta, Han prövade polisväsendets tålamod ännu en gång genom att den 8.9.2015 kräva att mellersta Österbottens tingsrätt att fastställa att skeppet Pirate antingen ägdes av antingen företaget General Partners, eller också av honom själv. Detta misslyckades han dock med.

Ännu den 24.11.2015 krävde Jääskeläinen i företaget General Partners namn att polisen skulle ge honom ”handräckning” så att båten skulle komma i dess rättmäktige ägares ägo” efter som företaget, enligt honom, ägde båten, tre dagar senare avslog kommissarie Teijo Ristola Jääskeläinens begäran för andra gången i rad.

Tvisten gällande båtens ägandeförhållanden anhängiggjordes i laga ordning av Lindroos den 22.9.2015 i Egentliga Finlands tingsrätt, som denna dag fungerade som Sjörätt. Efter cirka ett år konstaterade rätten i sitt domutslag, den 19.12.2016, att båten Pirate ägs av det företag som Lindroos företräder.

General partners överklagade domen i Åbo hovrätt, även om det inte var kärande part i ärendet, p.ga detta borde Åbo hovrätt alltså ha förkastat besväret. Detta gjorde Åbo hovrätt dock inte, utan in stället förkastade man Sjörättens beslut den 6.4.2018 och fastslog att båtens äganderätt tillhörde företaget General Partners. Detta beslut var dock ett omöjligt beslut i laglig mening eftersom företaget General Partners hade ägt båten.

Hovrättens besynnerliga domslut förbereddes av föredragare Emmi Koiranen, det slutgiltiga domslutet fastställdes enhälligt av Leena Virtanen-Salonen, Juha Laaksonen samt Virpi Vuorinen.

Efter det att sjörätten hade fattat sitt beslut flyttade Lindroos båten Pirate till Tallinn på våren 2017. Efter Åbo hovrätts beslut kom Jääskeläinen samt Virtanens medsvarsparter ombord på skeppet sommaren 2018 och tog båten i sin besittning. P å hösten 2019 hade skeppet Pirates äganderätt ännu en gång med hjälp av Rami Virtanens morbror Teppo Lahtinen överförts till ett nytt bolag igen. Redan from juni 2014 hade Erkki Jääskeläinen försökt att registrear fartyget i sitt eget namn, men hans ansökan hade inte godkänts. Efter hovrättens beslut inkom ett meddelande till Traficoms fartygsregister den 8.4.2018 om att båten Pirates (registernummer 12415) äganderätt hade övergått till företaget General partners. Efter som båten inte kunde registreras i ett estniskt företags namn så pågick utredningen i ett och ett halvt år och avgjordes den 12.9,2019 till företaget Ab ELF invest Oy:s fördel, i och med att Teppo Lahtinen köpte skeppet Pirate av Teppo Lahtinen som företrädde företaget General Partners. Båten som tidigare hade varit känt under namnet Pirate, slog i juni 2019 upp sina dörrar i egenskap av restaurangbåt med namnet Pirate ship Victoria, i Tallinns hamn. Under vintern 2021 har båten varit upptagen i vinterförvar i närheten av hamnen i Tallinn.

Motförundersökningen ledde ingenvart

För Kalle Lindroos har båten Pirates “sjörövarfärd” varit en mycket tung och svår erfarenhet. Under processens gång har såväl hans hälsa som hans ekonomi kollapsat. Dessutom har hans skepp tagits ifrån honom utan att man har erlagt den köpesumma som man hade kommit överrens om.

I Finland har försöken att återbörda skeppet Pirate till sin rättmäktiga ägare under årens lopp strandat p.ga av att de överklaganden samt förundersökningar som har gjorts, har blivit liggande på utredarnas bord i åratal. De för missbruk misstänkta Boholm, Virtanen samt Jääskeläinen har av myndigheterna ansetts vara oskyldiga.

Lindroos lämnade t.ex. in en begäran om att polisen skulle inleda en undersökning med anledning av Jääskeläinens falska angivelse i juli 2015.  Det dock ända till våren 2019 innan man på Österbottens polisinrättning fattade ett beslut om att Jääskeläinen inte kommer att åtalas. I beslutet hänvisade man till den “förflyttning” av båten som hade gjorts den 14.4.2014, och som hovrätten i Åbo hade fastslagit som en laglig överlåtelse i april 2018.

 Begäran om en förundersökning i anslutning till Kristina Boholms eventuella tjänstefel inlämnades i oktober 2014. Även denna gång fick man vänta på Österbottens Åklagarämbete, åklagare Jaana Nyrhinens beslut om att inte väcka något åtal, ända till 25.3.2019, en fördröjning på ca 5 år med andra ord. Åklagare Nyrhinen hänvisade till Åbo hovrätts beslut, den 6.4.2018. Åklagaren kunde inte finna några sannolika skäl att anklaga Boholm för någonting. Man genomförde endast ett formellt förhör i anlutning till detta ärende den 2.5.2017, Boholm svarade undvikande på alla frågor som ställdes och uppgav att hon inte kom ihåg någonting, förhörsledaren, konstapel Tommi Wahlroos, nöjde sig sålunda med detta.

Detta berättar något om inställningen hos myndigheterna gentemot detta ärende, eftersom Boholm förhördes först ca 3 år efter det att begäran om undersökning hade inlämnats, Boholm vidtog däremot själv omedelbart åtgärder för att kapa herr Lindroos´ skepp omedelbart efter det att Jääskeläinens ogrundade angivelse hade inkommit sommaren 2014.

 Gällande Jääskeläinen och Boholm genomfördes aldrig någon grundlig undersökning i anslutning till de händelser som polisen ombads undersöka. Däremot undersökte polisen nog omständigheterna i anslutning till totalt ovidkommande händelser fyra år senare, detta för att befästa intrycket av att Lindroos inte hade fåt några problem eller lidit någon skada p.ga av de åtgärder som Jääskeläinen samt Boholm vidtog eller utförde. Myndighetsåtgärderna föreföll mera vara en typ av ”vit-tvätt”, med vilken avser att man genomför en skenundersökning heller utredning, varvid man strävar till att rentvå den misstänkte samt försöker få alla spår heller tecken på skuld, att försvinna.

 Bland olika handlingar från ett stort antal rättegångar kan man se att det finns tecken på stora motstridigheter i myndigheternas ätt att tolka lagen. Utgående från ett och samma bevis har man gjort helt motsatta, och motstridiga beslut.

Lindroos´ advokat, Pekka Ylikoski, försökte sommaren 2018 upphäva den tillsvidare sista domen från Åbo Hovrätt, som ansågs vara felaktig, i ärendet gällande skeppets äganderätt.  Högsta domstolen tog inte upp ärendet till behandling, om man hade gjort det, så skulle vi ha fått ett utlåtande från den allra högsta juridiska instansen om huruvida man i en domstol kan anse att en stöld egentligen kan anses vara en laglig form av förflyttning av egendom.  Högsta domstolen var dock, som sagt, inte intresserad av att ta upp denna fråga till behandling.

Sålunda förblev alltså Åbo hovrätts beslut i kraft, enligt vilken båten överlämnades till en ”köpare”, som, med hjälp av en finsk domstols bifall, lyckades komma att få en värdefull båt i sin ägo, utan att man för den skull skulle behöva erlägga, betala den överenskomna köpesumman. Sommaren 2018 återstod det ännu en summa på totalt ca 500 000 Euro i form av den uteblivna, överenskomna köpesumman, samt övriga utgifter, som Lindroos´ bolag var berättigat till. 

Den 24 september 2018 gjorde Erkki Jääskeläinen ett uttalande i vilket han försäkrade att ”den återstående delen av köpesumman på 175 000 euro som omnämns i det köpebrev som uppgjorde, den 2.11.2013 borde ha ”Betalats åt min uppdragsgivare Karl Lindroos, eller till en av honom angiven instans” Summan har dock aldrig blivit erlagd, betald, p, g.a. de ”överförelser som Jääskeläinen själv hade gjort.

Kalle Lindroos i sitt kök i sitt hem i Nedervetil i december 2020. På bordet kan man se resultatet av den första förundersökning som utfördes av Polisen i Karleby år 2014: 1166 sidor, som tillsammans väger sex kilo.  Som ett resultat av ett stort antal undersökningar, rättegångshandlingar samt inlagor, har det uppstått ett arkiv som totalt omfattar tusentals sidor. P.S

Tingsrätten i egentliga Finland, fastslog i sin dom, som man hade gjort i egenskap av Sjörätt, den 19.12.2016 att båten tillhörde det bolag som Lindros företrädde.  Den 6.4.2018 kom Åbo hovrätt å sin sida fram till rakt motsatt beslut. Hovrätten valde att tro på Virtanens historier och motiverade sitt beslut, domen, genom att hänvisa till det faktum att den ”överföring” av båten som ägde rum den 14.4.2018 varvid Jääskeläinen överlät båten till företaget General Partners, som de facto ingick i Virtanens intressesfär, var en giltig affär, vilket det dock enligt lagen inte kan anses vara. Trots detta upphävde hovrätten därmed sjörättens beslut.

Hovrättens sätt att se på Jääskeläinens ställning ombord på båten förefaller vara mycket besynnerligt, Hovrättens synsätt är nämligen i stark kontrast till t.om Jääskeläinens egen berättelse. Jääskeläinen har nämligen även själv bekräftat han endast fungerade som en form av mellanhand.

I sin besvärsskrift skrev advokat Pekka Ylikoski att det utgående från den dom som Åbo hovrätt fastställde klart går att se Virtanens och Variks berättelser hade haft en betydande roll när det gällde för hovrätten att ta ställning till frågan om huruvida Jääskeläinen hade laglig rätt att överföra båten Pirate i företaget General Partners ägo. ”Eftersom dessa felaktiga utsagors betydelse har varit särdeles stor med tanke på den dom som fastställdes, belastas domen p.ga detta av ett hävandeskäl. “Dessutom saknar domen juridisk grund. I samband med att man i hovrätten gick igenom materialet i anslutning till detta ärende, valde hovrätten att inte fästa uppmärksamhet vid det faktum, vilket också fans omnämnt i handlingar, nämligen att företaget General Partners redan hösten 2017 hade fört fram sin egen åsikt, att företaget inte var ägare till båten.  Dessutom hade Jääskeläinen under rättegången vintern 2015 uppgett att båten ägdes av ett annat bolag, inte General Partners, vilket hovrätten i sin dom fastslog, nämligen Båten redan den 14.4.2014 hade övergått i företaget General partners ägo.

Enligt Ylikoski har hovrätten inte ens velat ta ställning till fakta i detta ärende, utan man har i stället närmast grundat sitt beslut på påståenden som har framförts för företaget General Partners del. 

Hovrättens dom är mycket motstridig med tanke på Sjörättens dom. I sjörättens domutslag gällande den ”överföring” av båten, som ägde rum den 14.4.2014 står det att läsa: ”Arrangemanget mellan General Partners och Jääskeläinen skall ses som ett försök att överföra båtens besittningsrätt åt Virtanen utan att betala den återstående delen av köpesumman.” Så gick det också i slutändan, båten förblev obetald.

Dessutom konstaterade sjörätten att ”ett fasställande av General Partners besittningsrätt, skulle även fastställa det lagrum som köparen har försökt uppnå genom detta överlagda avtalsbrott samt genom att använda sig av sådana metoder och tillvägagångssätt, som nästan borde tas upp till straffrättslig behandling. ”

Sjörätten konstaterade vidare att ”ett tillvägagångssätt” varmed en part medvetet handlar på ett sätt som är i strid med vad som har kommit överens, kan inte komma i åtnjutande av rättsskydd” Men trots alla de bevis, och emot gällande lagstiftning så gav ändå Åbo hovrätt ändå rättsskydd åt denna ”Överföring”

Hur var detta möjligt?

Efter tre förlorade rättsprocesses samt fyra brottsanmälningar som alla hade visat sig sakna laglig grund så ville Jääskeläinen och hans kumpaner ännu överklaga domen i Åbo hovrätt, trodde de kanske att de hade ett stort inflytande i sin egen hemstad?

I hovrätten blev situationen märklig. Rami Virtanens advokat Mika Haavisto fick tillåtelse att representera bolaget General Partners i egenskap av målsägande, som aldrig ens hade innehaft besittningsrätt till båten., och således ej heller kunde vara målsägande. P.ga borde hovrätten inte ens ha tagit upp ärendet till behandling.

P.ga ett processfel fick Haavisto och Rami Virtanen med hovrättens godkännande, spela upp sin föreställning i rättssalen. Ett av Virtanens samt hans kumpaners axiom var att de estniska som hade varit med i samband med ”överföringen” den 14.4.2014 hade varit självständiga och separata bolag, och detta trodde hovrätten på, även om överföringen av båten på inget sätt kunde utgöra en laglig båtaffär, oberoende av vem som ägde dessa bolag.

Under rättssessionen i mars 2018 frågade advokat Haavisto av sin klient Virtanen, som uppträdde som vittne om det fanns några avtal mellan företagen Rdevelopment och Gemeral Partners, som inte framgår ur officiella dokument? ”Virtanen besvarade frågan med ett ”nej”

När Haavisto frågade om du någon gång har ägt företaget General Partner via mellanhänder, svarade Virtanen ”Det har jag aldrig gjort”

Dokument i Estland handelsregister avslöjar dock att Virtanen inte talade sanning, han hemlighöll det faktum att han med hjälp av olika specialarrangemang ägde bägge dessa bolag. Denna information grävde Lindroos´ ombud fram våren 2019, ett år efter hovrättens dom.

Enligt registret ägdes företaget BP-Icon av Virtanen och hans kumpan Mikk Varik, genom vilket de ägde företag BAP Service, som ägde bolaget General Icons, som i sin tur ägde företaget General Partners samt Bolaget Rdevelopment.

Senare, i samband med att hans konkurs behandlades i Harju tingsrätt i Estland, berättade Virtanen att han hade sålt alla aktier i bolaget Rdevelopment till sin morbror Teppo Lahtinen som var bosatt i London den 30.10.2104 till ett pris av 658 280, 40 euro, vilket är en häpnadsväckande stor summa för ett bolag, som vi denna tidpunkt, enligt egen utsago, inte kunde betala köpesumman för båten Pirate, 175,000 euro, samt övriga kostnader.  Under hovrättsbehandlingen misstänkte Polisen samt biträden att Virtanen och Varik hade begått mened., efter en förundersökning som hade pågått två och ett halvt år. Beslöt åklagare Alma Vilpas den 3.11.2020 att inte väcka något åtal mot de misstänkta.

De utsagor som Virtanen gav i rätten har direkt anknytning till rättsväsendets trovärdigt, således är brottet riktat mot den Finska staten.

En kort tid efter det att Rami Virtanen hade vunnit målet gällande båttvisten i rätten, blev han igen indragen i en omfattande polisutredning gällande bedrägeri. Polisen undersökte Virtanens andel i ett fall där man av 3000 investerare hade fått en summa på totalt 40 miljoner. Rundradions program MOT, i vilket man behandlade de misstankar som riktades mot Virtanen sändes den 28.6.2020. ”Avsikten var att Icon skulle bli ett folkets fastighetsfond. Nu misstänker polisen dess grundare för ekonomisk brottslighet. Miljontals euron, som investerarna hade placerat, hamnade i stället på konton som tillhörde fondens grundare.” En mängd skumma transaktioner gjordes till konton som tillhörde estniska skrivbordslådebolag, under vintern 2019 väcktes det dessutom många misstankar om missbruk i anslutning till Icons andra grundare, Rami Virtanens verksamhet”

I december 2019 inlämnade Icon Kiinteistörahastot samt dess dotterbolag en konkursansökan till tingsrätten. ”Nu håller investerarna på att förlora sina pengar” berättade man i Yles program MOT.

Det som är mest frapperande i anslutning till fallet med Båten Pirate, är på vilket omfattande och framgångsrikt sätt Rami Virtanen samt Erkki Jääskeläinen har lyckats dra Finlands rättsväsende och myndigheter vid näsan.

Pirate, som nu har förvandlats till Piratrestaurangskeppet Victoria slog upp sina dörrar i Tallinn sommaren 2019. Under Vintern 2021 var skeppet uppsatt i vinterförvar 6 kilometer från hamnen i Tallinns gamla stan.

Det händelseförlopp som tog sin början i och med Lindroos´ företag KOK-Palvelut samt frågan om mervärdesskatten, har nu nått en punkt där företagets skuld till skattemyndigheten enligt skatteskuldsintyget från januari nu uppgår till en summa på 5 114, 32 euro. Som i huvudsak består av en skattehöjning på 4 600 euro år 2019.

Kommissarie Boholm lyckades hålla herr Lindroos fängslad i två månaders tid, t.o.m. den 21 augusti 2014. Under ledning av domare Lilian Grönlund frigav Österbottens tingsrätt Lindroos, eftersom hans hälsotillstånd hade försämrats väsentligt. Boholm krävde trots detta att han fortfarande skulle hållas fängslad, när detta inte längre lyckades, belades Lindroos., efter att Boholm hade ställt krav därpå, med ett reseförbud samtidigt som även skulle överlämna sitt pass till polisen, som ju redan tidigare i samband med husrannsakan hade omhändertagits av polisen genom att man hade tagit lagen i egna händer. Lindros skulle hålla sig i sitt hem i Nedervetil dagligen mellan klockan 22.00 – 07.00 samt dagligen anmäl sig på Karleby polisstation klockan 10.00. Reseförbudet upphörde den 19 december 2014.

Den största ekonomiska förlusten förorsakades p.ga reseförbudet, p.ga att den amerikanske motparten i samband med den stora fastighetsaffären utnyttjade det faktum att Lindroos inte under hösten 2014 inte kunde ombesörja de affärer som krävde hans personliga närvaro i Florida. De affärsuppgörelser som han härmed förhindrades från att fullfölja uppgår till ett värde på flera miljoner.

På grund av att han hade förlorat sitt rykte och anseende tvingades Lindroos under årens lopp att sälja sin egendom, han blev bl.a. tvungen att sälja största delen av sin Elvis-samling till ett mycket lågt pris med stora förluster som följd, på en auktion i New York under hösten 2019. Ursprungligen hade värdet på hans samling enligt ett expertutlåtande uppgått till åtminstone ett värde på 15 miljoner dollar.

Lindroos ses här stå på terrassen till sitt hem i Nedervetil hösten 2020 en svår sjukdom har gjort att hans rörelser och gång har blivit långsammare, och han måste därför stöda sig på stolen.

Båten Pirate är fortfarande obetald

När Erkki Jääskeläinen förhördes på polisstationen i Åbo den 17 december 2019 uppgav han att det väsentligaste beviset som dokumenten kunde bidra ned var det ”att Företaget Rdvelopment fortfarande inte har betalat summan på 175,000 till det bolag som Kalle har för avsikt att grunda”.  Denna summa samt alla övriga utgifter är i mars 2021 fortfarande obetald.

Eftersom den erfordrade köpesumman inte betalades hösten 2013, och den har inte erlagt därefter heller, så kan Båten Pirate inte på laglig väg, i enlighet med affärsvillkoren, ha flyttats utom Kalles besittningsrätt, eller äganderätt. Med hjälp av Åbo hovrätts beslut, samt tack vare trick som några affärsmän baserade i Tallinn, så har båten nu ändå bortförts på ett sätt där rättssystemet har utnyttjats som brottsmedel

Tiden får utvisa huruvida Förenta Staterna kommer att ta sig an detta ärende där en amerikansk medborgare förlorade både sina pengar och sin egendom, till följd av den finländska ordningsmaktens handlande.

Kalle Lindroos har fortfarande ibland mardrömmar i vilka han tillsammans med sin familj slits upp ur sängen av Polisen i Karleby. ”Ni är arresterad”. Bakom polismannen kan man se hur kommissarie Boholm skrattar.

”Det var en sådan hemsk upplevelse, så att jag kommer att minnas den för alltid, även om det för en utomstående kan te sig som något man kunde skratta åt ” säger Lindroos, som överväger att avsäga sig sitt finländska medborgarskap, eftersom det under de senaste åren endast har förorsakat honom psykiskt lidande samt ekonomiskt trångmål, vilket ledde till att hans häls kollapsade.

Man kunde tro att den med förtjänstmedalj belönade kommissarien Kristina Boholm, redan har pensionerats på grund av arbetsoförmögenhet baserat på hur dåligt minne hon hade när hon 2017 förhördes som misstänkt i samband med det tjänstefel som hon begick sommaren 2014. Så är dock inte fallet, I oktober 2020 inledde Boholm sin karriär som föreläsare vid polisyrkeshögskolan på deltid.

Man hade även för avsikt att upprätta en permanent utställning tillägnad rocklegenden Elvis Presley, med tillhörande imitationsuppträdanden, ombord på skeppet. Under sommaren 2011 blev de kostymer och kläder som hade tillhört Elvis, och som förvarades i Karleby, stulna

HMS Bounty som byggdes på 1780-talet användes som modell och förebild när man byggde piratskeppet Pirate. En kopia av skeppet HMS Bounty hade byggts och användes i samband med inspelningen av filmen Myteriet på Bounty från år 1962 med Marlon Brando i huvudrollen. Senare kom skeppet att fungera som turistbåt. Robin Walbridge, som fungerade som skeppets kapten under den tid som skeppet användes som turistbåt, bidrog med idéer samt gav uppslag till utformandet och användgen av piratskeppet Pirate. Kalle Lindros (i mitten) ses här bekanta sig med skeppet Bounty under vintern 2009 vid Floridas kust.

Huspråmen Lighthouse, som byggdes i Polen år 1975, förvandlades till piratskeppet Pirate år 2010 i Karleby, all nödvändig utrustning, idéer samt personal importerades från Förenta Staterna.

Piratskeppet Pirates dekor fotograferad sommaren 2011 när skeppet ännu var i Kalle Lindroos´ ägo och låg vid Sundmuns strand i Karleby

Pentti Sainio

Bilder Pentti Sainio samt Bruce Dundee

Fakta och material av Piratskeppsäventyret har samlats in genom intervjuer, genom att bakgrundsmaterial
och meddelanden från de inblandade personerna, samt ett stort antal av domstolsrapporter, polismaterial,
skattekontorsrapporter, förfrågningar av skatteinformations, förfrågningar till olika myndigheter,
åklagarmyndighetens domar, Traficoms fartygsregister och artiklar i flera medier har gåtts igenom mellan
2010-2021.

Kokkolassa poliisi avusti amerikansuomalaisen
Kalle Lindroosin merirosvolaivan anastamisessa
ja syytti häntä sen kaappaamisesta.

Karl (Kalle) Edmund Lindroos, 73, muutti vuonna 1978 Floridaan ja toteutti siellä amerikkalaisen unelman. Hänestä tuli muun muassa maailman suurimman yksityisen Rocklegenda Elvis Presley-kokoelman omistaja.

Suomessa menestynyt huonekalukauppias Lindroos loi Yhdysvalloissa varallisuutensa kiinteistöalalla. Osan varallisuuttaan ja Elvis-kokoelman rocknäytöksineen hän halusi tuoda kotikaupunkinsa Kokkolan matkailun vetonaulaksi Disney-henkiseen Merirosvopuistoonsa. Vuonna 2010 aloitettu matkailuhanke ajautui Lindroosin vastustajien juonittelun kohteeksi ja hän päätyi Suomen viranomaisten silmätikuksi. Siitä seurasi lopulta hänen terveytensä ja varallisuutensa romahdus.

Lindroosin talousvaikeudet alkoivat Merirosvopuiston hotellilaiva Piraten hankinnan arvonlisäveroon liittyvästä viranomaisten virheestä, josta paisunut tutkimus kesti alkuvuodesta 2011 aina marraskuulle 2013.

Veroasioiden piti olla kunnossa ja selvitettyinä kesällä 2014, kun Lindroos palasi synnyinseuduilleen Kokkolaan.  Syksyllä 2014 hänen piti enää solmia kymmeniä kiinteistöjä koskeva suurkauppa, ”eläkepaketti” Floridassa ja hän muuttaisi pysyvästi Suomeen. Ennen sitä Lindroos järjesteli Kokkolassa Pirate-laivansa asioita.

Floridasta Kokkolaan perheineen saapunut Lindroos pyöräili aamulla 24. kesäkuuta 2014 Alavetelin kodistaan maantielle. Puoliso Nina ja kaksi poikaa jäivät nukkumaan. 

Samaan aikaan Pohjanmaan poliisilaitoksen Kokkolan poliisin ryhmä valmistautui Lindroosin kiinniottoon. Talousosaston uusi johtaja, rikoskomisario Kristina Boholm oli aloittanut uudelleen vanhan tutkinnan Lindroosin veroepäselvyyksistä. Boholm oli ollut jo aiemmin mukana tutkimuksissa, joista kaksi hänen entistä edeltäjäänsä ja esimiestään olivat päättäneet, että asia ei etene esitutkintaan, koska rikokseen viittaavaa ei ollut. Samoin oli tehnyt Yhdysvaltain verovirasto.

Boholm sen sijaan uudessa asemassaan päätti vastoin edeltäjiään, että Lindroosin toimissa olikin rikokseen viittaava ja oli siksi määrännyt kaksi poliisiautoa ajamaan Lindroosin kotiin. Autot kohtasivat pyöräilevän Lindroosin Sjöbackan tienhaarassa, kahden kilometrin päästä kotoa.

Ajoneuvoista hyppäsi asein ja luotiliivein varustautunut poliisien joukko ja kuului huuto: ”Jättäkää pyöränne siihen! Teitä epäillään törkeästä veropetoksesta!” Boholm merkitsi kiinniottoajaksi 9.40 ja kello 10.00 hän soitti käräjätuomari Liisa Männikölle vaativansa Lindroosin vangitsemista.

Poliisi täällä! Avatkaa ovi!

Kalle istutettiin autoon, joka vei hänet kotiovelle. ”Poliisi täällä! Avatkaa! Meillä on oikeus kotietsintään!”

Poliisit ryntäsivät sisään taloon amerikkalaisella meiningillä. Äiti ja pojat heräsivät kauhuissaan. Mitä nyt? Pojat ajettiin ulos talosta. Yksi poliisi jäi ulos vartioon, ettei kukaan talonväestä käy pihassa olevissa autoissa. Kello 9.50 Boholm soitti ja käski talolla olevaa kahta rikoskonstaapelia ottamaan kiinni myös Nina Lindroosin. Kello 11.00 Boholm soitti syyttäjälle ja ilmoitti haluavansa vangita myös Ninan. Kalle istutettiin keittiön pöydän päähän yhden poliisin vartioimaksi, vaimo komennettiin toiseen huoneeseen toisen poliisin silmällä pidon alle.

Poliisi vei Kallelta sekä Yhdysvaltain että Suomen passin. Kuusi tuntia kestäneeseen nuuskintaan osallistui myös Oulusta tuotu rahakoira, joka ei lopulta löytänyt mitään.

Boholm antoi kello 15.00 konstaapeli Jari Särkiniemelle puhelimessa määräyksen ottaa kotietsinnän yhteydessä Lindroosien tavaroita takavarikkoon.

Poliisilaitokselle kannettiin eri puolilta taloa löydettyjä papereita, kansioita, puhelimia, tietokoneita, lippuja ja lappuja. Vaasan ulosottoviraston virkamiehet luetteloivat ja valokuvasivat irtaimiston kuten arvoesineet, koriste-esineet, taulut ja huonekalut.

Kotietsinnän jälkeen Lindroosit kuljetettiin kiinniotettuna eri autoissa Kokkolan poliisivankilaan.

Kallen kuulustelu alkoi 17.45 kuulustelijana konstaapeli Teuvo Nissilä. Rikoksesta epäilty ilmoitti olevansa eläkeläinen, sotilasarvoltaan alikersantti ja halusi kuulustelun suomeksi. Hän ei tuntenut lainsäädäntöä kovin hyvin. ”Olen ollut poissa Suomesta 36 vuotta”. Kuulustelu käsitteli Pirate-laivan ostoa ja kunnostusta sekä Lindroosin omistaman KOK Palvelut-yhtiön rahansiirtoja.

Kuulustelu päättyi 20.19, jonka jälkeen Boholm pidätti Lindroosin ja merkitsi ajaksi 20.44. Minuuttia myöhemmin Boholm kirjasi myös Ninan pidätetyksi ja vartija ohjasi hänet vankiselliin. Lain mukaan poliisin olisi tullut heti ilmoittaa Lindroosien pidätys Yhdysvaltain konsulaattiin. Sitä Boholm ei tehnyt. Nina Lindroosia ei kuulusteltu, hänet otettiin talteen Kallen vanavedessä, epäiltynä samoista teoista – vaikkakin syyttömänä ulkopuolisena – kuten Boholm jouui myöhemmin myöntämään.

Pidätykset perustuivat komisario Boholmin virheellisesti epäilemään vuoden 2010 lopulla tehtyyn ”törkeään veropetokseen”, kun Kalle Lindroosin suomalainen yhtiö pyysi verottajaa palauttamaan tarpeettomasti maksetun Pirate-laivan lähes 200 000 euron arvonlisäveron.

(Myöhemmin selvisi, että Boholm oli väärässä rikostutkinnassaan. Helsingin hallinto-oikeus päätti 25.1.2016, että Lindroosin yhtiö oli oikeutettu vaatimaan arvonlisäveron palautusta.)

Poliisi käynnisti rikosvyyhden

Seuraavana päivänä Kallen selliin astellut nainen esitteli olevansa tutkinnanjohtaja Boholm… Kristina Boholm. Tyyli oli kuin Bond-elokuvasta. Kello 13.40 hänelle ilmoitettiin, että vangitsemisvaatimus on tekeillä. Samoin ilmoitettiin puolisolle. Toinen Kallen kuulustelu alkoi 16.25. Kuulustelussa jauhettiin KOK Palvelut-yhtiölle kuuluvaa Pirate-laivan arvonlisäveron palautusta.

Rikoskomisario Kristiina Boholm oli käynnistänyt monihaaraisen talousrikoksen.

Lindroosin aikaisempi avustaja, varatuomari Erkki Jääskeläinen oli kääntynyt päämiestään vastaan ja usutti Kokkolan poliisin Lindroosien kimppuun perättömillä ilmiannoillaan, joista ensimmäisen hän teki 17.6.2014. Jääskeläinen halusi Pirate-laivan velkakirjat, vaikka laivan kauppahinta oli osittain maksamatta ja juuri koko summan maksu oli ehto velkakirjojen luovutukselle. Hän kehotti poliisia pikaisesti tavoittamaan Lindroosin ennen kuin hän livahtaa takaisin Yhdysvaltoihin. Jääskeläinen ilmoitti, että Karl Lindroos on tällä hetkellä Alavetelissä, ”jossa hänen vaimollaan Nina Lindroosilla on omakotitalo”. Myöhemmin Jääskeläinen hävisi juttunsa oikeudessa. 

Kaksi päivää myöhemmin 26. kesäkuuta Kalle ja Nina Lindroos sekä Boholm olivat Keski-Pohjanmaan käräjäoikeuden tuomarin Liisa Männikön edessä. Boholmin tukena oli rikoskomisario Juha Koistila. Boholm vaati tuomarilta sekä Kallen että Ninan vangitsemista kuudeksi kuukaudeksi ensin esitutkinnan ajaksi poliisivankilaan ja sitten Oulun tai Vaasan vankilaan. Epäilys rikoksiin liittyi verotarkastukseen, jota oli toimitettu 2011 – 2013.

Kalle Lindroosia avusti asianajaja Reima Raappana. Hän korosti  vangitsemisen olevan tarpeetonta, kun ei ollut edes vaaraa todisteiden hävittämisestä. Aineisto oli jo vuosia ollut viranomaisten hallussa. Verotarkastuksesta kaikki oli jo kansien välissä.

Boholm halusi vangita Kallen pakenemisvaaran vuoksi, perusteluna se, ettei hänellä ollut asuntoa Suomessa, vaikka Alavetelin asuntoon oli juuri tehty kotietsintä. Komisario perusteli Ninan vangitsemista myös sillä, ettei tällä ollut vakituista asuntoa Suomessa, vaikka hänet oli juuri tuotu poliisilaitokselle omistamastaan kodista. Boholmin kiinniottoraporttiin oli kirjattu Ninan kotiosoite sekä Yhdysvalloissa että Suomessa.

Lindroos ihmetteli tuomarille vangitsemisvaatimusta. Asiat on selvitetty. Hän on vapaaehtoisesti auttanut selvityksissä. Hän vetosi 67-vuoden ikäänsä sekä jatkuvaa hoitoa vaativaan sairauteensa. Lisäksi häntä odotti polvileikkaus Floridassa.

Lindroos korosti, että samat veroasiat olivat olleet vireillä neljättä vuotta. Hän on verovelvollinen vain Yhdysvalloissa ja sinne verot on maksettu ja että KOK Palvelut-yhtiön verotus Suomessa on kunnossa. Maiden välinen sopimus estää kaksoisverotuksen.

Törkeän petoksen epäily kohdistui Lighthouse-nimiseen vanhaan asuntoproomuun, josta oli rakennettu merirosvohotellilaiva Pirate. Kaikkiaan laivaan kului 1,146 miljoonaa euroa, johon liittyvää arvonlisäveroa ei olisi tarvinnut maksaa. Kun kirjanpitäjä vielä vahingossa maksoi veron kaksi kertaa, oli sotku valmis. Tätä virhettä ei verottaja suostunut korjaamaan, vaikka virhe myönnettiin. Näin ollen Lindroosin yhtiöltä jäi saamatta noin 400 000 euroa, mikä pahensi maksuvaikeuksia.

Lindroos selvitti oikeudelle, kuinka Yhdysvaltain kautta kulkeneita työvoima- ja materiaalikuluja oli 557 000 euroa, joista verottaja hyväksyi kuluiksi vain 100 000, jolloin näyttäisi Lindroosin ulkomaisten yritysten kautta pyrkineen peitellyllä osingonjaolla välttämään veroja.

(Korkein hallinto-oikeus ratkaisi arvonlisäveron palautusasian Lindroosin hyväksi 2018. Valtio ei ole palauttanut rahoja.)

Käräjätuomari taipui komisario Boholmin vaatimukseen  ja Kalle Lindroos vangittiin.  Boholmin vaatimus puolison vangitsemisesta ei mennyt läpi, sitä pidettiin kohtuuttomana. Tuomari vapautti hänet välittömästi kaikessa hiljaisuudessa.

Kalle Lindroos järkyttyi oikeuden päätöksestä ja hänen terveytensä petti. Boholm sai pidettyä Lindroosia Kokkolan poliisivankilassa kaksi kuukautta 21.elokuuta 2014 saakka.

Komisario Boholmin poliisitutkinta arvonlisäveroriidasta paisui suuriin puitteisiin aina Yhdysvaltoihin saakka. Pian oli syylliseksi epäiltyjä Kallen lisäksi 11 henkeä ja summat suurenivat miljoonaluokkaan.

 (Kaikki vapautuivat syytteistä ilman oikeudenkäyntiä, paitsi Kalle. Hänet tuomittiin 16 000 euron lähdeverosta ehdolliseen vankeuteen ja liiketoimintakieltoon 2016. Tuomion valituskäsittelyyn hovioikeudessa Lindroos ei romahtaneen terveytensä vuoksi voinut tulla. Lindroosin avustaja ei jostain syystä toimittanut oikeudelle lääkärintodistusta, jolla istunto olisi siirtynyt. Tuo 16 000 euroa vastaava vero oli maksettu Yhdysvalloissa ja siitä oli toimitettu todistus Suomen viranomaisille ja oikeuslaitokselle.)

Kaikkiaan päällekkäisistä ja rinnakkkaisista tutkinnoista on muodostunut tuhansien sivujen tarina, jota on käsitelty kuuden vuoden ajan eri oikeusistuimissa.

Maraton New Yorkissa

Kokkolassa syntynyt Karl Lindroos on amerikkalaistunut kiinteistöalan yrittäjä, joka vuodesta 1978 on asunut Floridassa Palm Beachin alueella.

Maailman mainetta hän on saanut rocklegenda Elvis Presleyn esinekokoelmallaan. Kokoelma oli aikanaan maailman suurin, kun ei lasketa mukaan Tennesseen Memphisissä sijaitsevaa Elvis-viihdekeskus Gracelandia, joka on yksi Yhdysvaltain suosituimmista käyntikohteista heti Valkoisen talon jälkeen. 

Lindroosin Elvis-näyttely on ollut esillä muun muassa New Yorkissa, Lontoossa, Tokiossa, Amsterdamissa, Manchesterissä, Ruotsin High Chaparallissa, Liverpoolin Beatles-museossa, Las Vegasin Bally-kasinolla, Kemissä, Naantalissa ja Helsingin Linnanmäellä Elvis-musikaalin yhteydessä. Kokkolan Merirosvorannan Elvis-näyttely supistui, kun kesällä 2011 kokoelmasta varastettiin kuljetuksen aikana merkittävä osa aitoja tavaroita. Ne ovat olleet teillä tietymättömillä kohta 10 vuotta.

Elviksen moottoripyörä on ollut suosituin esine, joka on kiertänyt Eurooppaa ristiin rastiin monet kerrat.

Elviksen moottoripyörän Kalle Lindroos osti vuonna 1982. Hän joutui myymään sen rahavaikeuksien vuoksi
New Yorkissa syksyllä 2019.

Elviksen Harley Davidson-moottoripyörään Lindrooskin iski ensin silmänsä. Siitä alkoi kokoelman keräys. Hän törmäsi pyörään sattumalta lomamatkalla vuonna 1982 autohuutokaupassa Arizonan Phoenixissa. Nevadan ja Las Vegasin kuuluisuus aivokirurgi Lonnie Hammargren oli myymässä Elviksen pyörää. Lindroos sai ostaa pyörän häneltä ilman välikäsiä 10 000 dollarilla. Hän lainasi matkakumppaniltaan 2000 dollarin käsirahan ja maksoi loput myöhemmin. Pyörä tuotiin rekalla Floridaan. Rahavaikeuksissaan Lindroos joutui myymään pyörän New Yorkissa huutokaupassa vuoden lopulla 2019.

Molemmin puolin valtamerta Kalle on kerännyt kauppamiehen tyylillään sekä ihastelijoita että kadehtijoita. Kokkolassa hän oli jo nuorena miehenä 1970-luvulla isänsä Helgen lailla varakas kauppias. Paras tulos syntyi huonekaluilla ja kiinteistöillä. 

Katkeroituneen kaverinsa vihjailujen vuoksi Lindroos joutui huonekalukauppiaana arvioverotuksen kohteeksi vuonna 1977. Hän koki tilanteen viranomaisten mielivallaksi ja katsoi, ettei pysty 12 miljoonan markan vuotuisella liikevaihdolla mitenkään selviytymään 30 miljoonan arvioverosta.

Hän myi omaisuutensa Suomessa ja muutti vuonna 1978 Floridaan, Yhdysvaltoihin, missä ei ole koskaan ollut arvioverokäytäntöä. Suomikin joutui poistamaan arvioverotuksen 1.1.1995 Euroopan unionin vaatimuksesta. Lake Worthin suomalaisalueella Lindroos opetteli uuden kielen, uuden maan tavat ja ryhtyi urheilemaan.

Lindroos juoksi muutaman maratonin, kerran myös New Yorkin maratonin. Vuonna 1983 hän voitti yli 35-vuotiaiden kolmiottelussa paikallisen seuran mestaruuden. Kallen kovin kilpakumppani 100 metrillä oli Floridasta talviasunnon hankkinut painijamestari ja laulajalegenda Eino Grön. Muutamassa vuodessa Floridan auringossa elämä alkoi hymyillä: taakse jäivät huhumylly ja suuret veromätkyt entisessä kotimaassa.

Kalle näki joskus, miten Lake Worthin naapurustosta kyyditettiin verorikoksista epäiltyjä Suomeen tuomiolle. Hänen ovellaan ei käyty niissä merkeissä. Lindroos sai vuonna 1986 Yhdysvaltain kansalaisuuden, jota ei olisi saanut, jos olisi syyllistynyt rikokseen. Kalle kävi ensimmäisen kerran Suomessa poikansa häissä vasta vuonna 1991. Hän halusi varmistaa, ettei hänen ja verottajan välillä ole selvittämättömiä asioita. 

Tällaisten Elvis -tavaroiden piti tulla näytteille Kokkolan Merirosvopuiston erään laivan yhdeksi osastoksi.

Pidätettynä laivansa kaappaamisesta

Kalle istui 67-vuotiaana eläkeläisenä Kokkolan poliisivankilassa 30. kesäkuuta 2014. Se oli hänelle kova pala. Hän ei voinut käsittää, että häntä epäiltiin oman laivansa kaappauksesta.

Komisario Boholm uskoi Kallen anastaneen oman laivansa Erkki Jääskeläisen 30. kesäkuuta tekemän rikosilmoituksen perustella. Jääskeläinen väitti totuuden vastaisesti, että Lindroos olisi anastanut häneltä Pirate-aluksen, jonka oli muka ostanut Lindroosilta itselleen syksyllä 2013. Myöhemmin oikeus totesi Jääskeläisen rikosilmoituksen perättömäksi.

Tilanne oli hullunkurinen. Jääskeläinen leimasi poliisille laivan laillisen omistajan varkaaksi, jotta saisi vilpillä itselleen laivan, johon hänellä ei ollut mitään oikeutta.

Reilu puoli vuotta aikaisemmin Turun entinen verojohtaja Jääskeläinen oli ollut Lindroosin palkkaama avustaja veroselvityksiä varten. Varatuomari Jääskeläinen oli joutunut eroamaan korkeasta virastaan Turussa saamansa rikostuomion vuoksi. Hän avusti Lindroosin toimeksiannosta kaupassa, jolla laivaa myytiin Jääskeläisen tuttavan, liikemies Rami Virtasen nimeämälle virolaiselle RDevelopment- yhtiölle.

Virtanen puolestaan oli pahoissa rahavaikeuksissa: ulosotossa oli reilu miljoona euroa pääosin verovelkoja Suomen valtiolle ja henkilökohtainen konkurssi uhkasi Virossa. Hän oli mukana kymmenissä suomalaisissa ja virolaisissa yhtiöissä, joissa hän hoiti liiketoimia myös virallisten vastuuhenkilöiden ohi, jopa heidän tietämättään.

Poliisikuulustelussa 24.6. 2020 Virtanen väitti, ettei muista missä yhtiöissä oli mukana. Esimerkiksi hän sanoi poliisille, ettei ole ollut missään tekemisissä BP-Icon -yhtiön kanssa. Kuitenkin Virtanen osti BP-Icon-yhtiön nimiin muistisairaan lesken kiinteistön Paraisilla toukokuussa 2014. Kiinteistön möi Virtaselle alihintaan Erkki Jääskeläinen, leskirouvan uskottu. Myöhemmin kauppa purettiin ja Jääskeläisen sai ehdollisen vankeustuomion, josta kuitenkin Turun hovioikeus hänet lopulta vapautti toukokuussa 2020.

Myöskään Pirate -laivan osto 2.11.2013 kauppakirjalla ei ollut pätevä, koska Virtasella ei ollut valtuutusta eikä RDevelopment-yhtiössä asemaa, joka olisi oikeuttanut hänet ostamaan laivan yhtiölle.

Jääskeläinen petti päämiehensä Lindroosin ja alkoi pelata kaupassa kaverinsa Virtasen pussiin. Kokkolan poliisille jättämällään rikosilmoituksella Jääskeläinen pyrki siihen, ettei laivasta tarvitsisi maksaa sovittua hintaa. Se napattaisiin Lindroosilta käsirahalla. Samalla jätettiin muutkin sovitut maksut, kuten laivan siirto Kokkolasta Tallinnaan, maksamatta. Aluksen koko kauppahinta oli 375 000 euroa, josta piti käsirahana maksaa 200 000.  Käsirahaa maksettiin vain 180 000 ja loppukauppahinta 175 000 euroa jätettiin kokonaan maksamatta. Samalla muita ostajan sovittuja kuluja jätettiin maksamatta kuten esimerkiksi hinaus Kokkolasta Tallinnaan 50 000 euroa ja satamamaksuja. Kesäkuussa 2014, jolloin Jääskeläinen vaati laivaa itselleen, oli Piratesta maksamatta kaikkiaan noin 250 000 euroa.

Piraten anastuksen mahdottomalta tuntuva juoni onnistui, kun Kokkolan poliisin komisario Boholm ryhtyi auttamaan Jääskeläistä ja Virtasta tilanteessa, missä Rami Virtanen oli rikkonut sopimuksia eikä maksanut sovittuja maksuja. Tuolloin alus oli vielä Lindroosin yhtiön omistuksessa ja vastuulla Kokkolassa, mistä se piti siirtää pois viimeistään 30.6.2014, jolloin hinaus Tallinnaan aloitettiin.

Pöytäkirjalla tehty ”kauppa”

Kalle Lindroosin suunnitelma Kokkolan merirosvoaiheisesta teemapuistosta julkistettiin huhtikuussa 2010. Merirosvopuiston idea perustui Hollywoodin seikkailuelokuvaan Pirates of the Caribbean. Kaikki näytti aluksi lupaavalta, mutta pian hankkeen vastustajat heittivät kiviä Lindroosin tielle ja onnistuivat vesittämään suunnitelmat. Kallen oli pakko heittää rukkaset naulaan.

Visiointikuva Merirosvorannasta 2011. Keskellä lippulaiva Pirate, vasemmalla Hullu Helmi ja oikealla kauhulaiva Mystic Wind. KLK.

Lindroos myi neljä laivaa liikemies Toivo Sukarin yhtiölle. Sukarilla oli 15 miljoonan euron suunnitelmat rakentaa Lindroosin kanssa merirosvoelämyskeskus Lempäälän Ideaparkkiin. Hanke kaatui Sukarin rahapulaan jo syksyllä 2011.

Kokkolan merirosvopuiston monista aluksista näyttävin oli hotellilaiva Pirate, lähes 40 metrinen asuntoproomu, joka oli rakennettu Puolassa 1975. Aluksessa oli 16 majoitushyttiä. Se oli tuotu Ruotsista 2006 Kokkolan Suntinsuun leirintäalueen majoituskäyttöön nimellä Lighthouse. Lindroos osti aluksen 2010 omistamalleen hotelliyhtiölle. Hän vaihtoi laivan nimeksi Pirate (merirosvo) ja muutti ulkomuodon nimeä vastaavaksi loisteliaaksi hotellilaivaksi. 

Kesästä 2011 alkaen Pirate seisoi tyhjän panttina Kokkolassa ja sen omistajayhtiö ajautui rahavaikeuksiin. Pari vuotta Kalle yritti myydä laivaansa ulkomaille moneen maahan kuten Venäjälle, Ruotsiin, Saksaan ja Hondurasiin. Myynti oli hankalaa. Ei edes tv-ohjelmassa esitetty tarjous houkutellut. Ostajilla ei ollut laivalle hyvää liikepaikkaa matkailuvirtojen vieressä.

Syksyllä 2013 Lindroos sai yhteistyökumppanit Tallinnassa ja myi sekä laivan että sen liikepaikkasopimuksen 2.11.2013 Rami Virtaselle, joka väitti edustavansa virolaista RDevelopment- yhtiötä. Ostajayhtiön piti siirtää laiva Tallinnaan. Tai niin Lindroos ainakin luuli sopimusten mukaisesti. Myyntihinnan lisäksi Lindroosin yhtiön piti saada liikepaikalta vuokraa aluksesta.

Kuitenkin jo joulukuussa 2013 Jääskeläinen hylkäsi päämiehensä Lindroosin ja siirtyi Rami Virtasen avustajaksi. Jääskeläisen 2.11.2013 laatimassa ”kauppakirjassa” oli muotovirheitä ja puutteita, joita Jääskeläinen pyrki myöhemmin käyttämään hyväkseen. Aikanaan paljastui, ettei Virtasella ollut edes valtuuksia ostaa laivaa kauppakirjassa mainitulle yhtiölle.

Sen sijaan, että olisivat pitäneet kiinni sopimuksesta, Virtanen ja Jääskeläinen ryhtyivät häivyttämään laivan Lindroosin ulottumattomiin. He tekivät huhtikuussa 2014 keskenään ”kaupan” aluksesta, jota kumpikaan ei omistanut. Jääskeläinen ”siirsi” Piraten toiselle virolaiselle yhtiölle ilman kauppakirjaa. Piraten omistuksen vaihto vain ”todettiin” tapahtuneeksi Virtasen hallinnoiman uuden pöytälaatikkoyhtiön General Partnersin hallituksen kokouksessa 14.4.2014 Tallinnassa. Tuolloin alus oli vielä Kokkolassa Lindroosin yhtiön omistuksessa, koska sen kauppasummaa ei oltu maksettu. Tämä ei haitannut Jääskeläistä, joka teki ”siirtopaperit” Tallinnassa. 

Laivan ”siirrossa” ei liikuteltu rahaa, ”kauppa” vain kirjattiin pöytäkirjaan.  Tällaisen menettelyn oikeusvaikutus on sama, kuin jos joku tekisi toisen autosta merkinnän muistikirjaansa, ilmoittaisi rekisteriin itsensä auton omistajaksi ja oikean omistajan kieltäytyessä luovuttamasta autoa, syyttäisi häntä varkaaksi, pyytäisi poliisia hakemaan auton itselleen ja panemaan oikean omistajaan vankilaan. Piraten kohdalla kuvatun tyylinen kaappaus on toistaiseksi onnistunut.

Se oli Pirate-laivan todellinen kavallus. Laivan ”siirto” oli laiton ja mitätön.

Kun Lighthouse-laiva muutettiin Pirateksi, asiantuntijana oli amerikkalainen Bruce Dundee, joka seisoo Suntinsuun satamassa 2010 vierellään tuleva työmaa. KLK.

Laivan omistuksen häivyttämistä ohjailtiin useiden yhtiöiden kautta tehdyillä ”siirroilla” niin, että jo heinäkuussa 2014 laiva oli kieputettu Virtasen lähipiiriin, hänen enonsa Teppo Lahtisen omistaman brittiläisen Capew Ltd-yhtiön nimiin. Alusrekisterin mukaan Piraten omisti Lindroosin yhtiö. 

Pätemättömillä siirroilla hämärrettiin se, että laiva oli ja on vielä maaliskuussa 2021 maksamatta Lindroosin yhtiölle. Siirtojen alkuperäinen tarkoitus näyttää olleen laivan kauppahinnan maksun välttäminen. 

Kalle Lindroosin palkkaamaa väkeä siirtämässä laivaa Nauvoon kesällä 2015. KLK.

Kokkolan poliisi ei ymmärrä

Kesäkuusta lokakuuhun 2014 Lindroosia kuulusteltiin veroasioista ja Piraten velkakirjoista kahdeksan kertaa ja Piraten omistuskiistassa 10 kertaa. Kuulustelut polkivat paikallaan. Samoja asioita jankattiin kerrasta toiseen. Tuntuu ihmeelliseltä Kokkolan poliisin kyvyttömyys tunnistaa asiakirjoista, ettei Lindroos ollut anastanut omaa laivaansa.

Boholm apulaisineen olisi voinut heti todeta, että mitään pätevää laivakauppaa ei ollut tehty Jääskeläiselle, joka esiintyi laivan omistajana. Jääskeläinen oli kyllä kesäkuun alussa 2014 yrittänyt rekisteröidä alusta nimiinsä, mutta Traficom hylkäsi anomuksen.

Laivakauppojen ammattilainen, Shipsforsale Finland Oy:n toimitusjohtaja Jarmo Viitanen todisti, että Jääskeläisen ”kauppakirja” oli täysin pätemätön. Siitä seuraa, että siihen perustuvat laivan jatkosiirrot ovat myös jo pelkästään senkin vuoksi pätemättömiä.

Kuulustelussaan Jarmo Viitanen selvitti komisario Boholmille, että Piraten omisti Lindroosin yhtiö.

Se ei vaikuttanut Boholmin toimiin, vaan hän jatkoi Lindroosin syyllisyysolettamaa esitutkinnassa. Boholm ja syyttäjä Lilja Limingoja ajoivat vankilatuomiota Lindroosille. Vuosi Lindroosin vangitsemisen jälkeen 24.6.2015 Keski-Pohjanmaan käräjäoikeus vapautti Lindroosin kaikista näistä laivasyytteistä, joihin Jääskeläisen perätön ilmianto oli johtanut.

Rami Virtanen esiintyi oikeudessa asianomistajana vaatimassa Pirate -laivaa RDevelopment -yhtiölle, jonka hallituksen ainoa jäsen oli Terho Virtanen, Ramin setä.  Terho Virtanen kertoi myöhemmin vuonna 2019 poliisille, ettei tiennyt olleensa hallituksessa, eikä tiennyt laivakaupasta, eikä hän ollut valtuuttanut Virtasta tai Jääskeläistä edustamaan yhtiötä missään. Laillisena asianomistajana Piraten suhteen oli vain Kalle Lindroos. Tekemänsä perättömän ilmiannon ”työpalkkana” Jääskeläinen vaati oikeudessa itselleen 20 000 euroa ja virolaiselle yhtiölle 200 000 euron korvauksia.  Oikeus hylkäsi hänen vaatimuksensa samalla kuin syytteetkin törkeästä kavalluksesta ja petoksesta.

Kesällä 2014 Jääskeläinen haki poliisin apua maksamattoman laivan anastamiseen. Komisario Boholm auttoi Jääskeläistä järeillä poliisitoimilla, vaikka poliisilla ei ollut toimivaltaa asiassa. Omistuskiistan ratkaisu kuuluu oikeudelle.

Poliisi keskeytti laivan siirtomatkan

Lindroos toi monta kertaa Boholmin tietoon, että Traficomin alusrekisterissä laivan omistaja on Lindroosin yhtiö. Boholm ei järkkynyt omassa uskossaan, vaan hän piti Lindroosia rikollisena ja ryhtyi välittömästi poliisitoimiin antamalla 30. päivä kesäkuuta määräyksen takavarikoida Lindroosin alus Lindroosilta.

Boholmin määräys kuului: ”Laivahotelli Piraten matka keskeytetään takavarikointia varten. Piraten poistuminen Suomen aluevesiltä estetään. Jos tarpeen, Pirate on hinattava siihen soveltuvaan paikkaan.”

Käskyään Boholm perusteli sillä, että ”Lindroosin epäillään syyllistyneen törkeään kavallukseen. Alus takavarikoidaan omistussuhteiden selvittelyä varten.”  Poliisimääräys oli kummallinen: toista osapuolta syytettiin kavalluksesta, vaikka omistusoikeuksia vasta lähdettiin selvittämään!

Seuraavana päivänä 1. heinäkuuta kello 08.09 poliisi ilmoitti hinaaja Kemi I:n kapteenille, että hinattavaan laivahotelliin ”liittyy poliisin tutkinnallisia toimenpiteitä ja alus on hinattava Latokariin”. Tällöin alus oli Turun edustalla Kustavin kohdalla, noin 450 kilometrin päässä Kokkolasta.

Kello 17.20 Alus oli satamassa Latokarissa ja ”otettiin poliisin haltuun”. Tuolloin poliisi oli Jääskeläisen perättömien väitteiden perusteella takavarikoinut laivan Lounais-Suomen merivartioston satamapaikalle.

Poliisin tekemän Piraten ”kaappauksen” jälkeen Boholm kertoi törkeän kavallusepäilyn, takavarikkopäätöksen ja Lindroosin nimen julkisuuteen. Boholm vaati Lindroosin vangitsemista Jääskeläisen perättömän syytöksen perusteella. Vangitseminen jatkui.

Laivan kavallukseen liittyvä ensimmäinen kuulustelu tehtiin 4.7.2014. Kuulustelija oli Teuvo Nissilä, joka kirjoitti: ”Kuullaan ilmi tulleen rikosepäilyn vuoksi Karl Lindroosia rikoksesta epäiltynä törkeään kavallukseen.” Häntä epäiltiin Piraten oikeudettomasta siirrosta.  Nissilä korosti, että ”poliisin saaman tiedon mukaan” Lindroosin yhtiö KOK Palvelut on myynyt laivan.

”Mitä kommentoit kerrotusta rikosepäilystä?”, kysyi Nissilä. Lindroos vastasi: ”Olen täysin syytön ja tämä on täysin perätön syyte minua kohtaan.” Vuoden kuluttua kesällä 2015 käräjäoikeus antoi saman vastauksen: syytön.

Lehdistö seurasi laivan liikkeitä ja Yleisradio uutisoi 10. heinäkuuta 2014, että oikeus jatkaa ”merirosvolaivan omistajan vangitsemista”. Siis omistajan, jonka Boholm uskoi varkaaksi!

Yleisradio kertoi käräjäoikeuden jatkaneen liikemies Karl Lindroosin vangitsemista. ja tutkinnanjohtaja Boholm sanoi tutkivansa Lindroosin toimia vuosina 2008-2014. Laivan lisäksi hän sanoi takavarikoineensa myös muuta Lindroosin omaisuutta. Boholm korosti, että Lindroosin rikosvyyhti oli laaja kokonaisuus ja tutkinta voi ulottua Yhdysvaltojen lisäksi muihin maihin.

Tämän jälkeen Yhdysvalloissa Kallen asiakkaat ja yhteistyökumppanit tiesivät mitä liikemies Lindroosille kuului: hän istui talousrikollisena vankilassa Suomessa. Boholmin tarjoilemasta julkisuudesta seurasi Kallen amerikkalaisten liiketoimien alasajo. Ihmiset ja rahat alkoivat vältellä häntä, kun vangitseminen ylitti uutiskynnyksen myös Yhdysvalloissa. Se oli kova isku ja loppu hänen kansainvälisille liiketoimilleen.

Kalle Lindroos tarkastamassa kesällä 2010 toisen maailmansodan aikaista Elbe-laivaa.
Siitä piti tulla Merirosvorannan puuhalaiva lapsille ja laajan Elvis-osaston sijoituspaikka. KLK.

Komisario antoi laivan sen anastajille

Boholm pyysi 24.10.2014 Keski-Pohjanmaan käräjäoikeudelta neljä kuukautta lisäaikaa takavarikolleen ja esitutkinnalleen syytteen nostamista varten Lindroosille törkeästä laivan kavalluksesta, koska Lindroos oli – Boholmin ymmärryksen mukaan – lähtenyt siirtämään Piratea rikoksella maan rajojen ulkopuolelle.

Boholm esitti laivan takavarikon jatkamista siten, että poliisi lopettaa laivan hallussapidon ja sen hallinta luovutetaan tilanteeseen ennen hänen epäilemäänsä törkeää kavallusta. Siis tilanteeseen 29.6.2014, jolloin laivan omisti Lindroosin yhtiö  ja jonka hallussa laiva oli. Tuolloin Lndroos oli antanut Idäntie-varustamolle toimeksiannon hinata Pirate Tallinnaan.

Käräjäoikeus päättikin 30.10.2014 Boholmin esityksestä, että laiva on palautettava omistajalleen ja sen tahon haltuun, jolla alus oli 29.6. 2014. Oikeus ei kuitenkaan määritellyt tuon aikaista omistajaa.

Lindroosin väki huokaisi helpotuksesta: lopultakin jotain saatiin palautettua oikeille raiteille. Heti perään tuli kuitenkin yllätys: Boholm ilmoitti merivartiostolle, että laiva pitää luovuttaa Jääskeläiselle!

Lindroos uskoi kyseessä olevan väärinkäsitys. Siksi hän lähetti 31.10. Boholmille sähköpostin, jossa pyysi tätä korjaamaan asian ja ilmoittamaan välittömästi merivartiostolle, että laiva kuuluu luovuttaa Idäntie-varustamon Erik Nylundille heti Tallinnaan siirtoa varten kuten oikeus oli päättänyt.

Boholm vastasi sähköpostilla: ”Kyseessä ei ole väärinkäsitys, näin on asia. Aluksen hallinta luovutetaan kuten tilanne oli ennen epäiltyä törkeää kavallusta. Tässä tapauksessa takavarikon ollessa voimassa laivan avaimet luovutetaan Jääskeläiselle. Terveisin Kristina Boholm.”

Komisario teki päätöksensä vastoin käräjäoikeuden määräystä. Kaikki asianosaiset tiesivät, että Jääskeläisellä ei ole koskaan ollut oikeutta alukseen.

Lindroos kertoo menneensä myöhemmin Boholmin luo tämän virkahuoneeseen ja kysyneensä komisariolta, että ”miksi teit väärin laivan luovutuksessa?” Lindroosin mukaan Boholm vastasi, että ”muuten olisin tunnustanut olleeni koko ajan väärässä”.

Komisario Boholmin avustuksella tehty Pirate-laivan anastus vietiin loppuun Turussa, missä Rajavartiolaitos oli valvonut aluksen säilytystä poliisin lukuun 1.7.2014 lähtien.

Joulukuun 8. päivänä 2014 Erkki Jääskeläinen allekirjoitti Piraten luovutuksen vastaanottajana ja asianajajana, vaikka hän ei ole koskaan kuulunut Suomen Asianajajaliittoon. Länsi-Suomen rajavartiolaitoksen luovutustodistuksessa lukee, että alus on ”hyväksytysti vastaanotettu ja että sen vaaranvastuu on siirtynyt 30.10.2014 saadun (Boholmin) sähköviestin mukaan Erkki Jääskeläiselle”. Jääskeläisen käsiin luovutettu Pirate kärsi talvella 2014 – 2015 heitteille jätettynä satojen tuhansien vauriot.  

Koko Elvis-kokoelma käsitti parhaimmillaan yli 200 tavaraa ja esinettä kuten Elviksen omistamia autoja,
aseita ja asuja. Kokoelma arvioitiin aikanaan noin 15 miljoonan dollarin arvoiseksi.

Liukuhihnalta perättömiä ilmiantoja

Oikeus vapautti Lindroosin laivasyytteistä 24.6.2015. Kolmen viikon kuluttua siitä Erkki Jääskeläinen teki uuden rikosilmoituksen. Hän pyysi Turussa poliisia jälleen tutkimaan onko Lindroos syyllistynyt rikokseen Pirate-laivan siirrossa. Hän vetosi poliisiin samalla perusteella samassa asiassa, jonka oli hetkeä aikaisemmin hävinnyt oikeudessa. Hän vaati 16.7.2015 poliisia tutkimaan Pirate-laivan hinausta Ramstedtin laivatelakalta, jonne se oli joulukuussa 2014 Boholmin määräyksellä luovutettu Jääskeläiselle.

Jääskeläinen esitti syylliseksi jälleen Lindroosia, joka olisi ”erehdyttänyt vastoin nimenomaista kieltoa telakalla olleen naispuolisen toimistoapulaisen antamaan ko. laivan avaimet”. Jääskeläinen oheisti vanhoja asiakirjoja, jotka Jääskeläisen mielestä ”osoittavat kiistatta, että Lindroosilla ei ole minkäänlaista omistus- tai hallintaoikeutta laivaan”. Tähän harhautukseen poliisi ei enää Turussa uskonut, vaikka Kokkolassa olikin uskonut. ”Laivan historian tuntee hyvin Kokkolan poliisi ja siellä erityisesti tutkinnanjohtajana ollut Kristina Boholm”, perusteli Jääskeläinen asiaansa Turussa.

Hän pyysi jälleen poliisin apua laivan ”saattamiseksi pikaisesti sen oikean omistajan hallintaan” edustamalleen General Partners-yhtiölle.

Jääskeläisen tutkintapyynnön torjui välittömästi Turussa Lounais-Suomen poliisilaitoksen rikosylikomisario Teijo Ristola, joka ei havainnut asiassa rikokseen viittaavaa – toisin kuin Boholm vuotta aikaisemmin Kokkolassa. Eikä Ristola antanut poliisin virka-apua Jääskeläiselle laivan omistusoikeuden selvittämiseen. Näin olisi lain mukaan pitänyt komisario Boholminkin tehdä vuotta aikaisemmin.

Jääskeläinen ei tyytynyt vielä tähänkään. Hän koetteli virkakunnan tuntoja vielä uudelleen ja vaati 8. 9.2015 Keski-Pohjanmaan käräjäoikeutta vahvistamaan Piraten omistuksen General Partners-yhtiölle tai itselleen. Tämä ei onnistunut.

Jääskeläinen vaati vielä 24.11.2015 General Partners-yhtiön nimissä poliisia antamaan hänelle virka-apua ”aluksen saamiseksi oikean omistajan hallintaan”, koska yhtiö oli häneen mielestään aluksen omistaja. Ylikomisario Teijo Ristola torjui kolme päivää myöhemmin jo toisen kerran Jääskeläisen pyynnön.

Laivan omistuskiista pantiin lainmukaisesti Lindroosin toimesta vireille 22.9.2015 Turussa merioikeutena istuneessa Varsinais-Suomen käräjäoikeudessa. Se totesi reilun vuoden kuluttua tuomiossaan 19.12.2016, että Pirate-laivan omistaa Lindroosin edustama yhtiö.

General Partners-yhtiö valitti Turun hovioikeuteen, vaikka se ei ollut asianomistaja ja oikeuden olisi siksi pitänyt hylätä valitus. Tätä Turun hovioikeus ei tehnyt, vaan kumosi 6. 4. 2018 merioikeuden päätöksen ja antoi laivan omistuksen General Partners-yhtiölle. Tämä päätös oli kuitenkin laillisesti mahdoton, koska General Partners ei ollut omistanut sitä koskaan. Hovioikeuden erikoisen ratkaisun valmisteli esittelijä Emmi Koiranen ja siitä päättivät Leena Virtanen-Salonen, Juha Laaksonen ja Virpi Vuorinen yksimielisesti.

Lindroos siirsi merioikeuden päätöksen jälkeen Piraten Tallinnaan keväällä 2017. Turun hovioikeuden päätöksen jälkeen Jääskeläisen ja Virtasen myötäpuolet tulivat kesällä 2018 Tallinnassa laivaan ja ottivat sen haltuunsa.  

Syksyllä 2019 Pirate oli kierrätetty Rami Virtasen enon Teppo Lahtisen avulla jälleen uuden yhtiön omistukseen.  Erkki Jääskeläinen oli jo kesäkuusta 2014 alkaen yrittänyt rekisteröidä alusta omiin nimiinsä, mutta hakemusta ei hyväksytty. Hovioikeuden päätöksen jälkeen Traficomin alusrekisteriin tuli 8.4.2018 ilmoitus Piraten (rekisterinumero 12415) omistusoikeuden siirtymisestä General Partners-yhtiölle. Koska alusta ei voitu rekisteröidä virolaisen yhtiön nimiin selvittely kesti puolitoista vuotta ja ratkesi 12.9.2019 ELF Invest Oy:n hyväksi, kun Teppo Lahtinen osti yhtiölle Piraten, jonka möi General Partnersin Teppo Lahtinen.

Entinen Pirate avasi kesäkuussa 2019 ovensa Tallinnan satamassa ravintolalaiva Pirate Ship Victoria-nimisenä. Vuoden 2021 talvella alus on ollut talviteloillaTallinnan sataman lähellä.

Vastatutkinta ei johtanut mihinkään

Kalle Lindroosille Piraten ”merirosvomatka” on ollut raskas kokemus. Prosessin aikana hänen terveytensä ja taloutensa romahtivat ja hänen laivansa on viety maksamatta sovittua kauppasummaa.

Suomessa yritykset saada Pirate-alus takaisin oikealle omistajalleen ovat vuosien aikana kilpistyneet siihen, että tehdyt valitukset ja tutkintapyynnöt ovat maanneet vuosikausia tutkijoiden pöydällä. Väärinkäytöksistä epäillyt Boholm, Virtanen ja Jääskeläinen ovat olleet viranomaisten mielestä syyttömiä.

Esimerkiksi Lindroos teki Erkki Jääskeläisen väärästä ilmiannosta tutkintapyynnön heinäkuussa 2015. Vasta keväällä 2019 Pohjanmaan poliisilaitos teki päätöksen jättää Jääskeläinen syyttämättä. Päätöksessä vedottiin 14.4.2014 tehtyyn laivan ”siirtoon”, jonka Turun hovioikeus oli vahvistanut lailliseksi saannoksi huhtikuussa 2018.

Tutkintapyyntö Kristina Boholmin virkavirheistä jätettiin lokakuussa 2014. Siitäkin saatiin Pohjanmaan syyttäjäviraston Jaana Nyrhisen päätös jättää syyttämättä vasta 25.3.2019 – vajaan viiden vuoden viiveellä. Syyttäjä Nyrhinen vetosi Turun hovioikeuden 6.4.2018 päätökseen. Syyttäjä ei löytänyt todennäköisiä syitä syyttää Boholmia mistään. Boholmia vaivattiin vain yhdellä muodollisella kuulostelulla Kokkolan poliisiasemalla 2.5.2017. Boholm väisteli kysymykset ja vetosi muistamattomuuteensa. Kuulustelija rikoskonstaapeli Tommi Wahlroos oli tyytyväinen tähänkin vähään.

Viranomaisten asenteesta kertoo se, että Boholmia kuulusteltiin lähes kolme vuotta tutkintapyynnön jättämisestä, kun Boholm puolestaan ryhtyi välittömästi toimiin Lindroosin laivan kaappaamiseksi Jääskeläisen perättömästä ilmiannosta kesällä 2014.

Jääskeläisen ja Boholmin osalta ei tehty perusteellista tutkintaa tapahtumista, joita pyydettiin tutkimaan. Poliisi tutki sen sijaan tapahtumahetkestä nelisen vuotta myöhempiä asiaan kuulumattomia jälkitapahtumia, joilla perusteltiin vaikutelmaa, ettei Lindroosille ole koitunut haittaa Jääskeläisen ja Boholmin toimista. Viranomaistoimet näyttävät niin sanotulta ”valkopesulta”, jolla viitataan näennäiseen tutkintaan, millä puhdistetaan epäiltyä syyllisyydestä.

Lukuisten oikeuskäsittelyjen asiakirjoista paljastuu viranomaisten suuria ristiriitoja lain tulkinnassa. Samoista näytöistä on tehty täysin vastakkaisia päätöksiä.  Lindroosin asianajaja Pekka Ylikoski yritti kesällä 2018 kumota laivan omistuskiistassa toistaiseksi viimeiseksi jäänyttä Turun hovioikeuden vääränä pidettyä tuomiota. Korkein oikeus ei ottanut vaatimusta tutkittavakseen. Jos olisi ottanut, olisi saatu korkein mahdollinen oikeusarvio siitä voiko oikeusistuin pitää anastusta laillisena omaisuuden siirtotoimena. Tällainen oikeusvarmuuden varmistaminen ei kiinnostanut korkeinta oikeutta.

Siten pysyi voimassa Turun hovioikeuden päätös, jolla laiva luovutettiin ”ostajalle”, joka onnistui suomalaisen oikeusistuimen siunaamana saamaan arvokkaan laivan maksamatta sovittua kauppasummaa. Sopimuksen mukaisesta kauppahinnasta ja muista aiheutetuista kuluista Lindroosin yhtiöllä oli saamatta kesällä 2018 kaikkiaan yhteensä noin 500 000 euroa.

Erkki Jääskeläinen antoi 24. syyskuuta 2018 lausunnon, jossa hän vakuutti, että 2.11.2013 laaditussa kauppakirjassa mainittu kauppahinnan loppuosa 175 000 euroa olisi tullut ”maksaa toimeksiantajanani toimineelle Karl Lindroosille tai hänen määräämälleen taholle”. Summaa ei koskaan maksettu juuri Jääskeläisen itsensä tekemien laivan ”siirtojen” vuoksi.

Kalle Lindroos Alavetelin kotinsa keittiössä joulukuussa 2020. Pöydällä Kokkolan polisiin ensimmäisen esitutkinnan tuotos vuodelta 2014: 1166 sivua, jotka painavat kuusi kiloa. Monista tutkinnoista, lukuisista oikeuskäsittelyistä ja kirjelmistä on kertynyt dokumentteja kaikkiaan useita tuhansia sivuja. PS.

Merioikeutena istunut Varsinais-Suomen käräjäoikeus tuomitsi laivan kuuluvan 19.12.2016 Lindroosin edustamalle yhtiölle. Jääskeläisen kotikentällä Turun hovioikeus teki puolestaan samasta näytöstä vastakkaisen päätöksen 6.4.2018. Hovioikeus uskoi Virtasen kertomuksia ja perusti päätöksensä siihen, että 14.4.2014 tapahtunut laivan ”siirto ”, jossa Jääskeläinen antoi laivan Virtasen vaikutuspiiriin kuuluvalle General Partners – yhtiölle oli pätevä kauppa, mitä se ei kuitenkaan lainmukaisesti voi olla. Kuitenkin hovioikeus kumosi sen perusteella merioikeuden päätöksen.

Erikoisesti hovioikeus arvioi Jääskeläisen asemaa tavalla, joka on ristiriidassa muiden ja jopa Jääskeläisen omankin kertomuksen kanssa! Jääskeläinen vahvisti, että hän oli vain jonkinlaisena välimiehenä.

Asianajaja Pekka Ylikoski kirjoitti valituksessaan, että Turun hovioikeuden tuomiosta ilmenee Virtasen ja Varikin kertomusten olleen ratkaisevassa asemassa arvioitaessa Jääskeläisen oikeutta siirtää alus General Partners-yhtiölle. ”Koska annettujen valheellisten lausuntojen merkitys tuomiolle on ollut keskeinen, rasittaa tuomiota purkuperuste.” Tuomiosta puuttuvat myös oikeudelliset perustelut.

Hovioikeus jätti huomiotta aineistosta sen, että General Partners jo syksyllä 2017 oli tuonut esiin oman näkemyksensä, ettei se omistanut laivaa. Lisäksi Jääskeläinen esitti oikeudenkäynnissä talvella 2015 laivan omistajaksi toista yhtiötä, eikä General Partnersia, jolle hovioikeus katsoi tuomiossaan laivan siirtyneen jo 14.4. 2014!

Ylikosken mukaan hovioikeus ei ole edes halunnut arvioida tosiasioita asiassa, vaan on perustanut ratkaisunsa lähinnä General Partnersin puolesta tehtyihin väitteisiin.

Hovioikeuden tuomio on syvässä ristiriidassa merioikeuden tuomioon nähden. Samasta 14.4.2014 tehdystä laivan ”siirrosta” merioikeus tuomitsi: ”Järjestely General Partnersin ja Jääskeläisen välillä on ollut yritys siirtää alus Virtasen määräysvaltaan maksamatta kauppahinnan loppuosaa.” Näin lopulta kävi, laiva jäi maksamatta.

 Lisäksi merioikeus totesi: ”General Partnersin omistusoikeuden vahvistaminen, vahvistaisi oikeustilan, johon ostaja on pyrkinyt tietoisella sopimusrikkomuksella ja lähes rikosoikeudellisesti arvioitavalla menettelyllä.”

Merioikeus perusteli, että ”menettely, jossa osapuoli tietoisesti toimii vastoin kaikkea sovittua, ei voi saada oikeussuojaa”, mutta Turun hovioikeus antoi oikeussuojan ”siirrolle” kaikesta esitetystä huolimatta ja vastoin lakia.

Miten tämä oli mahdollista?

Kolmen hävityn oikeusjutun ja neljän perättömäksi osoittautuneen rikosilmoituksensa jälkeen Jääskeläisen puoli halusi vielä valittaa kotikaupunkinsa Turun hovioikeuteen. Luottivatko he vaikutusvaltaansa kaupungissa?

Hovioikeudessa tilanne oli kummallinen. Rami Virtasen asianajaja Mika Haavisto hyväksyttiin edustamaan asianomistajana General Partners-yhtiötä, jolla ei ole koskaan ollut laivan omistusoikeutta, eikä siis asianosaisuutta. Siksi hovioikeuden ei olisi koskaan pitänyt ottaa asiaa käsiteltäväksi.

Prosessivirheen vuoksi hovioikeus antoi Haavistolle ja Rami Virtaselle oikeussalin käyttöön omalle esitykselle. Yksi Virtasen puolen perusväittämä oli, että ”siirrossa” 14.4.2014 mukana olleet virolaiset yhtiöt ovat erillisiä ja itsenäisiä yhtiöitä. Tämän oikeus uskoi – vaikka ei siirrosta olisi saanut laillista aluskauppaa omisti yhtiöt kuka tahansa.

Asianajaja Haavisto kysyi maaliskuun istunnossa 2018 päämieheltään, todistajana esiintyneeltä Virtaselta, että onko yhtiöiden RDevelopmentin ja General Partnersin välillä jotain sopimuksia, jotka eivät ilmene virallisista asiakirjoista? Virtanen vastasi: ”Ei.”

Kun Haavisto kysyi, oletko välikäsien kautta omistanut General Partners-yhtiötä, niin Virtanen vastasi: ”En ikinä.”

Viron kaupparekisterin asiakirjat paljastavat, että Virtanen ei puhunut totta. Hän peitteli sitä, että omisti kummatkin yhtiöt taustajärjestelyjen kautta. Nämä tiedot Lindroosin avustajat kaivoivat esiin keväällä 2019, vuosi hovioikeuden tuomion jälkeen.

Rekisterin mukaan kesällä 2014 Virtanen ja hänen kumppaninsa Mikk Varik omistivat yhdessä BP Icon-yhtiön, jonka kautta he omistivat BAP Service-yhtiön, joka omisti General Icons-yhtiön, joka puolestaan omisti General Partners-yhtiön ja RDevelopment-yhtiön.

Myöhemmin konkurssinsa käsittelyssä Virossa Harjun käräjäoikeudessa, Virtanen kertoi myyneensä RDeveloment-yhtiön osakkeet Lontoossa asuvalle enolleen Teppo Lahtiselle 30.10.2014 kauppahintaan 658 280, 40 euroa, joka on hämmästyttävä summa yhtiöstä, joka ei tuolloin muka pystynyt maksamaan Piraten loppukauppahintaa 175 000 euroa ja muita kuluja.

Hovioikeuskäsittelyssä poliisi ja Lindroosin osapuoli epäilivät Virtasta ja Varikia väärästä valasta. Kaksi ja puoli vuotta kestäneitä poliisitutkimuksia johtanut syyttäjä vaihdettiin muutamaa päivää ennen ratkaisua. Uusi syyttäjä Alma Valpas päätti 3.11.2020 jättää epäillyt syyttämättä.

Virtasen oikeudelle antamat lausunnot liittyvät suoraan oikeusjärjestelmän uskottavuuteen, joten ne kohdistuvat Suomen valtioon.

Rami Virtanen joutui pian hovioikeudessa voittamansa laivakiistan jälkeen muihin poliisin laajoihin petostutkimuksiin. Poliisi tutki Virtasen osuutta lähes 3000 sijoittajalta saadun 40 miljoonan euron kohtaloon. Yleisradion MOT-ohjelma Virtaseen kohdistuneista epäilyistä esitettiin 28.6.2020. ”Iconista piti tulla koko kansan kiinteistörahasto. Nyt poliisi epäilee sen perustajia talousrikoksista. Miljoonia euroja sijoittajien varoja päätyi rahaston perustajille.”

Hämäriä tilisiirtoja tehtiin virolaisiin pöytälaatikkoyhtiöihin ja talvella 2019 esiin nousi useita väärinkäytösepäilyjä, jotka liittyivät Iconin toisen perustajaosakkaan Rami Virtasen toimintaan.

Joulukuussa 2019 Icon Kiinteistörahastot ja sen tytäryhtiöt jättivät konkurssihakemukset käräjäoikeuteen. ”Nyt sijoittajat ovat menettämässä rahansa”, kertoi Ylen MOT.

Pirate-laivan jutussa hätkähdyttää, kuinka laajasti Rami Virtanen ja Erkki Jääskeläinen ovat menestyksellisesti pystyneet vetämään nenästä Suomen oikeuslaitosta ja viranomaisia.

Pirate muutettuna merirosvoravintolalaiva Victoriaksi avattiin Tallinnassa kesällä 2019.
Talvella 2021 laiva on talviteloille kuuden kilometrin päässä Tallinnan vanhankaupungin satamasta. KLK.

Lindroosin KOK Palvelut-yhtiön arvonlisäverosta alkanut tapahtumavyyhti on siinä pisteessä, että yhtiön velka verottajalle on tammikuun 2021 verovelkatodistuksen mukaan 5 114, 32 euroa, joka muodostuu pääosin 4 600 euron veronkorotuksesta vuonna 2019.

Komisario Boholm sai pidettyä Lindroosin vangittuna kaksi kuukautta 21.elokuuta 2014 saakka. Pohjanmaan käräjäoikeus tuomari Lilian Grönlundin johdolla vapautti Lindroosin, koska hänen terveydentilansa oli heikentynyt huomattavasti. Boholm vaati häntä siitä huolimatta pidettäväksi vangittuna. Kun se ei enää käynyt, määrättiin Lindroos Boholmin vaatimuksesta matkustuskieltoon ja luovuttamaan poliisille passinsa, jotka oli kuitenkin jo kotietsinnässä aiemmin otettu oman käden oikeudella. Lindroosin piti olla kotonaan Alavetelissä joka päivä kello 20.00 – 07.00 välillä ja ilmoittautua joka päivä Kokkolan poliisiasemalla kello 10.00. Kielto päättyi 19. joulukuuta 2014.

Rahallisesti suuri menetys koitui matkustuskiellosta siksi, että amerikkalainen vastapuoli käytti hyväkseen suuressa kiinteistökaupassa sitä, ettei Lindroos voinut syksyllä 2014 hoitaa Floridassa välttämätöntä paikalla oloa vaatineita kauppoja. Hänen estettyjen liiketoimiensa menetykset olivat miljoonia.

Maineen menetyksensä vuoksi Lindroos oli pakotettu ahdinkotilassa vuosien aikana myymään omaisuuttaan. Muun muassa hän joutui myymään huutokaupalla New Yorkissa syksyllä 2019 valtaosan Elvis-kokoelmastaan polkuhintaan suurella tappiolla. Aikanaan koko kokoelman arvo oli asiantuntijan arvion mukaan ainakin 15 miljoonaa dollaria.

 Kalle Lindroos Alavetelin kotinsa terassilla syksyllä 2020. Vakava sairaus on hidastanut hänen liikkeitään
ja tuolin tuki on tarpeen.

Pirate on edelleen maksamatta

Turun poliisiasemalla 17. joulukuuta 2919 kuulusteltu Erkki Jääskeläinen kertoi asiakirjojen olennaisimman näytön olevan se, ”että 175 000 euroa on edelleen maksamatta RDevelopmentilta Kallen perustettavalle yhtiölle”.  Se on maksamatta kaikkine lisäkuluineen vielä maaliskuussa 2021.

Koska vaadittua kauppasummaa ei maksettu syksyllä 2013, eikä sitä ole maksettu koskaan sen jälkeenkään, niin kaupan ehtojen mukaan Pirate-laiva ei ole voinut laillisesti ja pätevästi siirtyä Kalle Lindroosin omistusvallan ulkopuolelle. Turun hovioikeuden päätöksellä ja Virossa operoivien liikemiesten tempuilla laiva on käytännössä kuitenkin siirretty tavalla, jossa oikeusjärjestelmää näytetään käytetyn rikoksen tekovälineenä.

Aika näyttää puuttuuko Yhdysvallat kansalaisensa omaisuuden ja varallisuuden menetykseen, jonka aiheutti Suomen virkavalta.

Kalle Lindroos näkee vieläkin joskus painajaisia siitä, kuinka Kokkolan poliisi repii hänet ja koko perheen aamulla vuoteestaan: ”Olette pidätetty!” Poliisimiehen takana nauraa komisario Boholm.

”Se oli niin järkyttävä kokemus, ettei se koskaan jätä rauhaan, vaikka ulkopuolinen saattaa asialle naurahtaa”, kertoo Lindroos ja harkitsee luopumista Suomen kansalaisuudesta, koska se on viime vuosina tuonut hänelle henkistä kärsimystä ja taloudellista ahdinkoa, joiden vuoksi hänen terveytensä romahti.

Ansiomitalilla palkitun komisario Kristina Boholmin voisi luulla olevan jo työkyvyttömyyseläkkeellä sen perusteella, miten muistamaton hän oli vuonna 2017, kun häntä kuulusteltiin syylliseksi epäiltynä kesän 2014 virkavirheistään. Kaikkea muuta. Lokakuussa 2020 Boholm aloitti sivutoimisena tuntiopettajana poliisiammattikorkeakoulussa.

Kokkolan Merirosvopuistoon oli tarkoitus rakentaa myös rocklegenda Elvis Presleylle omistettu
laivanäyttely imitaatioesityksineen. Elviksen asuja varastettiin Kokkolassa kesällä 2011.

Merirosvolaiva Pirate rakennettiin ottamalla ideoita 1780-luvun HMS Bounty-aluksesta, jonka kopio oli rakennettu Marlon Brandon tähdittämään elokuvaan Kapina laivalla (1962).
Elokuvaan rakennettu alus toimi myöhemmin turistialuksena, jonka kapteeni Robin Walbridge osallistui
Piraten ideointiin.  Kalle Lindroos (keskellä) tutustumassa Bountyyn talvella 2009 Floridan rannikolla

Puolassa 1975 rakennettu Lighthouse-asuntoproomu muutettiin Merirosvolaiva Pirateksi vuonna 2010 Kokkolassa. Tarpeistoa, ideoita ja ammattitaitoa tuotiin Yhdysvalloista.

Merirosvolaiva Piraten sisustusta, kun alus oli vielä Kalle Lindroosin omistuksessa Kokkolan Suntinsuun rannassa kesällä 2011.

Pentti Sainio

Kuvat: Pentti Sainio ja Bruce Dundee

Pirate-laivan seikkailukertomuksen tietoaineisto on kerätty haastatteluista, asianosaisten laatimista tausta-asiakirjoista ja kirjeenvaihdosta sekä lukuisista eri oikeusistuntojen pöytäkirjoista, poliisin esitutkinta-aineistosta, verottajan tarkastuskertomuksista, verotietopyynnöistä, viranomaistietopyynnöistä, syyttäjälaitoksen päätöksistä, Traficomin alusrekisterihistoriasta ja tiedostusvälineiden artikkeleista vuosina 2010-2021.